Nedtrappning
Det är längesedan jag skrev dikter. Åtminstone sedan jag skrev något riktigt bra. Det har mest varit konstgjord andning en lång tid nu, bara för att hålla det något sånär i gång. Sedan jag började med antidepressiva, för ca 8 år sedan, har jag inte skrivit lika mycket poesi. Det har inte fallit sig naturligt. Det är en förhållandevis låg dos jag gått på, men den har varit tillräcklig för att, tillsammans med bra terapeuter, kunnat hjälpa mig. Det har varit skönt att ha känt sig ganska balanserad. Helt balanserad blir man väl aldrig som människa, men kaoset inom en lägger sig och den oförklarliga sorgen slutar överväldiga en. Mestadels. Ibland vill den komma, men då har dessa nämnda terapeuter och andra fascinerande människor och författare gett mig så bra redskap att jag kunnat identifiera farorna i tid. Jag har kunnat undvika dem och, när det inte gått, kunnat hantera de ganska annorlunda. Det har varit ljuvligt. För drygt ett halvår sedan kände jag mig tillräckligt redo att sluta med tabletterna. Nedtrappningsprocessen har varit långsam, så som den ska. Allt ska gå så fort idag, hela tiden ska vi vara effektiva. Långsamhet har nästan blivit ett skällsord i verkliga livet, men banne mig. Vissa saker ska ta tid. Det är svårt ändå.
Vid första nedtrappningen tog det tid för kroppen att vänja sig och flertalet runga känslor rev i mig på en och samma gång. Det krävdes så lite för att jag skulle känna mig så trasig. Men bit för bit vande kroppen sig. Det tog tid och var jobbigt. Sedan kunde jag återigen njuta av att känna mig balanserad. Tills det blev dags att fortsätta nedtrappningen. Där är jag nu och det är jobbigt. Bräckligt, tungt, argt och växlande. Oförutsägbart. Men jag skrev något och kände för första gången på länge om mina egna dikter att ”shit, vad bra det här är. Riktigt välsmakande, vackert och träffsäkert.” Och jag minns min käre vän Björn Rosendal. Björn som så aktivt stöttade mig i mitt skrivande och hjälpte mig att ta steget att nå ut med det. Som gjorde Kättaren och faunen, min första diktbok, med mig och som ville att jag sen skulle stå på egna ben och ge ut många fler diktsamlingar. Min 60 år äldre vän som jag hade djupa samtal med om poesi, konst, känslomässig intelligens, vårt inre mörker och vår tids svårighet att hantera människor av det här slaget. Vi som var renässansens kungar med all vår känslighet och kreativa förmågor, vi som det inte finns någon plats för nu. Vi som får diagnoser istället för att lyftas för vår känslomässiga bredd. Björn tyckte inte om att jag skulle börja med antidepressiva, han var rädd att det skulle hämma min kreativitet. Det gjorde det nog i viss mån också, fast det var andra saker som var med och bidrog till det. Jag är jätteglad över att jag körde på ändå. Att jag – till slut – lyssnade till en envis syster och en omtänksam kollega. Att jag tog hjälp, och tabletterna var en stor del av det. Men nu, när jag trots allt är redo att fungera utan dem, tänker jag på Björn. Jag tänker på honom och mår bra. Jag ler för mig själv och vet att han skulle vara så glad över att jag nu skriver igen, rakt från själen. Att även om det inte kommer ofta, kommer det rakt därifrån. Och det är bra grejer.
Det är viktigt. Jag vill att folk ska förstå att det är viktigt. Vad det gör med en människa att skriva poesi. Hur det kan frigöra eller erkänna något inom en. Respekten man ger sig själv vid bekräftandet av vissa känslor och sidor. Lugnet det ibland kan ge när det kommit ut. Ivern när orden börjar lossna. När känslan börjar få form, när det inre börjar synas svart på vitt. När det går att sätta ord på allt det där inom en. Allt kaos eller all glädje. All förundran, lust, frustration eller sorg. Och det stannar inte där. Eller kanske det stannar för stunden, hos avsändaren. Men samma känsla kan uppstå när man är läsaren. När man plågas, tyngs eller håller på att spricka av alla känslor inom en. När man läser precis det man känner, när en främling satt ord på allt det inom dig. Någon annan har bekräftat dig, någon annan har gett dig den respekten. Njut av att du inte är ensam eller njut av det absurda i att en främling kan se in i din själ. Njut av orden. Smaka på dem. Bär dem med dig. Bär de med dig och ta hand om dig.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Måna Skärrholk » Björnen som inte var björn: ”Äntligen har jag hittat den! Jag kommer ihåg historen så väldigt bra och jag äls..”
-
Kix » Vargen och Rödluvan: ”Tummen upp!”
-
Mikael » Negligerad skattebetalare: ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”
-
Jo Gylling » Underbara illustrationer: ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”
-
Ulla-Britt » En dröm om mormor: ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”
Arkiv
Länkar
Etikettmoln
sex kyrkogårdsboken pyjamasparty dröm konstvandring inrekritiker anslagstavlan lovisa burfitt rörd världspoesidagen sökoptimering 365 fredaag mörker sommar skatteverket lyrik väpnade konflikter terapeut män linuslundberg röra madrigal ångest visdomsord killarney lärare skönlitteratur vuxen ica maxi suggestiv jury världskrig danmark editing svårt svenskbiblioteksförening årsskifte överlevnad hallands kulturhistoriska museum fågel love some like it hot psykiskt fina interaktion boktips tvåsamhet shoppingterapi grundkonstellation positiv travel perspektiv katarina wennstam harry potter föräldrar verklighet humor egentid läsintresse psykologi feelgood värme glädje marknadsföring kidnappning andrea de la barre de nanteuil filterbubblor recept radio inspiration lagerarbete¨ arkitekt sexuella trakasserier vila dekor skärgård invandring skriva ansvarstagande countryside förtroende suffragett museum faun nyföretagar centrum stipendiat kurator min syster är i tusen bitar emotional intelligence sensuell stadsljud ekonomi down by the river writing murgröna ledamot jazz utveckling bostad & co halmstadslott terapi mr darcy det var en gång längtan pessimism press rikard ahlin psykiska förmågor simone de beauvoir hunger vacation tröst proportioner intellekt bråvalla blackoutpoetry mumbai madonna hora pms gallra mjukt filmskapare socialamedier mjukporr mademoiselle oiseau allas värde kök solfångarna drömresa lager hake fjord krig pimpa knutsgillet göromål förstå clara henry antidepressiva tacksam countofkerry föreläsare pojkar fantasi midsommar följadrömmar familj andra världskriget annabel pitcher sommarutställning underbart stolt musikal varberg stammisar föredrag bortabramenhemmabäst psykiskt grova grundspänning skolavslutning nyföretagarcentrum shopping förväntningar varg negativ roaring twenties påverkan häxan och lejonet födelsedagskalaset svacka hotelcontinental lägesrapport te konstnär katt hovrätt mens sverige hälsa make saker bibliotekarier gör laholm drömmar ensamhet bokrelease #meetoo utmärkelse egenföretagare bokcirkel corona utgivning resa optimism social den känslomässiga intelligensen samtyckeslag stolthet och fördom poetry deccennium covid-19 kvinnligrösträtt semester energi själen halmstad skolbibliotekarie vilddjurochvardagsromantik depression förlag furulundsskolan konst björn rosendal kärlek catharina o poesi dikt catharina sanjay böcker tekannan förlag bibliotek kultur våldtäkt författare feminism relation läsa jämställdhet arbete dagens dikt daniel sanjay samarbete företag stipendium entreprenör kättaren och faunen läsning boksläpp det glada tjugotalet musik teckningsmuseet bibliotekarie kaos djur tingsrätt tjugotalet hjälte rösträtt realist formgivning vänskap jane austen kvinnohistoria rasism kulturarbetare läkare p4halland ted rosendahl exhibitionist india alla olika bokryggspoesi donald trump psykiska funktioner manligt intervju egoism drivkraft norm adopterad storslaget konditori cecilia linnea claesson marilyn monroe plakettjuryn död kura skymning inre man fågelkvitter vidga saknad glass dagens nyheter bråk irland haverera lost terrorism westworld tanke minnesfond ingefärsshot chic lit energiproduktion skylta åsnor teknik industrialism genus stadsbiblioteket bokföring beskakungen lagstifta balanserad räfsa a j cronin duck psykiskohälsa bio bättre sent än aldrig reflektera mina hjältinnor perioder unesco adoption neil gaiman porrindustrin analys psykisk ohälsa alittleparty julklappsprojektet sagor passion träning kartong ett äpple om dagen i shall hunt you down kommunikator kvinnligt adopted koltrast vampyrer rättsväsende theresnoplacelikehome föreläsa högstadiet true blood inre kvinna lugn comfortzone tilltro ägglikör första världskriget dublin ivåttochtorrt alkoholfritt litteraturhistoria politik tomas tranströmer hjärna penseldrag gingershot kostymfilm ja jag har mens, hurså? kommunikation duktigflicka kontorspärm biologi 365 days bank samladeskrönorochsaltadesanningar ansvar igenkänning trädgård citadellet anka stockholm biografer kreativ samantha ellis hårda tag introvert indien rocka sockorna dagens ros barack obama känslomässig intelligens tekopp sinnesro champagne rödluvan och vargen målgrupp barnhem jakob hellman martin pettersson let's dance teater bokhandel nyföretagare blogg utställning lost in austen homeiswhereyourcatis kulturentreprenör ironi vernissage gunilla molloy fritidsgård komfortzon stöd ei terrordåd mänskligheten tankar kirkeralph kommunen göteborg affär landsbygd förläggare all in engelsk landsbygd vindkraftverk kund brewsterfieldlodge kontor ragga jul jordbävning illustratör nostalgi diskutera stockholmssyndromet produkt poem kärlekblommor elev övergrepp känsla