Nedtrappning
Det är längesedan jag skrev dikter. Åtminstone sedan jag skrev något riktigt bra. Det har mest varit konstgjord andning en lång tid nu, bara för att hålla det något sånär i gång. Sedan jag började med antidepressiva, för ca 8 år sedan, har jag inte skrivit lika mycket poesi. Det har inte fallit sig naturligt. Det är en förhållandevis låg dos jag gått på, men den har varit tillräcklig för att, tillsammans med bra terapeuter, kunnat hjälpa mig. Det har varit skönt att ha känt sig ganska balanserad. Helt balanserad blir man väl aldrig som människa, men kaoset inom en lägger sig och den oförklarliga sorgen slutar överväldiga en. Mestadels. Ibland vill den komma, men då har dessa nämnda terapeuter och andra fascinerande människor och författare gett mig så bra redskap att jag kunnat identifiera farorna i tid. Jag har kunnat undvika dem och, när det inte gått, kunnat hantera de ganska annorlunda. Det har varit ljuvligt. För drygt ett halvår sedan kände jag mig tillräckligt redo att sluta med tabletterna. Nedtrappningsprocessen har varit långsam, så som den ska. Allt ska gå så fort idag, hela tiden ska vi vara effektiva. Långsamhet har nästan blivit ett skällsord i verkliga livet, men banne mig. Vissa saker ska ta tid. Det är svårt ändå.
Vid första nedtrappningen tog det tid för kroppen att vänja sig och flertalet runga känslor rev i mig på en och samma gång. Det krävdes så lite för att jag skulle känna mig så trasig. Men bit för bit vande kroppen sig. Det tog tid och var jobbigt. Sedan kunde jag återigen njuta av att känna mig balanserad. Tills det blev dags att fortsätta nedtrappningen. Där är jag nu och det är jobbigt. Bräckligt, tungt, argt och växlande. Oförutsägbart. Men jag skrev något och kände för första gången på länge om mina egna dikter att ”shit, vad bra det här är. Riktigt välsmakande, vackert och träffsäkert.” Och jag minns min käre vän Björn Rosendal. Björn som så aktivt stöttade mig i mitt skrivande och hjälpte mig att ta steget att nå ut med det. Som gjorde Kättaren och faunen, min första diktbok, med mig och som ville att jag sen skulle stå på egna ben och ge ut många fler diktsamlingar. Min 60 år äldre vän som jag hade djupa samtal med om poesi, konst, känslomässig intelligens, vårt inre mörker och vår tids svårighet att hantera människor av det här slaget. Vi som var renässansens kungar med all vår känslighet och kreativa förmågor, vi som det inte finns någon plats för nu. Vi som får diagnoser istället för att lyftas för vår känslomässiga bredd. Björn tyckte inte om att jag skulle börja med antidepressiva, han var rädd att det skulle hämma min kreativitet. Det gjorde det nog i viss mån också, fast det var andra saker som var med och bidrog till det. Jag är jätteglad över att jag körde på ändå. Att jag – till slut – lyssnade till en envis syster och en omtänksam kollega. Att jag tog hjälp, och tabletterna var en stor del av det. Men nu, när jag trots allt är redo att fungera utan dem, tänker jag på Björn. Jag tänker på honom och mår bra. Jag ler för mig själv och vet att han skulle vara så glad över att jag nu skriver igen, rakt från själen. Att även om det inte kommer ofta, kommer det rakt därifrån. Och det är bra grejer.
Det är viktigt. Jag vill att folk ska förstå att det är viktigt. Vad det gör med en människa att skriva poesi. Hur det kan frigöra eller erkänna något inom en. Respekten man ger sig själv vid bekräftandet av vissa känslor och sidor. Lugnet det ibland kan ge när det kommit ut. Ivern när orden börjar lossna. När känslan börjar få form, när det inre börjar synas svart på vitt. När det går att sätta ord på allt det där inom en. Allt kaos eller all glädje. All förundran, lust, frustration eller sorg. Och det stannar inte där. Eller kanske det stannar för stunden, hos avsändaren. Men samma känsla kan uppstå när man är läsaren. När man plågas, tyngs eller håller på att spricka av alla känslor inom en. När man läser precis det man känner, när en främling satt ord på allt det inom dig. Någon annan har bekräftat dig, någon annan har gett dig den respekten. Njut av att du inte är ensam eller njut av det absurda i att en främling kan se in i din själ. Njut av orden. Smaka på dem. Bär dem med dig. Bär de med dig och ta hand om dig.
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Måna Skärrholk » Björnen som inte var björn: ”Äntligen har jag hittat den! Jag kommer ihåg historen så väldigt bra och jag äls..”
-
Kix » Vargen och Rödluvan: ”Tummen upp!”
-
Mikael » Negligerad skattebetalare: ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”
-
Jo Gylling » Underbara illustrationer: ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”
-
Ulla-Britt » En dröm om mormor: ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”
Arkiv
Länkar
Etikettmoln
recept samladeskrönorochsaltadesanningar bank kidnappning barn- och ungdomsbok trädgård igenkänning vila dekor arkitekt biologi gingershot countryside förtroende skärgård ja jag har mens, hurså? kostymfilm alkoholfritt ivåttochtorrt kurator suffragett politik litteraturhistoria tilltro comfortzone lugn kladdkaka svenska hjältinnor emotional intelligence murgröna ledamot jazz inre kvinna elin ek true blood koltrast adopted rättsväsende mitt hjärta borde slå någon annanstans bostad & co kartong träning mr darcy jenny lucander¨ i shall hunt you down ett äpple om dagen vacation tröst rikard ahlin psykiska förmågor sagor julklappsprojektet unesco perioder porrindustrin elsa beskow bråvalla blackoutpoetry mjukt filmskapare socialamedier madonna hora mina hjältinnor reflektera kök solfångarna drömresa lager a j cronin mademoiselle oiseau allas värde pimpa knutsgillet göromål stadsbiblioteket på mormors vis krig ingefärsshot minnesfond tanke förstå bröllop chic lit midsommar följadrömmar familj westworld från blogg till bord anna nordlund lost underbart stolt andra världskriget kirke ralph maja säfström sommarutställning död bortabramenhemmabäst musikal samtal varberg storslaget adopterad psykiskt grova grundspänning konditori cecilia negativ manligt förväntningar vi är lajon egoism alla olika india exhibitionist påverkan ellen ekman donald trump bokryggspoesi kärlekblommor poem produkt sex carl von linné övergrepp elev världspoesidagen sökoptimering stockholmssyndromet lovisa burfitt kontor brewsterfieldlodge kund 70-tal fredaag mörker män linuslundberg röra lyrik mormor engelsk landsbygd kommunen killarney lärare göteborg ångest stöd komfortzon mänskligheten magasin laholm colette van luik ei svårt svenskbiblioteksförening årsskifte gunilla molloy fantastiska fakta om djurungar vernissage fågel love some like it hot podcast mia öström hallands kulturhistoriska museum tvåsamhet shoppingterapi psykiskt fina interaktion martin pettersson jakob hellman champagne sinnesro målgrupp alexander jansson verklighet humor egentid tekopp känslomässig intelligens harry potter föräldrar kreativ biografer stockholm anka psykologi samantha ellis radio utmärkelse egenföretagare stipendiat bokcirkel musik teckningsmuseet det glada tjugotalet boksläpp den känslomässiga intelligensen kättaren och faunen stolthet och fördom deccennium samarbete kvinnligrösträtt daniel sanjay semester dagens dikt ted rosendahl katt hovrätt mens kirkeralph sverige jury jane austen formgivning drömmar bokrelease ensamhet läsintresse själen relation feminism vilddjurochvardagsromantik konstnär jämställdhet våldtäkt förlag kulturarbetare läsa tekannan förlag björn rosendal konst catharina o kärlek poesi catharina sanjay dikt böcker kultur furulundsskolan bibliotek depression läsning halmstad laholm saker bibliotekarier gör författare stipendium skolbibliotekarie bibliotekarie #meetoo hjälte tjugotalet rösträtt realist vänskap make kvinnohistoria rasism hälsa läkare diskutera p4halland energi arbete intervju covid-19 plakettjuryn poetry företag entreprenör samtyckeslag social optimism resa corona utgivning kaos penseldrag djur tingsrätt feelgood nils holgersson hårda tag marknadsföring glädje värme dagens ros barack obama idde och hajen katarina wennstam introvert indien rocka sockorna rödluvan och vargen grundkonstellation perspektiv travel positiv boktips hästpojkarna let's dance teater barnhem blogg utställning överlevnad lost in austen bokhandel nyföretagare editing danmark halmstad stadsbibliotek världskrig homeiswhereyourcatis kulturentreprenör ironi vuxen terrordåd skönlitteratur fritidsgård suggestiv ica maxi skogaby lantbruk madrigal tankar visdomsord terapeut väpnade konflikter vindkraftverk affär landsbygd förläggare all in ragga jul 365 skatteverket sommar rörd faktabok jordbävning illustratör nostalgi pyjamasparty kyrkogårdsboken känsla anslagstavlan inrekritiker konstvandring dröm födelsedagskalaset häxan och lejonet psykiska funktioner te lägesrapport hotelcontinental svacka varg drivkraft norm roaring twenties skolavslutning johan ehn linnea claesson shopping nyföretagarcentrum kura skymning jag odlar inre man marilyn monroe föredrag stammisar glass annabel pitcher dagens nyheter fågelkvitter vidga saknad fantasi terrorism pojkar bråk irland haverera antidepressiva clara henry energiproduktion föreläsare countofkerry tacksam industrialism genus hake fjord skylta åsnor teknik balanserad räfsa barnbok mjukporr bokföring beskakungen lagstifta gallra pms bilderbok duck psykiskohälsa bio bättre sent än aldrig adoption neil gaiman intellekt proportioner mumbai hunger simone de beauvoir tassemarker passion analys psykisk ohälsa alittleparty längtan det var en gång kommunikator kvinnligt press pessimism vampyrer utveckling terapi halmstadslott writing down by the river superhjälte ekonomi theresnoplacelikehome föreläsa högstadiet ägglikör min syster är i tusen bitar första världskriget stadsljud sensuell faun museum hembakat tomas tranströmer dublin nyföretagar centrum skriva invandring klänning kommunikation hjärna ansvarstagande sexuella trakasserier 30-tal 365 days duktigflicka kontorspärm filterbubblor andrea de la barre de nanteuil citadellet lagerarbete¨ inspiration ansvar