Den passionerade svensken

Vår nationella identitet är kanske inte direkt passionerad.  Bilden av svensken är inte precis som den av italienaren, fransyskan eller spanjoren. Faktum är att jag hann reta upp mig och tänka "ja, det är ju typiskt att svensken hetsar upp sig så fort det är dags att kritisera kvinnorelaterade frågor", innan jag insåg att hen är minsann lika passionerad på varsin sida när det gäller invandring och stora frågor såsom mjölk vs. mjölkproteinfria produkter. Så vi, trots allt, ganska passionerade, vi svenskar. Vi tycker gärna saker, hett och intensivt.

Jag är väldigt pro intensiva känslor och en passionerad syn på livet. Men i många lägen skulle jag föredra en mer fredlig och förstående dialog. Gällande #meetoo har det helt i onödan blivit olika läger. Som så många andra anser jag att världen vore perfekt om fler tyckte som jag i alla tänkbara frågor. Jag är - faktiskt - inget rättesnöre i den här diskussionen. Jag är den första att tänka “åh gud, vilken idiot!” eller “hen är ju verkligen dum i huvudet!” m.m. Men sedan blott en dag har jag motvilligt blivit mer öppen och förstående. Återstår att se hur länge det håller i sig.
 

Filterbubblornas strid

I stort handlar det nog om filterbubblor (där har ni en länk till the ultimate podcastavsnitt). Ursprungligen handlade hashtaggen om att sprida uppmärksamhet kring omfattningen av sexuella trakasserier. Hur vanligt och utspritt det egentligen är, med hopp om förändring när folk inser magnituden av problemet. Den sida av saken jag sett i media och sociala flöden har visat kvinnor som, ibland för första gången, vågat gå ut med sina upplevelser samt män och kvinnor som visat stöttning i frågan och män och kvinnor som vänt sig mot kampanjen, på mer eller mindre seriösa vis. Jag har rakt av bedömt dessa människor som knäppgökar eftersom “hur ska man nu våga ragga” och “inte bara män utför sexuella trakasserier” har varit den dominerande linjen. Men eftersom jag ska prova det här med att vara en bättre människa försöker jag förstå att de som är mot kampanjen möts av andra inlägg och nyheter än vad jag möts av. Inlägg och nyheter som istället visar på kvinnor som av olika anledningar gör det enkelt för sig och väljer att hata alla män, kvinnor som missbrukar uppmärksamheten och pekar ut oskyldiga män samt kvinnor som ångrat sig efter ett ligg och anser att det är mannens fel. Eftersom jag i min filterbubbla, som baseras på vad för typ av inlägg och nyheter jag brukar dras till, inte alls visar på den sidan har jag ansett att “den andra sidan” bara överdriver. Det tycker jag förvisso fortfarande, men det är inte ett särskilt utvecklande ställningstagande av mig, på samma sätt som det inte är utvecklande att blunda för “min” sida.
 

“Är de bög eller?”

En klassiker bland argumentet varendaste gång frågor som behandlar mäns övergrepp mot kvinnor dyker upp är “många kvinnor utsätter faktiskt män för sådana saker också”. Det är helt sant att det är så. Och det är svinigt - övergrepp av alla de slag är sviniga. Vi ska inte förminska det eller mena att “män gillar väl när kvinnor är på” eller “vaddå, är de bög eller?”. Vi ska inte heller tro att någon slags biblisk “öga för öga, tand för tand” gäller här. Vi låter inte udda vara jämt. För att ena könet utsatts för övertramp av det andra innebär det inte att vi kan säga “bra, då är vi kvitt”. Det vore ytterst kontraproduktivt. Vi måste förstå att det sedan århundraden tillbaka och flera länder och kulturer än idag funnits en samhällsstruktur där kvinnan varit underordnad mannen. Det gör oss inte nödvändigtvis till offer (tvärtom, vi har kämpat fram rösträtt och kvinnliga chefer på höga poster - vi är överlevare) men det har gjort - och gör fortfarande - att kvinnor utsatts för sexuellt förtryck i en ofantligt mycket större omfattning än vad män har. Mycket har emellertid förbättrats genom historien, men förbättringar har skett just genom att människor gått samman och krävt förändringar. Förändringar i vardagen, i lagen och på politisk nivå. För inte alldeles för länge sedan var det i Sverige exempelvis inte olagligt att våldta sin fru, vilket det nu tack och lov är. Det faktumet gör också att vi kan förstå att sådant som vi idag anser vara helt vidrigt ansågs förut vara fullt rimligt. Kanske är det där vi är nu, vi befinner oss kanske i ett skede där vissa saker är vidrigt för någon och helt rimligt för en annan. I framtiden kanske vi är enade, men vi är helt klart inte där nu.
 

Snart vågar man väl inte ragga i det här jävla landet

Så vad kan vi nu göra för att mötas i den här komplicerade frågan? Först och främst måste vi acceptera att det ÄR en komplex fråga. Ta uteställen till exempel. (Där jag i princip aldrig ränner längre men förr var jag ute på vift i tid och otid.) Nuförtiden (dvs. när jag fortfarande var ute) raggade man på varandra genom flörtig dans och kroppskontakt. Så här knepigt är det:

Blev jag raggad på när jag var ute?
Ja
Innebar det att alla raggningsförsök sexuella trakasserier?
Nej
Innebar det att vissa av raggningsförsöken var sexuella trakasserier?
Ja

Det hade varit så gudomligt underbart om allt kring sexuella trakasserier var svart eller vitt, men som så mycket annat här i livet är det inte så. Ett och samma beteende kan faktiskt klassas som flört i ett sammanhang och som sexuella trakasserier i ett annat - det handlar om tajming och om att läsa av situationen. Detta i sin tur adderar ytterligare en komplexitet i fallet då det närmar sig social förmåga. En person i diskussionen har uttryckt att det ibland bara rör sig om social klumpighet, men nog bör vi ta även den sociala klumpigheten på allvar? Eller snarare skilja på hur den klumpigheten tar sig uttryck. Att inte förstå att en person inte har det minsta lilla intresse av kallprat om semester eller väder under lunchpausen, trots påtagligt korta svar och oengagemang i samtalet är socialt klumpigt, men inte fördömligt. Att upprepade gånger tafsa på en klasskompis för att verka häftig eller för att man “inte fattade att hon inte ville” eller ta nakenbilder på någon och sprida är inte socialt klumpigt, det är trakasserier. För att återgå till det här med att ett och samma agerande kan klassas som olika saker beroende på när och av vem det utförs går att förtydliga. Föreställ dig att en person du dejtat en kortare tid står en bit ifrån dig på en fest och klär av dig med blicken. Det kan vara rejält sexigt och ett effektivt förspel. Föreställ dig nu att din chef, som du enbart haft en professionell relation med, gör det samma på ett möte. Inte okej. Är du med på skillnaden i exemplet? Nu gjorde jag det förvisso förhållandevis enkelt för mig genom att ta uppenbara situationer, men i nuläget behöver vi inte krångla till en krånglig fråga mer än nödvändigt. Se det lite grann som våldtäkt, där försvarsadvokaterna och de åtalade kan mena att eftersom våldtäktsoffret i fråga haft sex flera gånger förut med olika män kunde den åtalade inte veta att hon inte ville ha sex med just honom. Eller i en relation, där paret haft sex hur många gånger som helst, men en kväll vill den ena parten inte ha det. Envisas den andra parten då med att genomföra ett samlag är det våldtäkt. Sammanfattningsvis - det som är vanligt raggande i en situation kan vara sexuella trakasserier i en annan. Sjukt besvärligt, men så är det.
 

Våga reflektera tillsammans

Så vad gör vi nu? Fortsätter vi det här cirkelargumentet där en sida (min) säger “alla som inte fattar är idioter”, en annan säger “alla män är idioter”, en annan utropar “kvinnor kan minsann också utsätta andra för sexuella trakasserier”, en annan menar “kvinnor ska alltid överdriva, vad är egentligen problemet” och en grupp tycker att “snart får man väl inte ragga i det här jävla landet”. Det vore såklart improduktivt (men underbart enkelt) av oss, så varför inte försöka mötas i den här hopplösa situationen istället. Låt oss gemensamt acceptera att det är för jävligt att så många ska behöva utsättas för så mycket skit och våga inse att vi själva kanske bidragit till ett sådant samhällsklimat och tappert, tappert våga prata med varandra. Våga fråga varandra “Du, den här #meetoo kampanjen, vad upplever egentligen du som sexuella trakasserier? Vill du säga någon uppenbar grej och något som många kanske inte fattat? Vad tycker du att vanligt folk och politiker kan göra för att förbättra samhällsklimatet?” Låt oss lyssna till våra medmänniskors berättelser istället för att bara vänta tills det blir vår tur att framföra vår redan förutbestämda åsikt. Låt oss våga vara öppna i sinnet, våga reflektera och processa även där det tar emot. Det kan ibland visa sig att den största idiot man någonsin träffat visar sig ha en poäng, mitt bland all annan idioti. Och ibland är det allt som krävs för att vi ska åstadkomma förändringar.

Peace and love

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Kix » Vargen och Rödluvan:  ”Tummen upp!”

  • Mikael » Negligerad skattebetalare:  ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”

  • Jo Gylling » Underbara illustrationer:  ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”

  • Ulla-Britt » En dröm om mormor:  ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”

  • Daniel » En dröm om mormor:  ”Så fint skrivet! Jag drömmer som du vet om mamma ibland. Skillnaden är att hon s..”

Arkiv

Länkar

Etikettmoln