Hjalmar Gullberg the poet

Den stora favoritdikten var länge Kyssande vind. Åh, mitt tonårsflickhjärta tilltalades så av denna förförelse! En man, en främling, som glider in i ens liv och charmar en bortom sans och förnuft! Redan då dagdrömde jag inte så mycket om Den Stora Kärleken som Den Stora Förförelsen. Oskuldsfull och lite avvikande var jag, men varmblodig. Det var skönt att bli vuxen och lite mer självsäker och få utlopp för det där kokande blodet. Var var jag? Jo, Hjalmar Gullberg. Just Kyssande vind har en rejält härlig rytmuppbyggnad, som hör till en av mina favoriter. Jag gillar rytm i poesi, när det finns ett tydligt "gung", i brist på bättre ordval, när man läser. Alltså när en mening är lite längre än sin förgående mening. Det heter säkert något men jag vet inte vad. Störtskönt är det i alla fall. Om ni räknar takterna, eller vad man nu säger om text, i första raden så blir det fem: Han Kom Som En Vind. (Tänk er det som musik om det underlättar: bam-bam-bam-bam-bam.) Meningen därefter däremot har åtta sådana takter: Vad Bryr Sig En Vind Om FörBud. Det upprepas i de två efterföljande meningarna, för att sen istället få rytmen åtta-nio-åtta-sex. Det finns alltså en rytm i dikten som är delvis statisk och delvis mer oregelbunden, vilket gör att det blir en dynamik i stycket. (Vilket man kanske upplever omedvetet - jag tänkte inte på de första gångerna jag läste den.)

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Normalt är jag ingen beundrare av rim i dikter, men en del poeter sköter det så väldigt snyggt och diskret att det blir ett bra flyt i berättelsen ändå - och en bra rytm. Den rimform jag gillar bäst är just den som Gullberg använder i denna dikt, när varannan mening rimmar med varannan mening. Även detta heter nog något. Principen är i alla fall 1-2-1-2-3-4-3-4. Alltså först kommer ett rim, sen ett annat, efter det det första igen, vid nästa rad det andra igen osv. Den är snygg.

Åter till innehållet i dikten. Kyssande vind beskrivs ur en tredje person, en objektiv berättare. En man dyker upp och förför en kvinna, varpå han sen försvinner. Tilltalande för en tonårsflicka med en förkärlek för passion. En tid efter jag läst Kyssande vind dök jag på en annan dikt av Gullberg; Lägg din hand i min om du har lust. Den berättas ur ett jag-perspektiv, om hur jaget erbjuder romantik men är tydlig med att den inte kommer att stanna kvar i en relation.

Lägg din hand i min om du har lust
Jag är inte den som stannar kvar
Att ur kärlek suga märg och must
Jag är en som kommer och som far

Med dagens mått mätt och med en vuxen kvinnas mer erfarna syn på livet låter det inte så förbannat lockande, men det var fortfarande en oemotståndlig förförelse på den tiden och kvaliteten på dikten håller än. Även den har systemet med att varannan mening rimmar, enligt 1-2-1-2. Rytmen skiljer sig från den förgående dikten, då det är samma rytm i de olika raderna. Vad gäller just innehållet kan jag ironiskt nog i vuxen ålder känna igen mig avsevärt mer i "jaget" i den här dikten, än i den förförda kvinnan i Kyssande vind. Jag var också en som kom och som for. Lustigt hur livet kan bli.