Viva Italia!

När jag skulle välja ut den allra första månadens dikt var valet enkelt.

Det är inte någon stor, känd poet som står bakom den – faktum är att jag hittade den på Poetry.com, en sida för amatörpoeter där jag hängde väldigt mycket förr. Det fanns dåliga dikter där, bra dikter och helt fantastiska sådana. Italia är lätt en av de bästa och språkligt smarta dikter jag någonsin läst.

Överlag tycker jag bäst om dikter som inte har alltför målande beskrivningar. Jag gillar när en poet bara använder sig av några få ord för att skapa en stämning. Det är skickligt! Bo Setterlinds Chopin i Stockholm är ett helt gudabenådat exempel på att rent, avskalat och enkelt kunna skapa atmosfär. Det är som med konst (fast jag gillar i och för sig krusiduller och massa detaljer också) det är kaxigt att kunna fånga någons personlighet eller en stämning med enkla medel. Inom teatern är det samma sak; ett bord och några stolar kan få representera ett kök eller ett helt vardagsrum.

Italia av Rachael Lee Hoke är liksom lite bägge delarna. Den lyckas måla upp en alldeles väldigt tydlig bild genom att använda sig av anmärkningsvärt få adjektiv, men istället en väldig massa ord med starka konnotationer (=bibetydelser och associationer vi har av vissa ord, till skillnad från denotationer som är ett ords faktiska betydelse). Själv är jag väldigt svag för städer i poesi och musik. Det sätter en så stark känsla för texten, tycker jag. Det funkar även på andra saker. Som att i den här dikten rabbla örter (kan vara att jag är väldigt svag för mat också) för att beskriva vad för slags stad man är i. Supersmart, eftersom vi läsare då även får med oss dofter och smaker när vi läser om staden.


The culture of my city, was not my own;
it was one of oregano and garlic,
of names I'd never heard, nor could pronounce.

 Dikten handlar om en persons upplevelse av ett land och dess kultur medan hon lär sig språket. När hon berättar om svårigheten att uttala vissa namn, såsom ”Fettucini Alfredo, canolis, tira misu” som alla är ätbara, blir det charmigt tvetydigt när hon sen säger att hon lärde sig dem alla.

But the other children taught me well.
Fettucini Alfredo, canolis, tira misu -

I learned them all.


Sen har vi återigen det här med namn. Det räcker nästan att nämna barnens farbröder ”Giovanni” och ”Fiore” för att förstärka känslan platsen vi befinner oss på. Tänk lite på det en stund, vad personnamn gör för att skapa atmosfär. Prova att byta ut namnen mot något typiskt tyskt eller norskt och se vad det gör för upplevelsen.

I was stuffed with linguini at friends' homes
and met their uncles Giovanni and Fiore
who would say,
"Bellisima, you would have made a good Sicilian."


Det som till syvende och sist gör att den här dikten hör till mina stora favoriter är just det som kommer sist. Avslutningen är helt genialisk och jag bugar mig i vördnad! Att lära sig uttal och språk handlar såklart mycket om att använda munnen rätt – och vad är då mer briljant än att säga namnet (och musikern, ännu en tvetydighet) Vivaldi känns lika självklart i munnen som italiensk glass? På så vis får hon med både smakupplevelsen och det besvärliga ordet i ett. Herregud, vad genialiskt det är! Det är liksom inte troligt att någon någonsin kommer kunna bräcka det. Det borde vara deppigt och pressande, jag borde känna ångest över att inte ha kommit på det själv – men jag kan bara njuta av detta fantastiskt, nördigt underbara, briljanta språkbruk!

I heard Sinatra from their windows each night
and passed red, white, and green fluttering
from their porches,

until Vivaldi felt as natural on my tongue
as gelato.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

-

Senaste kommentarer

  • Kix » Vargen och Rödluvan:  ”Tummen upp!”

  • Mikael » Negligerad skattebetalare:  ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”

  • Jo Gylling » Underbara illustrationer:  ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”

  • Ulla-Britt » En dröm om mormor:  ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”

  • Daniel » En dröm om mormor:  ”Så fint skrivet! Jag drömmer som du vet om mamma ibland. Skillnaden är att hon s..”

Bloggarkiv

Det finns inga inlägg i arkivet. Välj en källa med befintliga inlägg i Inställningar eller sätt igång och skriv ett.

Länkar

-

Etikettmoln