Nedtrappning
Det är längesedan jag skrev dikter. Åtminstone sedan jag skrev något riktigt bra. Det har mest varit konstgjord andning en lång tid nu, bara för att hålla det något sånär i gång. Sedan jag började med antidepressiva, för ca 8 år sedan, har jag inte skrivit lika mycket poesi. Det har inte fallit sig naturligt. Det är en förhållandevis låg dos jag gått på, men den har varit tillräcklig för att, tillsammans med bra terapeuter, kunnat hjälpa mig. Det har varit skönt att ha känt sig ganska balanserad. Helt balanserad blir man väl aldrig som människa, men kaoset inom en lägger sig och den oförklarliga sorgen slutar överväldiga en. Mestadels. Ibland vill den komma, men då har dessa nämnda terapeuter och andra fascinerande människor och författare gett mig så bra redskap att jag kunnat identifiera farorna i tid. Jag har kunnat undvika dem och, när det inte gått, kunnat hantera de ganska annorlunda. Det har varit ljuvligt. För drygt ett halvår sedan kände jag mig tillräckligt redo att sluta med tabletterna. Nedtrappningsprocessen har varit långsam, så som den ska. Allt ska gå så fort idag, hela tiden ska vi vara effektiva. Långsamhet har nästan blivit ett skällsord i verkliga livet, men banne mig. Vissa saker ska ta tid. Det är svårt ändå.
Vid första nedtrappningen tog det tid för kroppen att vänja sig och flertalet runga känslor rev i mig på en och samma gång. Det krävdes så lite för att jag skulle känna mig så trasig. Men bit för bit vande kroppen sig. Det tog tid och var jobbigt. Sedan kunde jag återigen njuta av att känna mig balanserad. Tills det blev dags att fortsätta nedtrappningen. Där är jag nu och det är jobbigt. Bräckligt, tungt, argt och växlande. Oförutsägbart. Men jag skrev något och kände för första gången på länge om mina egna dikter att ”shit, vad bra det här är. Riktigt välsmakande, vackert och träffsäkert.” Och jag minns min käre vän Björn Rosendal. Björn som så aktivt stöttade mig i mitt skrivande och hjälpte mig att ta steget att nå ut med det. Som gjorde Kättaren och faunen, min första diktbok, med mig och som ville att jag sen skulle stå på egna ben och ge ut många fler diktsamlingar. Min 60 år äldre vän som jag hade djupa samtal med om poesi, konst, känslomässig intelligens, vårt inre mörker och vår tids svårighet att hantera människor av det här slaget. Vi som var renässansens kungar med all vår känslighet och kreativa förmågor, vi som det inte finns någon plats för nu. Vi som får diagnoser istället för att lyftas för vår känslomässiga bredd. Björn tyckte inte om att jag skulle börja med antidepressiva, han var rädd att det skulle hämma min kreativitet. Det gjorde det nog i viss mån också, fast det var andra saker som var med och bidrog till det. Jag är jätteglad över att jag körde på ändå. Att jag – till slut – lyssnade till en envis syster och en omtänksam kollega. Att jag tog hjälp, och tabletterna var en stor del av det. Men nu, när jag trots allt är redo att fungera utan dem, tänker jag på Björn. Jag tänker på honom och mår bra. Jag ler för mig själv och vet att han skulle vara så glad över att jag nu skriver igen, rakt från själen. Att även om det inte kommer ofta, kommer det rakt därifrån. Och det är bra grejer.
Det är viktigt. Jag vill att folk ska förstå att det är viktigt. Vad det gör med en människa att skriva poesi. Hur det kan frigöra eller erkänna något inom en. Respekten man ger sig själv vid bekräftandet av vissa känslor och sidor. Lugnet det ibland kan ge när det kommit ut. Ivern när orden börjar lossna. När känslan börjar få form, när det inre börjar synas svart på vitt. När det går att sätta ord på allt det där inom en. Allt kaos eller all glädje. All förundran, lust, frustration eller sorg. Och det stannar inte där. Eller kanske det stannar för stunden, hos avsändaren. Men samma känsla kan uppstå när man är läsaren. När man plågas, tyngs eller håller på att spricka av alla känslor inom en. När man läser precis det man känner, när en främling satt ord på allt det inom dig. Någon annan har bekräftat dig, någon annan har gett dig den respekten. Njut av att du inte är ensam eller njut av det absurda i att en främling kan se in i din själ. Njut av orden. Smaka på dem. Bär dem med dig. Bär de med dig och ta hand om dig.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Måna Skärrholk » Björnen som inte var björn: ”Äntligen har jag hittat den! Jag kommer ihåg historen så väldigt bra och jag äls..”
-
Kix » Vargen och Rödluvan: ”Tummen upp!”
-
Mikael » Negligerad skattebetalare: ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”
-
Jo Gylling » Underbara illustrationer: ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”
-
Ulla-Britt » En dröm om mormor: ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”
Arkiv
Länkar
Etikettmoln
simone de beauvoir hunger vacation tröst rikard ahlin psykiska förmågor sagor adoption unesco perioder porrindustrin elsa beskow pms gallra mjukt filmskapare socialamedier madonna hora mina hjältinnor allas värde kök solfångarna drömresa lager a j cronin mademoiselle oiseau industrialism teknik åsnor skylta hake fjord genus antidepressiva tacksam countofkerry föreläsare energiproduktion clara henry fantasi midsommar följadrömmar familj westworld från blogg till bord glass saknad vidga fågelkvitter dagens nyheter annabel pitcher varberg stammisar föredrag marilyn monroe inre man jag odlar storslaget adopterad psykiskt grova grundspänning konditori cecilia negativ manligt förväntningar vi är lajon donald trump bokryggspoesi alla olika india exhibitionist påverkan ellen ekman övergrepp elev kärlekblommor poem produkt sex carl von linné rörd världspoesidagen sökoptimering stockholmssyndromet lovisa burfitt ragga kontor brewsterfieldlodge kund 70-tal väpnade konflikter terapeut män linuslundberg röra lyrik mormor kommunen killarney lärare göteborg colette van luik ei stöd komfortzon mänskligheten magasin laholm danmark editing svårt svenskbiblioteksförening årsskifte gunilla molloy fantastiska fakta om djurungar hallands kulturhistoriska museum fågel love some like it hot podcast mia öström boktips tvåsamhet shoppingterapi psykiskt fina interaktion positiv travel perspektiv grundkonstellation rödluvan och vargen föräldrar verklighet humor egentid tekopp känslomässig intelligens harry potter kreativ biografer stockholm anka psykologi samantha ellis filterbubblor recept samladeskrönorochsaltadesanningar bank kidnappning barn- och ungdomsbok sexuella trakasserier vila dekor arkitekt biologi kostymfilm gingershot countryside förtroende skärgård ja jag har mens, hurså? litteraturhistoria alkoholfritt ivåttochtorrt kurator suffragett politik emotional intelligence sensuell stadsljud första världskriget min syster är i tusen bitar down by the river writing murgröna ledamot jazz inre kvinna elin ek bostad & co halmstadslott terapi utveckling i shall hunt you down ett äpple om dagen kartong träning mr darcy jenny lucander¨ optimism social kättaren och faunen entreprenör poetry deccennium plakettjuryn kvinnligrösträtt dagens dikt semester energi diskutera katt läkare sverige hälsa rasism jury vänskap realist rösträtt bokrelease ensamhet #meetoo tingsrätt djur penseldrag kaos utgivning corona resa feminism vilddjurochvardagsromantik konstnär jämställdhet själen relation förlag kulturarbetare våldtäkt tekannan förlag läsa kultur björn rosendal dikt catharina o poesi catharina sanjay kärlek böcker konst bibliotek furulundsskolan halmstad depression läsning skolbibliotekarie bibliotekarie laholm saker bibliotekarier gör författare stipendium det glada tjugotalet teckningsmuseet musik bokcirkel stipendiat egenföretagare utmärkelse radio läsintresse tjugotalet hjälte drömmar formgivning make jane austen kirkeralph kvinnohistoria mens hovrätt p4halland ted rosendahl arbete intervju covid-19 daniel sanjay samarbete företag stolthet och fördom samtyckeslag den känslomässiga intelligensen boksläpp det var en gång kommunikator kvinnligt press pessimism längtan mitt hjärta borde slå någon annanstans rättsväsende adopted koltrast vampyrer superhjälte ekonomi theresnoplacelikehome föreläsa högstadiet true blood svenska hjältinnor kladdkaka lugn comfortzone tilltro ägglikör hembakat tomas tranströmer dublin nyföretagar centrum faun museum klänning kommunikation hjärna ansvarstagande skriva invandring 30-tal 365 days duktigflicka kontorspärm andrea de la barre de nanteuil citadellet lagerarbete¨ inspiration ansvar igenkänning trädgård nils holgersson hårda tag marknadsföring glädje värme feelgood idde och hajen katarina wennstam introvert indien rocka sockorna dagens ros barack obama alexander jansson målgrupp sinnesro champagne hästpojkarna let's dance teater barnhem jakob hellman martin pettersson överlevnad lost in austen bokhandel nyföretagare blogg utställning halmstad stadsbibliotek världskrig homeiswhereyourcatis kulturentreprenör ironi vernissage terrordåd skönlitteratur fritidsgård suggestiv ica maxi vuxen skogaby lantbruk madrigal tankar visdomsord ångest vindkraftverk affär landsbygd förläggare all in engelsk landsbygd jul 365 skatteverket sommar mörker fredaag faktabok jordbävning illustratör nostalgi kyrkogårdsboken känsla anslagstavlan inrekritiker konstvandring dröm pyjamasparty häxan och lejonet psykiska funktioner te lägesrapport hotelcontinental svacka födelsedagskalaset varg drivkraft norm roaring twenties egoism johan ehn linnea claesson shopping nyföretagarcentrum skolavslutning samtal musikal bortabramenhemmabäst död kura skymning maja säfström kirke ralph andra världskriget stolt underbart sommarutställning terrorism pojkar bråk irland haverera lost anna nordlund bröllop förstå tanke minnesfond ingefärsshot chic lit på mormors vis stadsbiblioteket göromål knutsgillet pimpa krig barnbok mjukporr bokföring beskakungen lagstifta balanserad räfsa bilderbok duck psykiskohälsa bio bättre sent än aldrig reflektera neil gaiman intellekt proportioner mumbai blackoutpoetry bråvalla tassemarker passion analys psykisk ohälsa alittleparty julklappsprojektet