Nedtrappning
Det är längesedan jag skrev dikter. Åtminstone sedan jag skrev något riktigt bra. Det har mest varit konstgjord andning en lång tid nu, bara för att hålla det något sånär i gång. Sedan jag började med antidepressiva, för ca 8 år sedan, har jag inte skrivit lika mycket poesi. Det har inte fallit sig naturligt. Det är en förhållandevis låg dos jag gått på, men den har varit tillräcklig för att, tillsammans med bra terapeuter, kunnat hjälpa mig. Det har varit skönt att ha känt sig ganska balanserad. Helt balanserad blir man väl aldrig som människa, men kaoset inom en lägger sig och den oförklarliga sorgen slutar överväldiga en. Mestadels. Ibland vill den komma, men då har dessa nämnda terapeuter och andra fascinerande människor och författare gett mig så bra redskap att jag kunnat identifiera farorna i tid. Jag har kunnat undvika dem och, när det inte gått, kunnat hantera de ganska annorlunda. Det har varit ljuvligt. För drygt ett halvår sedan kände jag mig tillräckligt redo att sluta med tabletterna. Nedtrappningsprocessen har varit långsam, så som den ska. Allt ska gå så fort idag, hela tiden ska vi vara effektiva. Långsamhet har nästan blivit ett skällsord i verkliga livet, men banne mig. Vissa saker ska ta tid. Det är svårt ändå.
Vid första nedtrappningen tog det tid för kroppen att vänja sig och flertalet runga känslor rev i mig på en och samma gång. Det krävdes så lite för att jag skulle känna mig så trasig. Men bit för bit vande kroppen sig. Det tog tid och var jobbigt. Sedan kunde jag återigen njuta av att känna mig balanserad. Tills det blev dags att fortsätta nedtrappningen. Där är jag nu och det är jobbigt. Bräckligt, tungt, argt och växlande. Oförutsägbart. Men jag skrev något och kände för första gången på länge om mina egna dikter att ”shit, vad bra det här är. Riktigt välsmakande, vackert och träffsäkert.” Och jag minns min käre vän Björn Rosendal. Björn som så aktivt stöttade mig i mitt skrivande och hjälpte mig att ta steget att nå ut med det. Som gjorde Kättaren och faunen, min första diktbok, med mig och som ville att jag sen skulle stå på egna ben och ge ut många fler diktsamlingar. Min 60 år äldre vän som jag hade djupa samtal med om poesi, konst, känslomässig intelligens, vårt inre mörker och vår tids svårighet att hantera människor av det här slaget. Vi som var renässansens kungar med all vår känslighet och kreativa förmågor, vi som det inte finns någon plats för nu. Vi som får diagnoser istället för att lyftas för vår känslomässiga bredd. Björn tyckte inte om att jag skulle börja med antidepressiva, han var rädd att det skulle hämma min kreativitet. Det gjorde det nog i viss mån också, fast det var andra saker som var med och bidrog till det. Jag är jätteglad över att jag körde på ändå. Att jag – till slut – lyssnade till en envis syster och en omtänksam kollega. Att jag tog hjälp, och tabletterna var en stor del av det. Men nu, när jag trots allt är redo att fungera utan dem, tänker jag på Björn. Jag tänker på honom och mår bra. Jag ler för mig själv och vet att han skulle vara så glad över att jag nu skriver igen, rakt från själen. Att även om det inte kommer ofta, kommer det rakt därifrån. Och det är bra grejer.
Det är viktigt. Jag vill att folk ska förstå att det är viktigt. Vad det gör med en människa att skriva poesi. Hur det kan frigöra eller erkänna något inom en. Respekten man ger sig själv vid bekräftandet av vissa känslor och sidor. Lugnet det ibland kan ge när det kommit ut. Ivern när orden börjar lossna. När känslan börjar få form, när det inre börjar synas svart på vitt. När det går att sätta ord på allt det där inom en. Allt kaos eller all glädje. All förundran, lust, frustration eller sorg. Och det stannar inte där. Eller kanske det stannar för stunden, hos avsändaren. Men samma känsla kan uppstå när man är läsaren. När man plågas, tyngs eller håller på att spricka av alla känslor inom en. När man läser precis det man känner, när en främling satt ord på allt det inom dig. Någon annan har bekräftat dig, någon annan har gett dig den respekten. Njut av att du inte är ensam eller njut av det absurda i att en främling kan se in i din själ. Njut av orden. Smaka på dem. Bär dem med dig. Bär de med dig och ta hand om dig.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Måna Skärrholk » Björnen som inte var björn: ”Äntligen har jag hittat den! Jag kommer ihåg historen så väldigt bra och jag äls..”
-
Kix » Vargen och Rödluvan: ”Tummen upp!”
-
Mikael » Negligerad skattebetalare: ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”
-
Jo Gylling » Underbara illustrationer: ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”
-
Ulla-Britt » En dröm om mormor: ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”
Arkiv
Länkar
Etikettmoln
kidnappning barn- och ungdomsbok trädgård igenkänning ansvar inspiration lagerarbete¨ arkitekt biologi kontorspärm duktigflicka kommunikation klänning invandring skriva ansvarstagande hjärna tomas tranströmer hembakat museum faun nyföretagar centrum dublin kladdkaka svenska hjältinnor emotional intelligence sensuell stadsljud första världskriget superhjälte down by the river writing murgröna ledamot jazz rättsväsende mitt hjärta borde slå någon annanstans bostad & co halmstadslott terapi kommunikator det var en gång längtan pessimism press kvinnligt psykiska förmågor sagor julklappsprojektet alittleparty psykisk ohälsa analys porrindustrin elsa beskow bråvalla blackoutpoetry mumbai proportioner bilderbok pms gallra mjukt filmskapare socialamedier mjukporr barnbok räfsa balanserad lagstifta beskakungen bokföring stadsbiblioteket på mormors vis krig pimpa knutsgillet göromål förstå bröllop chic lit ingefärsshot minnesfond tanke westworld från blogg till bord anna nordlund lost haverera irland bråk kirke ralph maja säfström sommarutställning underbart stolt andra världskriget samtal varberg stammisar föredrag marilyn monroe linnea claesson johan ehn skolavslutning nyföretagarcentrum shopping förväntningar vi är lajon egoism roaring twenties norm psykiska funktioner häxan och lejonet födelsedagskalaset svacka hotelcontinental lägesrapport te känsla kyrkogårdsboken pyjamasparty dröm konstvandring inrekritiker anslagstavlan faktabok rörd världspoesidagen sökoptimering 365 jul ragga kontor brewsterfieldlodge kund vindkraftverk väpnade konflikter terapeut män linuslundberg röra madrigal skogaby lantbruk kommunen killarney lärare magasin laholm colette van luik ei stöd komfortzon mänskligheten halmstad stadsbibliotek danmark editing svårt svenskbiblioteksförening årsskifte podcast mia öström hallands kulturhistoriska museum fågel love some like it hot let's dance hästpojkarna boktips tvåsamhet shoppingterapi psykiskt fina grundkonstellation rödluvan och vargen champagne sinnesro katarina wennstam idde och hajen barack obama dagens ros rocka sockorna indien introvert hårda tag nils holgersson feelgood värme glädje marknadsföring radio utmärkelse egenföretagare stipendiat bokcirkel utgivning corona det glada tjugotalet boksläpp den känslomässiga intelligensen samtyckeslag stolthet och fördom företag samarbete daniel sanjay covid-19 intervju arbete ted rosendahl p4halland läkare mens sverige hälsa jane austen make formgivning drömmar hjälte tjugotalet läsintresse själen relation feminism vilddjurochvardagsromantik konstnär jämställdhet våldtäkt förlag kulturarbetare läsa tekannan förlag björn rosendal konst catharina o kärlek poesi catharina sanjay dikt böcker kultur furulundsskolan bibliotek depression läsning halmstad laholm saker bibliotekarier gör författare stipendium skolbibliotekarie bibliotekarie #meetoo ensamhet bokrelease rösträtt realist vänskap jury kirkeralph kvinnohistoria rasism hovrätt katt diskutera energi semester dagens dikt kvinnligrösträtt plakettjuryn deccennium poetry entreprenör kättaren och faunen social optimism resa musik teckningsmuseet kaos penseldrag djur tingsrätt anka stockholm biografer kreativ samantha ellis psykologi tekopp egentid humor verklighet föräldrar harry potter känslomässig intelligens perspektiv travel positiv alexander jansson målgrupp teater barnhem jakob hellman martin pettersson interaktion lost in austen bokhandel nyföretagare blogg utställning överlevnad världskrig homeiswhereyourcatis kulturentreprenör ironi vernissage fantastiska fakta om djurungar gunilla molloy fritidsgård suggestiv ica maxi vuxen terrordåd skönlitteratur tankar visdomsord ångest göteborg affär landsbygd förläggare all in engelsk landsbygd mormor lyrik skatteverket sommar mörker fredaag 70-tal jordbävning illustratör nostalgi lovisa burfitt stockholmssyndromet produkt poem kärlekblommor elev övergrepp carl von linné sex exhibitionist india alla olika bokryggspoesi donald trump ellen ekman påverkan manligt negativ varg drivkraft psykiskt grova adopterad storslaget konditori cecilia grundspänning musikal bortabramenhemmabäst död kura skymning jag odlar inre man fågelkvitter vidga saknad glass annabel pitcher dagens nyheter familj följadrömmar midsommar fantasi terrorism pojkar föreläsare countofkerry tacksam antidepressiva clara henry energiproduktion skylta åsnor teknik industrialism genus hake fjord lager drömresa solfångarna kök allas värde mademoiselle oiseau a j cronin duck psykiskohälsa bio bättre sent än aldrig reflektera mina hjältinnor madonna hora perioder unesco adoption neil gaiman intellekt rikard ahlin tröst vacation hunger simone de beauvoir tassemarker passion träning kartong ett äpple om dagen i shall hunt you down jenny lucander¨ mr darcy adopted koltrast vampyrer utveckling ekonomi theresnoplacelikehome föreläsa högstadiet true blood elin ek inre kvinna lugn comfortzone tilltro ägglikör min syster är i tusen bitar kurator ivåttochtorrt alkoholfritt litteraturhistoria politik suffragett förtroende countryside gingershot kostymfilm ja jag har mens, hurså? skärgård dekor vila sexuella trakasserier 30-tal 365 days bank samladeskrönorochsaltadesanningar recept filterbubblor andrea de la barre de nanteuil citadellet