PMS - vad fan?
Bild från: http://maxpixel.freegreatpicture.com/Furrow-Fear-Woman-Crack-Scratches-Notch-Threat-615989
Låt oss tala om livet. Eller rättare sagt, livet för somliga av oss som befolkar denna jord. Låt oss börja genom att tala om PMS. Eller PMDS, som det är ännu värre fall. Vad fan? Jag älskar att vara kvinna. Så är det. Jag skulle för allt i världen inte vilja byta. Jag tycker det är så fantastiskt och något att vara så stolt över att jag i en herrans massa år trodde att Simone de Beauvoir med sitt bevingade uttryck “Man föds inte till kvinna, man blir det” inte syftade till kön som en social konstruktion, utan menade att konceptet att vara kvinna - med allt vad fantastiskt och gudomligt det innebar - inte var något att man per automatik fick med sig bara för att man råkade födas till flicka, utan var något som livet och erfarenheten formade. Jag hade inte rätt, men det gör inget.
Jag älskar alltså att vara kvinna trots att det innebär en massa saker som är alldeles förvridet i vårt samhälle. Det finns emellertid några saker som jag inte med den mesta välviljan världen kan uppskatta, varav en är oss av naturen given. PMS/PMDS. På riktigt, naturen, hur tänkte du där? Hur, HUR, kan det rimligtvis vara okej att utsätta en stor del av jordens befolkning för månatliga hard core depressioner? Mensvärk kan jag gå med på, även när den ibland är så brutal att det känns som att kroppen håller på att gå av vid svanken. Jag kan då rulla ihop mig till en liten boll och mildra det hela med en värmekudde och värktabletter. (I skrivande stund blir det dock tydligt att det inte är en lyx alla har, i alla delar av världen. Kvinnor i flyktingläger t.ex. Kvinnor som sitter utanför ICA och tigger.) Men ångesten, obalansen, känslan av total hopplöshet, frustrationen, oförmågan, sorgen m.m. På riktigt? Behöver vi VERKLIGEN det för att vara en del av vårt reproduktionssystem? Bara de människor (notera; människor, inte bara kvinnor) som någon gång levt med depression kan förstå hur det kan kännas. Själv har jag “lyxen” av att ha upplevt båda delarna, även om depressionen sedan några år tillbaka blivit avsevärt mer hanterbar då jag till slut tog hjälp av läkare, medicinering och terapeut.
Så, PMS och PMDS alltså. Skitgrejer. Samma dag som den är som värst (innan jag kollade almanackan och förstod vad det var frågan om, och bara trodde det var ett omotiverat och kraftigt återfall av depression eller utmattning) läste jag en blogg om Bråvallafestivalen. Det var en blogg som tog upp de våldtäktsfall och övergrepp som skett där nu senast. Vilket för mig in på den andra saken som jag inte älskar med att vara kvinna, nämligen det faktum att vi lever i en värld som gång på gång signalerar att övergrepp mot kvinnor inte är så farligt och att kvinnans kropp inte egentligen hör till henne själv, utan är ett objekt som vem som helst kan ha rätt till. Vi har ett rättssystem som upprepade gånger låter våldtäktsmän gå fria med banala motiveringar såsom
“han/de visste inte att hon inte inte ville”
“hon har haft sex förut”
“hon följde med ragget hem fastän hon inte kände honom”
“hon var full”
“han var full”
osv. i all oändlighet. (Credd till det underbara humorprogrammet Hej Domstol som en gång hade en väldigt vass satir om just detta, där de med sin “Våldtäktsslumpgenerator” skulle klå Sveriges domstolsväsen och “fälla ÄNNU färre gärningsmän”.) Vi har ett rättssystem som de gånger de faktiskt fäller en våldtäktsman ger honom några ynka månader/år i fängelse och dömer honom att betala ett patetiskt skadestånd till offret, medan förskingring och sådant som har med pengar och materiella ting att göra kan ge ännu högre fängelsestraff och drygare böter. Vi har samhällen som påstår sig vara mot våldtäkt, men som ändå skyddar “sina grabbar” och en tjej som blivit våldtagen blir utfryst och mobbad (av båda könen) på sin skola och tvingas flytta medan gärningsmannen tryggt kan gå kvar.
Det här är givetvis helt uppåt väggarna. Man blir galen, arg, mörkrädd och tokfrustrerad över att vårt samhälle signalerar detta. Att det är okej - t om uppmuntras - att män ska “så sin vildhavre” och knulla runt, medan tjejer gör de stämplas de som slampor och ses ned på. Men så här är det - hur samhället än formas kommer våldtäkt nog alltid finnas med. Och då kommer vi in på den tredje saken jag inte älskar med att vara kvinna; alla jävla idioter som tycker de är befogat att skriva hatiska kommentarer till och om kvinnor som tar upp den här sortens frågor om övergrepp mot kvinnor. På riktigt, hur otroligt korkad får man bli? Det finns liksom inget att diskutera eller protestera mot när det gäller övergrepp. Det ÄR fel, hur omständigheterna än ser ut. Och så kommer pucko efter pucko och ska vara kritisk mot de drabbar och/eller kvinnor som skriver om det. De kommer dragandes med sitt kränkta “inte alla män” och allt vad jidder det är de har att komma med. I bästa fall är det bara så störigt att man vill krypa ur sitt eget skinn, i värsta fall skrämmer/hotar det kvinnor till tystnad. Återigen, på riktigt? Det är så dumt, så dumt att det finns ingen ände på det.
Om du som man inte känner dig träffad av något av det jag skrivit är det super, då har vi inget problem (särskilt inte om du är en manlig förebild och inte bara föregår med gott exempel utan dessutom är öppen med var du står, och på så vis uppmuntrar andra män att följa ditt exempel). Om du som man känner dig träffad kan jag bara vara extra tydlig med att passa på att säga att du är så pantaaaad.
Så inte nog med att vi kvinnor ibland av naturen ska behöva stå ut med kraftiga månatliga depressioner av rang (och värk och trötthet, för vi snackar ändå blodförlust) - vi ska dessutom behöva leva med den här skiten. Det är så man vill kräkas. Helst på någon.
För att nu göra detta uppåttjack till inlägg ännu roligare och mysigare bjuder jag på ett gäng bilder hittade på den eminenta Pinterest.
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
Arkiv
Länkar
Etikettmoln
fågelkvitter deccennium trädgård sekelskifte samtyckeslag ledamot marilyn monroe stolthet och fördom livsglädje nyföretagarcentrum shopping jul sommarutställning jo baker all in intervju vindkraftverk museum golden boy bokglädje india göteborg ägglikör krystal sutherland ica maxi aliceinwonderland poem skönlitteratur terrordåd egoism högstadiet marissameyer illustratör gunilla molloy barack obama gesineschulz internat kulturarbetare överlevnad pyjamasparty ett äpple om dagen alla olika countryside röra sagor diskutera spöke danielle paige ivåttochtorrt tankar john boyne ragga ordporr l. frank baum sensuell dublin känslomässig intelligens engelsk landsbygd tvillingarna thornthwaites testamente kreativ kulturentreprenör homeiswhereyourcatis årsskifte räfsa trettons sällskap recept nyföretagare bokhandel some like it hot krig bills bills bills kommunen tvåsamhet shoppingterapi rösträtt vernissage författarens tack gingershot champagne sinnesro tjugotalet fantasi den mörkaste delen av skogen alkoholfritt denvitakaninen egentid introvert glass våra kemiska hjärtan saknad aliceiunderlandet glädje marknadsföring ei stammisar heartless samladeskrönorochsaltadesanningar inre kvinna konditori cecilia föräldrar enpåsegrönvind optimism teknik duktigflicka varg #meetoo dagens dikt tacksam countofkerry kommunikator filterbubblor torrhumor dorothy must die följadrömmar rikard ahlin psykiska förmågor stum gareth p. jones wizard of oz underbart jury stadsljud hemlös bostad & co rörd tingsrätt svenskbiblioteksförening jazz fredaag makaber mörker ansvarstagande love a j cronin mademoiselle oiseau blybröllop terapeut nyföretagar centrum barnhem hake fjord genus abigail tarttelin ångest tilltro alittleparty psykisk ohälsa tröst vuxen nordiska myter murgröna konstvandring perioder terrorism i shall hunt you down faun storslaget filmskapare dagens nyheter utställning julklappsprojektet saker bibliotekarier gör hjärtlös beskakungen inre man adoption spökskolanimountwood svacka förläggare landsbygd göromål rödluvan och vargen dystopi dröm visdomsord norm drivkraft allas värde brittisk barndom suggestiv familj häxan och lejonet industrialism mord trollkarlen från oz svårt bibliotekarie nostalgi konstnär drömmar bokrelease mens företag daniel sanjay poetry djur depression egenföretagare make utgivning kättaren och faunen läsa utmärkelse holly black samarbete sverige dedikation vänskap annabel pitcher laholm hjälte stipendium själen resa kvinnohistoria kultur halmstad våldtäkt förlag humor björn rosendal furulundsskolan catharina o poesi catharina sanjay boktips kärlek böcker dikt bibliotek tekannan förlag konst författare vilddjurochvardagsromantik feminism relation katt energi död övergrepp irland p4halland pojkar vampyrer den känslomässiga intelligensen neil gaiman evaibbotson min syster är i tusen bitar boksläpp jane austen harry potter ensamhet bokcirkel jämställdhet skolbibliotekarie teckningsmuseet rasism hälsa semester läkare entreprenör formgivning ted rosendahl vidga lagstifta feelgood kura skymning prata psykiska funktioner killarney mjukt dagens ros inre monster andra världskriget tanke minnesfond unesco samhällskritik reflektera grundspänning psykiskt grova knutsgillet flykten från berganien jakob hellman writing bokföring brewsterfieldlodge sommar negativ emotional intelligence donald trump socialamedier psykiskohälsa modernista sommarlov längtan danmark social mumbai hjärterdam midsommar bitterljuv clara henry energiproduktion vacation nörd ingefärsshot fantasy true blood det glada tjugotalet träning press pimpa huset longbourn väpnade konflikter musik terapi halmstadslott kök fattigdom litteraturhistoria mina hjältinnor theresnoplacelikehome föreläsa bättre sent än aldrig magi kostymfilm intellekt proportioner comfortzone ansvar elev sexuella trakasserier pojken i randig pyjamas kaos stipendiat värme bokryggspoesi metro 2033 förintelsen hjärna penseldrag rocka sockorna sci fi pms utveckling åsnor england skolavslutning editing bråvalla bank drömresa solfångarna pessimism billig simone de beauvoir stockholm bio koltrast stickning martin pettersson politik suffragett indien ironi mynta hallands kulturhistoriska museum ja jag har mens, hurså? skärgård travel stöd antidepressiva intersex biologi arkitekt adopterad kartong kontorspärm sara paborn andrea de la barre de nanteuil citadellet plakettjuryn män balanserad frigörelse samantha ellis psykologi stolt hovrätt gallra blogg sarah lean tekopp komfortzon världspoesidagen blackoutpoetry den kallaste flickan i coldtown bortgång grundkonstellation kirkeralph kärlekblommor hunger dmitrij gluchovskijs hund interaktion psykiskt fina linuslundberg verklighet tonyibbotson det var en gång skatteverket vila positiv födelsedagskalaset sökoptimering inspiration radio realist lost down by the river produkt inrekritiker biografer fågel anglofil tusen och en chans exhibitionist lägesrapport hotelcontinental folktro varberg roaring twenties arbete haverera skriva ungdomsroman invandring kvinnligrösträtt adopted kontor gifter lovisa burfitt bortabramenhemmabäst föredrag igenkänning chic lit kyrkogårdsboken känsla
Kommentera gärna:
Måna Skärrholk » Björnen som inte var björn: ”Äntligen har jag hittat den! Jag kommer ihåg historen så väldigt bra och jag äls..”
Kix » Vargen och Rödluvan: ”Tummen upp!”
Mikael » Negligerad skattebetalare: ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”
Jo Gylling » Underbara illustrationer: ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”
Ulla-Britt » En dröm om mormor: ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”