De psykiskt fina

En personlighet med enkel psykisk uppbyggnad har mycket små möjligheter till att leva sig in i andras andliga liv och gör därför inte stora försök till detta även om hans sakliga intelligens är hög. Han anpassar sig till omgivningens krav utan att reflektera allt för mycket över dem. Det berör honom inte så djupt. Därför uppstår den till synes egendomliga situationen att den som har liten inlevelseförmåga har lätt att anpassa sig. En enkel konstruktion blir därför robust. En enkel robust konstruktion är passande i ett materialistiskt-tekniskt samhälle.

 

En person med komplicerad och finstämd psykisk uppbyggnad har stor förmåga till inlevelse och försöker därför ofta att anpassa sin personlighet till omgivningen. Dessa anpassningsförsök misslyckas dock ofta därför att en person med lättflytande och god känslomässig kommunikation också har lättare att nå sitt innerstas kärna. Anpassningsförsöken kan då bli liktydigt med uppgivande av personligheten och bli hotande. Personligheter med ett komplicerat och finstämt psykiskt system har fler detaljer som kan strejka och blir därmed mindre robusta för så vitt de inte kan skaffa sig ett skydd kring sin innersta kärna. En människotyp av detta slag passar bättre i ett samhälle med delikatare krav än vårt nuvarande. Ett samhälle som vi behöver.

 

Gränsen för vad människan står ut med

Om man lämpade samhället efter människans konstitution i stället för att som nu efter mer eller mindre omstridda ekonomiska lagar så skulle möjligheterna till förbättring av människans livsvillkor fortfarande finnas. Som det nu är har vi kommit till gränsen av vad människan som varelse står ut med i form av artificiell miljö. Detta medför att ett ökande antal människor får psykiska besvär av den miljö vi skapat. Följden blir att de känslomässigt grövst konstruerade d.v.s. de som saknar de fina känslorna för nyanser, blir de som premieras och de som har ett högt utvecklat känslomässigt system slås ut. På detta sätt har vi kommit in i en negativ utveckling som fortsätter att accelerera och som griper omkring sig och kommer att omfatta inte bara vår arbets- och boendemiljö utan hela vår miljö och därmed hela vår kultur.

 

För att lösa dessa problem ökar vi de sjukvårdande insatserna men bibehåller en begreppsapparat där de känslomässigt välutvecklade och därmed utvecklingsbara kallas för de psykiskt svaga medan sådana som genom sinnenas grova konstruktion är döva för den utveckling som pågår kallas för de psykiskt starka. Detta är ett felaktigt betraktelsesätt. Det är i stället de psykiskt finstämda som är de starka. De måste dels orka stå ut i en för sinnena fientlig värld, dels också fungera optimalt. De med ett grövre psykiskt system klampar obarmhärtigt på fram i den karga värld de själva har skapat. Resultatet av deras skapande blottar lika obarmhärtigt svagheterna i deras psykiska konstitution. Många av dem marscherar oförstående med förbundna ögon mot den väntande hjärtinfarkten.

 

Man bör därför ändra begreppen och tala om psykiskt fina och psykiskt grova i stället för psykiskt svaga och psykiskt starka. Det samhälle som skapats är alltså till för de psykiskt grova och inte för de psykiskt fina. Att ändra på detta framstår som ett av den nutida människans viktigaste mål.

 

 

Ur "Den känslomässiga intelligensen" av Björn Rosedal 1980

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Kix » Vargen och Rödluvan:  ”Tummen upp!”

  • Mikael » Negligerad skattebetalare:  ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”

  • Jo Gylling » Underbara illustrationer:  ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”

  • Ulla-Britt » En dröm om mormor:  ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”

  • Daniel » En dröm om mormor:  ”Så fint skrivet! Jag drömmer som du vet om mamma ibland. Skillnaden är att hon s..”

Arkiv

Etikettmoln