Kära svenskar och danskar

I dagens DN den 4 juni 2013 kunde man läsa Dennis Nørmarks artikel Kaere svenskere, där han motsatte sig svenskars sätt att arbete mot jämställdhet och menade att danskarnas var mycket bättre. Han har onekligen sina poänger – jag tror också mer på respekt för varandra och att nå resultat genom mjukare vägar än de aggressiva vad gäller i princip vilket ämne som helst. Med det undantaget fanns det så många brister i hans resonemang att jag knappt vet var jag ska börja. Det absolut mest anmärkningsvärda och hycklande är att han å ena sidan hävdar att det är så bra när man, som i Danmark, uppskattar varandra för varandras könsskillnader, men å andra sidan kritiserar ett samhälle som anammat det ena könets typiska egenskaper mer än vad normen kräver.  Nørmark menar tidigt i artikeln att ett samhälle ska inte vara likformigt, mångfald behövs och ”det finns en grundläggande könsskillnad som gagnar bägge könen”. Alltså är det inte bara män och stereotypiskt manliga egenskaper som är bra, utan även kvinnor och kvinnliga egenskaper ska värderas lika högt. Likväl kritiserar han det samhälle som har gjort avkall på en del stereotypiskt manliga egenskaper och, som Nørmark själv hävdar, har en norm som passar kvinnor och inte män.

”Om man kan se fördelen med mångfald så avstår man också från att nedgöra, ringakta och förlöjliga såväl de kulturer, samhällsgrupper och kön som inte stämmer överens med det som en dominerande grupp i samhället har lyckats installera som norm.”

Helt rätt. Jag är med honom till hundra procent här. Så när Sverige till viss del då lyckats uppskatta ”kvinnliga” egenskaper trots att det inte norm i särskilt många länder alls borde väl det vara positivt? Sverige är inte ett matriarkaliskt land och kvinnligheten är inte en norm, även om vi strävar mot att respektera såväl likheter som skillnader mellan könen. Jag tycker inte att svenska män är kuvade (även om jag pga. mitt kön inte är den som bör ha sista ordet i den diskussionen). Jag tycker att flertalet svenska män är kloka, förnuftiga, empatiska och synnerligen hedervärda. Om dessa egenskaper sen ska klassas som kvinnliga är det än mer heder åt det samhälle som lyckats främja egenskaper utöver de som normen hyllar.

Nørmark tar i sin artikel upp nederländske sociologen Geert Hofstede forskning om globala skillnader mellan värderingar. Nationer som hamnade högt upp på Hofstedes värderingsparameter värdesatte maskulina egenskaper såsom ”värdighet, ära, förmågan att kunna klara sig själv och modet att dominera och ta ansvar.” Sverige hamnade långt ned på denna lista. Nørmark menar att det är bra att känna stolthet och att skämmas när det inte går bra för en.

”Men kanske är det bra att skämmas för att inte kunna försörja sig själv eller sin familj, kanske är ära och skam inte bara primitiva machobegrepp utan förutsättningen för starka individer som möter världen med stolt självrespekt i stället för att leta efter en offerkategori som de passar in i och som kan generera statsbidrag?”

Nu är det inte så att majoriteten arbetslösa njuter av att nyttja systemet och ligga på latsidan. Majoriteten vill ha ett riktigt jobb och mår dåligt nog över att inte ha kunnat skaffa ett jobb, trots vetskapen om att det finns fler arbetslösa än vad det finns jobb. Matematiken är tyvärr enkel. Finns det fler jobbsökande än jobb kommer en del att gå arbetslösa och de ska inte må ännu sämre över att de, trots ihärdighet och kämpande, inte kan försörja sig själv eller sin familj. Idiotiska danska taskmört.

Det var en väldig massa mer saker jag tog upp i min text innan jag tröttnade, men nedan följer några kommentarer till mina personliga ”favoriter” av Nørmark artikel.

I inledningen tar han upp musikern Thomas Blachmans pratshow, där två män betraktar och kommenterar en naken kvinna under 30 minuter.

”Ett program som, enligt Berlingske Tidendes Tom Jensen, i grund och botten mest hänger ut två ganska hopplösa män som i mötet med den nakna kvinnokroppen famlar osäkert, fnissar och stammar, varvid ”Blachman” framstår som ett program ”som bara till lanseringens hysteriska yta är sexistisk gentemot kvinnan. När man väl ser det, är det i stället mannen som har gjorts till det handlingsförlamade offret. I så hög grad att han är förlorad. Han är i kvinnans våld. Hon måste ständigt blåsa upp honom. Annars faller han samman.” Kära svenskar. Hur kommer det sig att den analysen inte har kunnat slå rot i er trädgård?”

Det är mycket möjligt – rent utav troligt – att programmet var till för att förlöjliga vissa manstyper. Men det är inte alltid någons ursprungliga ambitioner och intentioner blir samma sak som resultatet. Det får man allt vackert acceptera. Vidare undrar jag hur rekorderligt det egentligen är om man måste objektifiera en människa för att förlöjliga två andra? Faller det inom kategorin ”two wrongs make a right”, för att citera Nørmark senare i artikeln? I övrigt anser jag att den sortens resonemang inte är något annat än rent skitsnack. Det är lika vettigt som yttranden som ”kvinnor är mer intelligenta än män”, och liknande generaliseringar utan faktagrund, som ska göra kvinnan så smickrad av komplimangen att hon inte längre kommer med krångliga åsikter. Till sist stämmer det inte. Det är en gammal klassisk förolämpade bild av mannen, att han blir så bortkollrad av en naken kvinna att han kommer av sig helt (tro mig, jag har provat flertalet gånger med beklämmande nonchalant resultat, min fantastiska figur till trots). Och hade verkligen hela världen sett ut som den gör om det stämde? Hade manliga förtryckare och gubbvälden upphört existera om det var så enkelt att världens kvinnor bara skulle sluta ”blåsa upp” männen?

”I Danmark erfar vi just nu saker som får oss att skaka på huvudet när vi betraktar era besynnerliga reaktioner och hatiska inlägg i jämställdhetsdebatten. [Exempelvis] tidigare i år, när ett reportage med halvnakna kvinnor och fisk i den danska tidskriften ”Fisk & Fri” (som över huvud taget inte utkommer i Sverige) gav upphov till protester på rejält avstånd från de gängse fritidsfiskarkretsarna, med bland annat hot om att hacka tidskriftens hemsida."

Det vore ju ett ganska beklagligt samhälle om man enbart fick reagera på sådant som man själv är direkt involverad i. Jag tänker på kommentaren om att händelsen gav upphov till reaktioner ”på rejält avstånd från de gängse fritidsfiskarkretsarna”. Ska vi applicera den förvåningen på allt annat? I så fall tycker jag det är rejält märkligt att Fredrik Reinfeldt tar avstånd från fotbollsvåldet trots att han själv inte utöver sporten, och det är ju helt bisarrt att vanliga svenska folket skulle behöva ta del av de vidrigheter som förekom på Guantanamobasen för ett antal år sedan – vi är ju faktiskt varken amerikanare, irakier, fångvaktare eller interner.

Nørmark diskuterar även kvinnors syn på den egna sexualiteten;

”En föreställning om dem själva och deras sexualitet såsom kännetecknad av en speciell och sårbar ”kyskhet” i motsats till männens destruktiva och primitiva sexualdrift.”

Här hänger jag inte med. Jag förstår vad han menar, men det stämmer inte med den bilden jag har av svenska kvinnors bild av sig själva. (Därmed inte sagt att min bild måste vara den rätta, bara för att det är så jag upplever det). Det finns forskningar, teorier och erfarenheter som visar på att kvinnor visst har en väldigt stark sexualdrift, jämförbar med männens (lättsamt och intressant lästips: Liv Strömqvists Prins Charles känsla), och jag har inte upplevt att vi i Sverige skulle anse oss vara kyska och sårbara. Jag förmodar att han syftar till vår nya bildkultur, där vi inte längre vill objektifiera halva befolkningen. Men det innebär inte at vi per automatik skulle vara kyska och sårbara. Det enda jag annars kan koppla Nørmark resonemang till skulle vara en del av ämnet som jag anser vara fullt rimlig; menar han att vi anser oss vara sårbara och kyska för att vi är måna om vår sexuella integritet? Det vill säga vi ska kunna ha sex till höger och vänster (eller inte alls) utan att behöva kallas hora, vi ska kunna gå lättklädda och ändå kräva rätt i en domstol om vi blir våldtagna. En kvinnas nakna bröst är inget som det blir ramaskri kring – såvida de inte uppvisas i ett objektifierande syfte.

”Könsrollerna kan mycket väl se mer traditionella ut i Danmark, och på många sätt är de också det. Men kanske beror det på att danskarna på många sätt trivs bättre med skillnaden mellan könen och inte har den absoluta likriktningen som mål.”

Ja, så kan det absolut vara. Om det är så är det upp till var och en, och inget jag behöver kritisera. Jag är dock skeptisk till att det skulle vara en förklaring som är applicerbar på hela Danmark. Det kan ju också vara så att flertalet invandrare i Sverige är just taxichaufförer för att de trivs bättre med att vara det, än att vara neurokirurger och annat de är utbildade till. Det kanske inte alls har att göra med en samhällsutveckling som inte ger alla lika lätt tillträde till olika yrkeskategorier.

”Vi vet att män är överrepresenterade vad gäller alkohol- och drogmissbruk och att kvinnor är i minoritet på höga poster. Dessa problem är samhällsproblem, inte problem isolerade till kön.”

Så långt är vi överens – det anser nämligen feministerna också, även om många antifeminister inte vill höra på det örat. Könsproblem är samhällsproblem, det går inte att särskilja dem.

”Jag vill faktiskt hävda att vi ligger en smula före er i jämställdhet eftersom ni har gått en motsatt väg och efter hand skapat ett samhälle på kvinnors premisser och inte mäns. På så sätt har ni bara gett förtrycket en annan könsmarkör.”

Det här är ju inte ens sant. Hade det varit det hade vi säkert haft en kvinnlig statsminister, fler kvinnor på fler höga poster och inte en massa hatmail och hot till kvinnor som uttrycker en åsikt offentligt. Dock kan jag förstå var hans teori kommer ifrån; det är mycket debatt kring jämställdheten nu, kvinnor tar plats i diskussionen och många män (men långt ifrån alla) är besvärade av utvecklingen.

Ja, ungefär här tröttnade jag helt på att komma med motargument. Det är nog framför allt det motsägelsefulla som stör mig; Feminister ska inte slåss för att få makten, för krig är inte bra (håller med). Samtidigt är det fel som det är nu, när kvinnor har makten och är förtryckarna. Jämställdhet kommer inte att uppnås så länge män inte kan se det som en fördel för dem själva. ”Annars kommer de att se det som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt. ”, och kommer aldrig göra avkall på privilegier, status och positioner. Hur kan kvinnorna vara normen och förtryckare om det samtidigt är så att män inte kommer ge avkall på sina privilegierade positioner? Det antyder ju att männen fortfarande sitter på de höga posterna och har fördelarna. Men kvinnorna har ju redan ”vunnit utav bara helvete”? Jag får inte ihop det. Och varför är det okej för några att hålla fast vid privilegier och fördelar men inte okej för andra att kämpa för att ta del av dem?

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

-

Senaste kommentarer

  • Kix » Vargen och Rödluvan:  ”Tummen upp!”

  • Mikael » Negligerad skattebetalare:  ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”

  • Jo Gylling » Underbara illustrationer:  ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”

  • Ulla-Britt » En dröm om mormor:  ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”

  • Daniel » En dröm om mormor:  ”Så fint skrivet! Jag drömmer som du vet om mamma ibland. Skillnaden är att hon s..”

Bloggarkiv

Det finns inga inlägg i arkivet. Välj en källa med befintliga inlägg i Inställningar eller sätt igång och skriv ett.

Etikettmoln