PMS - vad fan?
Bild från: http://maxpixel.freegreatpicture.com/Furrow-Fear-Woman-Crack-Scratches-Notch-Threat-615989
Låt oss tala om livet. Eller rättare sagt, livet för somliga av oss som befolkar denna jord. Låt oss börja genom att tala om PMS. Eller PMDS, som det är ännu värre fall. Vad fan? Jag älskar att vara kvinna. Så är det. Jag skulle för allt i världen inte vilja byta. Jag tycker det är så fantastiskt och något att vara så stolt över att jag i en herrans massa år trodde att Simone de Beauvoir med sitt bevingade uttryck “Man föds inte till kvinna, man blir det” inte syftade till kön som en social konstruktion, utan menade att konceptet att vara kvinna - med allt vad fantastiskt och gudomligt det innebar - inte var något att man per automatik fick med sig bara för att man råkade födas till flicka, utan var något som livet och erfarenheten formade. Jag hade inte rätt, men det gör inget.
Jag älskar alltså att vara kvinna trots att det innebär en massa saker som är alldeles förvridet i vårt samhälle. Det finns emellertid några saker som jag inte med den mesta välviljan världen kan uppskatta, varav en är oss av naturen given. PMS/PMDS. På riktigt, naturen, hur tänkte du där? Hur, HUR, kan det rimligtvis vara okej att utsätta en stor del av jordens befolkning för månatliga hard core depressioner? Mensvärk kan jag gå med på, även när den ibland är så brutal att det känns som att kroppen håller på att gå av vid svanken. Jag kan då rulla ihop mig till en liten boll och mildra det hela med en värmekudde och värktabletter. (I skrivande stund blir det dock tydligt att det inte är en lyx alla har, i alla delar av världen. Kvinnor i flyktingläger t.ex. Kvinnor som sitter utanför ICA och tigger.) Men ångesten, obalansen, känslan av total hopplöshet, frustrationen, oförmågan, sorgen m.m. På riktigt? Behöver vi VERKLIGEN det för att vara en del av vårt reproduktionssystem? Bara de människor (notera; människor, inte bara kvinnor) som någon gång levt med depression kan förstå hur det kan kännas. Själv har jag “lyxen” av att ha upplevt båda delarna, även om depressionen sedan några år tillbaka blivit avsevärt mer hanterbar då jag till slut tog hjälp av läkare, medicinering och terapeut.
Så, PMS och PMDS alltså. Skitgrejer. Samma dag som den är som värst (innan jag kollade almanackan och förstod vad det var frågan om, och bara trodde det var ett omotiverat och kraftigt återfall av depression eller utmattning) läste jag en blogg om Bråvallafestivalen. Det var en blogg som tog upp de våldtäktsfall och övergrepp som skett där nu senast. Vilket för mig in på den andra saken som jag inte älskar med att vara kvinna, nämligen det faktum att vi lever i en värld som gång på gång signalerar att övergrepp mot kvinnor inte är så farligt och att kvinnans kropp inte egentligen hör till henne själv, utan är ett objekt som vem som helst kan ha rätt till. Vi har ett rättssystem som upprepade gånger låter våldtäktsmän gå fria med banala motiveringar såsom
“han/de visste inte att hon inte inte ville”
“hon har haft sex förut”
“hon följde med ragget hem fastän hon inte kände honom”
“hon var full”
“han var full”
osv. i all oändlighet. (Credd till det underbara humorprogrammet Hej Domstol som en gång hade en väldigt vass satir om just detta, där de med sin “Våldtäktsslumpgenerator” skulle klå Sveriges domstolsväsen och “fälla ÄNNU färre gärningsmän”.) Vi har ett rättssystem som de gånger de faktiskt fäller en våldtäktsman ger honom några ynka månader/år i fängelse och dömer honom att betala ett patetiskt skadestånd till offret, medan förskingring och sådant som har med pengar och materiella ting att göra kan ge ännu högre fängelsestraff och drygare böter. Vi har samhällen som påstår sig vara mot våldtäkt, men som ändå skyddar “sina grabbar” och en tjej som blivit våldtagen blir utfryst och mobbad (av båda könen) på sin skola och tvingas flytta medan gärningsmannen tryggt kan gå kvar.
Det här är givetvis helt uppåt väggarna. Man blir galen, arg, mörkrädd och tokfrustrerad över att vårt samhälle signalerar detta. Att det är okej - t om uppmuntras - att män ska “så sin vildhavre” och knulla runt, medan tjejer gör de stämplas de som slampor och ses ned på. Men så här är det - hur samhället än formas kommer våldtäkt nog alltid finnas med. Och då kommer vi in på den tredje saken jag inte älskar med att vara kvinna; alla jävla idioter som tycker de är befogat att skriva hatiska kommentarer till och om kvinnor som tar upp den här sortens frågor om övergrepp mot kvinnor. På riktigt, hur otroligt korkad får man bli? Det finns liksom inget att diskutera eller protestera mot när det gäller övergrepp. Det ÄR fel, hur omständigheterna än ser ut. Och så kommer pucko efter pucko och ska vara kritisk mot de drabbar och/eller kvinnor som skriver om det. De kommer dragandes med sitt kränkta “inte alla män” och allt vad jidder det är de har att komma med. I bästa fall är det bara så störigt att man vill krypa ur sitt eget skinn, i värsta fall skrämmer/hotar det kvinnor till tystnad. Återigen, på riktigt? Det är så dumt, så dumt att det finns ingen ände på det.
Om du som man inte känner dig träffad av något av det jag skrivit är det super, då har vi inget problem (särskilt inte om du är en manlig förebild och inte bara föregår med gott exempel utan dessutom är öppen med var du står, och på så vis uppmuntrar andra män att följa ditt exempel). Om du som man känner dig träffad kan jag bara vara extra tydlig med att passa på att säga att du är så pantaaaad.
Så inte nog med att vi kvinnor ibland av naturen ska behöva stå ut med kraftiga månatliga depressioner av rang (och värk och trötthet, för vi snackar ändå blodförlust) - vi ska dessutom behöva leva med den här skiten. Det är så man vill kräkas. Helst på någon.
För att nu göra detta uppåttjack till inlägg ännu roligare och mysigare bjuder jag på ett gäng bilder hittade på den eminenta Pinterest.
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
Arkiv
Länkar
Etikettmoln
ångest visdomsord tankar madrigal skogaby lantbruk ica maxi suggestiv fritidsgård skönlitteratur terrordåd vuxen svårt svenskbiblioteksförening årsskifte gunilla molloy fantastiska fakta om djurungar vernissage fågel love some like it hot podcast mia öström hallands kulturhistoriska museum jakob hellman barnhem teater let's dance hästpojkarna boktips champagne sinnesro målgrupp alexander jansson dagens ros rocka sockorna indien introvert katarina wennstam idde och hajen barack obama feelgood värme glädje marknadsföring hårda tag nils holgersson igenkänning ansvar inspiration lagerarbete¨ citadellet andrea de la barre de nanteuil filterbubblor vila dekor arkitekt biologi skriva ansvarstagande hjärna kommunikation klänning invandring faun nyföretagar centrum dublin tomas tranströmer hembakat museum tilltro comfortzone lugn kladdkaka svenska hjältinnor emotional intelligence murgröna ledamot jazz inre kvinna elin ek true blood koltrast adopted rättsväsende mitt hjärta borde slå någon annanstans bostad & co pessimism press kvinnligt kommunikator det var en gång längtan alittleparty psykisk ohälsa analys passion tassemarker simone de beauvoir blackoutpoetry mumbai proportioner intellekt neil gaiman adoption bättre sent än aldrig bio psykiskohälsa duck bilderbok pms balanserad lagstifta beskakungen bokföring mjukporr barnbok räfsa pimpa knutsgillet göromål stadsbiblioteket på mormors vis krig antidepressiva tacksam countofkerry föreläsare energiproduktion clara henry lost haverera irland bråk pojkar terrorism fantasi underbart stolt andra världskriget kirke ralph maja säfström sommarutställning död bortabramenhemmabäst musikal samtal varberg skolavslutning nyföretagarcentrum shopping linnea claesson johan ehn negativ manligt förväntningar vi är lajon egoism svacka hotelcontinental lägesrapport te psykiska funktioner häxan och lejonet födelsedagskalaset dröm konstvandring inrekritiker anslagstavlan känsla kyrkogårdsboken pyjamasparty nostalgi illustratör jordbävning faktabok mörker sommar skatteverket 365 jul ragga all in förläggare landsbygd affär vindkraftverk väpnade konflikter hälsa rasism kvinnohistoria make vänskap realist rösträtt bokrelease ensamhet #meetoo tingsrätt djur penseldrag kaos utgivning corona resa optimism social kättaren och faunen entreprenör företag poetry plakettjuryn covid-19 dagens dikt semester energi p4halland diskutera läkare saker bibliotekarier gör laholm bibliotekarie skolbibliotekarie stipendium författare depression halmstad läsning furulundsskolan bibliotek björn rosendal konst kärlek dikt poesi catharina sanjay catharina o böcker kultur tekannan förlag läsa kulturarbetare förlag våldtäkt konstnär vilddjurochvardagsromantik feminism relation själen jämställdhet mens hovrätt katt ted rosendahl arbete intervju daniel sanjay kvinnligrösträtt samarbete deccennium stolthet och fördom samtyckeslag den känslomässiga intelligensen boksläpp det glada tjugotalet teckningsmuseet musik bokcirkel stipendiat egenföretagare utmärkelse radio läsintresse tjugotalet hjälte drömmar formgivning jane austen jury sverige kirkeralph engelsk landsbygd mormor lyrik röra linuslundberg män terapeut fredaag 70-tal kund brewsterfieldlodge kontor lovisa burfitt stockholmssyndromet sökoptimering världspoesidagen rörd övergrepp carl von linné sex produkt poem kärlekblommor elev donald trump ellen ekman påverkan exhibitionist india alla olika bokryggspoesi varg drivkraft norm roaring twenties konditori cecilia grundspänning psykiskt grova adopterad storslaget kura skymning jag odlar inre man marilyn monroe föredrag stammisar glass annabel pitcher dagens nyheter fågelkvitter vidga saknad anna nordlund från blogg till bord westworld familj följadrömmar midsommar chic lit bröllop förstå tanke minnesfond ingefärsshot industrialism genus hake fjord skylta åsnor teknik allas värde mademoiselle oiseau a j cronin lager drömresa solfångarna kök reflektera mina hjältinnor madonna hora socialamedier filmskapare mjukt gallra bråvalla elsa beskow porrindustrin perioder unesco julklappsprojektet sagor psykiska förmågor rikard ahlin tröst vacation hunger i shall hunt you down jenny lucander¨ mr darcy träning kartong ett äpple om dagen vampyrer utveckling terapi halmstadslott writing down by the river superhjälte ekonomi theresnoplacelikehome föreläsa högstadiet ägglikör min syster är i tusen bitar första världskriget stadsljud sensuell litteraturhistoria politik suffragett kurator ivåttochtorrt alkoholfritt kostymfilm ja jag har mens, hurså? skärgård förtroende countryside gingershot sexuella trakasserier 30-tal 365 days duktigflicka kontorspärm trädgård barn- och ungdomsbok kidnappning bank samladeskrönorochsaltadesanningar recept samantha ellis psykologi anka stockholm biografer kreativ föräldrar harry potter känslomässig intelligens tekopp egentid humor verklighet rödluvan och vargen grundkonstellation perspektiv travel positiv martin pettersson interaktion psykiskt fina shoppingterapi tvåsamhet blogg utställning överlevnad lost in austen bokhandel nyföretagare editing danmark halmstad stadsbibliotek världskrig homeiswhereyourcatis kulturentreprenör ironi colette van luik magasin laholm mänskligheten komfortzon stöd ei göteborg lärare killarney kommunen
Kommentera gärna:
Måna Skärrholk » Björnen som inte var björn: ”Äntligen har jag hittat den! Jag kommer ihåg historen så väldigt bra och jag äls..”
Kix » Vargen och Rödluvan: ”Tummen upp!”
Mikael » Negligerad skattebetalare: ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”
Jo Gylling » Underbara illustrationer: ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”
Ulla-Britt » En dröm om mormor: ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”