Nedtrappning
Det är längesedan jag skrev dikter. Åtminstone sedan jag skrev något riktigt bra. Det har mest varit konstgjord andning en lång tid nu, bara för att hålla det något sånär i gång. Sedan jag började med antidepressiva, för ca 8 år sedan, har jag inte skrivit lika mycket poesi. Det har inte fallit sig naturligt. Det är en förhållandevis låg dos jag gått på, men den har varit tillräcklig för att, tillsammans med bra terapeuter, kunnat hjälpa mig. Det har varit skönt att ha känt sig ganska balanserad. Helt balanserad blir man väl aldrig som människa, men kaoset inom en lägger sig och den oförklarliga sorgen slutar överväldiga en. Mestadels. Ibland vill den komma, men då har dessa nämnda terapeuter och andra fascinerande människor och författare gett mig så bra redskap att jag kunnat identifiera farorna i tid. Jag har kunnat undvika dem och, när det inte gått, kunnat hantera de ganska annorlunda. Det har varit ljuvligt. För drygt ett halvår sedan kände jag mig tillräckligt redo att sluta med tabletterna. Nedtrappningsprocessen har varit långsam, så som den ska. Allt ska gå så fort idag, hela tiden ska vi vara effektiva. Långsamhet har nästan blivit ett skällsord i verkliga livet, men banne mig. Vissa saker ska ta tid. Det är svårt ändå.
Vid första nedtrappningen tog det tid för kroppen att vänja sig och flertalet runga känslor rev i mig på en och samma gång. Det krävdes så lite för att jag skulle känna mig så trasig. Men bit för bit vande kroppen sig. Det tog tid och var jobbigt. Sedan kunde jag återigen njuta av att känna mig balanserad. Tills det blev dags att fortsätta nedtrappningen. Där är jag nu och det är jobbigt. Bräckligt, tungt, argt och växlande. Oförutsägbart. Men jag skrev något och kände för första gången på länge om mina egna dikter att ”shit, vad bra det här är. Riktigt välsmakande, vackert och träffsäkert.” Och jag minns min käre vän Björn Rosendal. Björn som så aktivt stöttade mig i mitt skrivande och hjälpte mig att ta steget att nå ut med det. Som gjorde Kättaren och faunen, min första diktbok, med mig och som ville att jag sen skulle stå på egna ben och ge ut många fler diktsamlingar. Min 60 år äldre vän som jag hade djupa samtal med om poesi, konst, känslomässig intelligens, vårt inre mörker och vår tids svårighet att hantera människor av det här slaget. Vi som var renässansens kungar med all vår känslighet och kreativa förmågor, vi som det inte finns någon plats för nu. Vi som får diagnoser istället för att lyftas för vår känslomässiga bredd. Björn tyckte inte om att jag skulle börja med antidepressiva, han var rädd att det skulle hämma min kreativitet. Det gjorde det nog i viss mån också, fast det var andra saker som var med och bidrog till det. Jag är jätteglad över att jag körde på ändå. Att jag – till slut – lyssnade till en envis syster och en omtänksam kollega. Att jag tog hjälp, och tabletterna var en stor del av det. Men nu, när jag trots allt är redo att fungera utan dem, tänker jag på Björn. Jag tänker på honom och mår bra. Jag ler för mig själv och vet att han skulle vara så glad över att jag nu skriver igen, rakt från själen. Att även om det inte kommer ofta, kommer det rakt därifrån. Och det är bra grejer.
Det är viktigt. Jag vill att folk ska förstå att det är viktigt. Vad det gör med en människa att skriva poesi. Hur det kan frigöra eller erkänna något inom en. Respekten man ger sig själv vid bekräftandet av vissa känslor och sidor. Lugnet det ibland kan ge när det kommit ut. Ivern när orden börjar lossna. När känslan börjar få form, när det inre börjar synas svart på vitt. När det går att sätta ord på allt det där inom en. Allt kaos eller all glädje. All förundran, lust, frustration eller sorg. Och det stannar inte där. Eller kanske det stannar för stunden, hos avsändaren. Men samma känsla kan uppstå när man är läsaren. När man plågas, tyngs eller håller på att spricka av alla känslor inom en. När man läser precis det man känner, när en främling satt ord på allt det inom dig. Någon annan har bekräftat dig, någon annan har gett dig den respekten. Njut av att du inte är ensam eller njut av det absurda i att en främling kan se in i din själ. Njut av orden. Smaka på dem. Bär dem med dig. Bär de med dig och ta hand om dig.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Måna Skärrholk » Björnen som inte var björn: ”Äntligen har jag hittat den! Jag kommer ihåg historen så väldigt bra och jag äls..”
-
Kix » Vargen och Rödluvan: ”Tummen upp!”
-
Mikael » Negligerad skattebetalare: ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”
-
Jo Gylling » Underbara illustrationer: ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”
-
Ulla-Britt » En dröm om mormor: ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”
Arkiv
Länkar
Etikettmoln
fågelkvitter deccennium trädgård sekelskifte samtyckeslag ledamot marilyn monroe stolthet och fördom livsglädje nyföretagarcentrum shopping jul sommarutställning jo baker all in intervju vindkraftverk museum golden boy bokglädje india göteborg ägglikör krystal sutherland ica maxi aliceinwonderland poem skönlitteratur terrordåd egoism högstadiet marissameyer illustratör gunilla molloy barack obama gesineschulz internat kulturarbetare överlevnad pyjamasparty ett äpple om dagen alla olika countryside röra sagor diskutera spöke danielle paige ivåttochtorrt tankar john boyne ragga ordporr l. frank baum sensuell dublin känslomässig intelligens engelsk landsbygd tvillingarna thornthwaites testamente kreativ kulturentreprenör homeiswhereyourcatis årsskifte räfsa trettons sällskap recept nyföretagare bokhandel some like it hot krig bills bills bills kommunen tvåsamhet shoppingterapi rösträtt vernissage författarens tack gingershot champagne sinnesro tjugotalet fantasi den mörkaste delen av skogen alkoholfritt denvitakaninen egentid introvert glass våra kemiska hjärtan saknad aliceiunderlandet glädje marknadsföring ei stammisar heartless samladeskrönorochsaltadesanningar inre kvinna konditori cecilia föräldrar enpåsegrönvind optimism teknik duktigflicka varg #meetoo dagens dikt tacksam countofkerry kommunikator filterbubblor torrhumor dorothy must die följadrömmar rikard ahlin psykiska förmågor stum gareth p. jones wizard of oz underbart jury stadsljud hemlös bostad & co rörd tingsrätt svenskbiblioteksförening jazz fredaag makaber mörker ansvarstagande love a j cronin mademoiselle oiseau blybröllop terapeut nyföretagar centrum barnhem hake fjord genus abigail tarttelin ångest tilltro alittleparty psykisk ohälsa tröst vuxen nordiska myter murgröna konstvandring perioder terrorism i shall hunt you down faun storslaget filmskapare dagens nyheter utställning julklappsprojektet saker bibliotekarier gör hjärtlös beskakungen inre man adoption spökskolanimountwood svacka förläggare landsbygd göromål rödluvan och vargen dystopi dröm visdomsord norm drivkraft allas värde brittisk barndom suggestiv familj häxan och lejonet industrialism mord trollkarlen från oz svårt bibliotekarie nostalgi konstnär drömmar bokrelease mens företag daniel sanjay poetry djur depression egenföretagare make utgivning kättaren och faunen läsa utmärkelse holly black samarbete sverige dedikation vänskap annabel pitcher laholm hjälte stipendium själen resa kvinnohistoria kultur halmstad våldtäkt förlag humor björn rosendal furulundsskolan catharina o poesi catharina sanjay boktips kärlek böcker dikt bibliotek tekannan förlag konst författare vilddjurochvardagsromantik feminism relation katt energi död övergrepp irland p4halland pojkar vampyrer den känslomässiga intelligensen neil gaiman evaibbotson min syster är i tusen bitar boksläpp jane austen harry potter ensamhet bokcirkel jämställdhet skolbibliotekarie teckningsmuseet rasism hälsa semester läkare entreprenör formgivning ted rosendahl vidga lagstifta feelgood kura skymning prata psykiska funktioner killarney mjukt dagens ros inre monster andra världskriget tanke minnesfond unesco samhällskritik reflektera grundspänning psykiskt grova knutsgillet flykten från berganien jakob hellman writing bokföring brewsterfieldlodge sommar negativ emotional intelligence donald trump socialamedier psykiskohälsa modernista sommarlov längtan danmark social mumbai hjärterdam midsommar bitterljuv clara henry energiproduktion vacation nörd ingefärsshot fantasy true blood det glada tjugotalet träning press pimpa huset longbourn väpnade konflikter musik terapi halmstadslott kök fattigdom litteraturhistoria mina hjältinnor theresnoplacelikehome föreläsa bättre sent än aldrig magi kostymfilm intellekt proportioner comfortzone ansvar elev sexuella trakasserier pojken i randig pyjamas kaos stipendiat värme bokryggspoesi metro 2033 förintelsen hjärna penseldrag rocka sockorna sci fi pms utveckling åsnor england skolavslutning editing bråvalla bank drömresa solfångarna pessimism billig simone de beauvoir stockholm bio koltrast stickning martin pettersson politik suffragett indien ironi mynta hallands kulturhistoriska museum ja jag har mens, hurså? skärgård travel stöd antidepressiva intersex biologi arkitekt adopterad kartong kontorspärm sara paborn andrea de la barre de nanteuil citadellet plakettjuryn män balanserad frigörelse samantha ellis psykologi stolt hovrätt gallra blogg sarah lean tekopp komfortzon världspoesidagen blackoutpoetry den kallaste flickan i coldtown bortgång grundkonstellation kirkeralph kärlekblommor hunger dmitrij gluchovskijs hund interaktion psykiskt fina linuslundberg verklighet tonyibbotson det var en gång skatteverket vila positiv födelsedagskalaset sökoptimering inspiration radio realist lost down by the river produkt inrekritiker biografer fågel anglofil tusen och en chans exhibitionist lägesrapport hotelcontinental folktro varberg roaring twenties arbete haverera skriva ungdomsroman invandring kvinnligrösträtt adopted kontor gifter lovisa burfitt bortabramenhemmabäst föredrag igenkänning chic lit kyrkogårdsboken känsla