En romantikers vassa tunga 

På Kulturnyheterna pratar de om att Jane Austen, som dog för 200 år sedan, i Sverige blivit romantikens fanbärare. (Jag kan inte veta säkert, men med tanke på hur mycket de ältade Mr Darcy i nästa sekund tror jag inte de menade epoken Romantiken.)  Det stör mig. De pratar även om att uppskattningen av hennes berättelser handlar om att industrialismen kommit och man uppskattade flykten till landsbygden och det oskuldsfulla. Det stör mig också. Jane Austen var så oerhört mycket mer än så. 

Om det bara var frågan om romantik på landsbygden hade hon kunnat ersättas med vilken Danielle Steel, kostymfilmsdramatiker eller dussinförfattare som helst och inte etsat sig fast i litteraturhistorien. Med värme och bitande ironi gav hon oss en inblick i det långt ifrån okomplicerade livet som den tidens kvinna. Hus ärvdes inte av kvinnor, så om mannen i familjen gick bort och inga söner fanns, fick hustru och döttrar lämna hemmet till förmån för närmsta manliga släkting. Då kvinnor inte fick arbeta (såvida de inte var tjänstefolk och då var livet säkerligen inte enklare) var giftermål deras väg till ekonomisk trygghet. Det var självklart att en kvinna skulle gifta sig (eller bo hemma resten av livet och ta hand om sina föräldrar) och i giftermålets trygga famn skulle en kvinna vara fortsatt "accomplished" och inte gärna visa på egna ambitioner och tankar. Hon skulle kunna brodera, sjunga, läsa lättsamma texter och inte ge sig i kast med politiska ärenden. Säkerligen inte alltför stimulerande. Det var långt ifrån osäkert att maken (om hon lyckades få någon) skulle vara en snygg, trevlig och intelligent man - hade man ingen gedigen hemgift att locka med fick man ta vad som stod till buds.

Med sina ändå lättsamma kärlekshistorier visa Jane Austen på verkligheten hos en del av samhället - inte de fattigaste föräldralösa eller politiker eller äventyrare, utan medelklassens kvinnor vars vardagar sällan lockat historieskrivarna. Lägg till att hon var ljusår före sin tid med självständiga kvinnoporträtt och moderna män. Hon kom med många gliringar mot den tidens ideal och kvinnor som levde enligt normen avporträtterades ofta osmickrande. De moderna männen som såg kvinnorna för de individer de var och uppmuntrade deras självständighet, belönades med intelligenta och omtänksamma kvinnor som skulle bli de bästa av livskamrater. De andra sorternas män straffades ofta med en livstid tillsammans med våp och haggor.

Så låt oss inte förringa denna författares insats i litteraturhistorien genom att klassificera henne som en oskuldsfull romantiker. Hennes skärpa, cynism och vassa tunga vittnar om mycket mer än så.
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Kix » Vargen och Rödluvan:  ”Tummen upp!”

  • Mikael » Negligerad skattebetalare:  ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”

  • Jo Gylling » Underbara illustrationer:  ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”

  • Ulla-Britt » En dröm om mormor:  ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”

  • Daniel » En dröm om mormor:  ”Så fint skrivet! Jag drömmer som du vet om mamma ibland. Skillnaden är att hon s..”

Arkiv

Länkar

Etikettmoln