I huvudet på en nyföretagare

Kaos.
Det sammanfattar nog det hela bra. Ibland rullar saker och ting på, på ett alldeles förtjusande sätt, men inte alltid. Så är livet och det vet vi alla. Hjälper den vetskapen när de mörka molnen och kaoset rullar in i huvudet? Inte alls. Hjälper det att veta att många upplever samma sak? Inte egentligen. Ibland hjälper det, men oftast känner jag att det inte förändrar någonting för mitt bråkiga huvud och min stormiga själ. Så hur kan det se ut, när kaoser växer? Låt mig illustrera. Notera att detta inte är tankar över en vecka, utan tankar som trängs under en och samma dag, under några veckors tid.

  • X antal olika saker ska in till Skatteverket och jag är så ny på det hela att jag inte kan hålla isär de olika grejerna. Gör så gott jag kan, försöker att inte följa min naturliga instinkt och skjuta fram saker när det är jobbigt.
  • "Förslag till beslut om förseningsavgift" från Skatteverket. Fanken. 
  • Marknadsföra den nysläppta poesiboken. Jag kan inte så mycket alls om marknadsföring.
  • Lära mig Internets mysterium om sökoptimering och diverse grekiska, för att kunna växa och tjäna på mitt företag. Jag kan ingenting alls om sökoptimering.
  • Varför försöker jag ens vara en företagare när jag inte kan NÅGOT om det som är viktigt för att sälja?
  • Går kurser och gör vad jag kan för att lära mig mer om Det Stora Mysteriet som sökoptimering och sociala medier är. Varför fastnar inte den kunskapen i huvudet?
  • Går in med full entusiasm och obegränsad tillit till den egna förmågan och min produkts höga kvalitet. Mot bättre vetande är jag överygad om att det kommer räcka med att produkten är grym.
  • Det räckte inte med att produkten var grym. Besvikelsen över livets realism.
  • Oron över att mitt ordinarie jobb blir lidande när hjärnan inte längre pausar när jag är ledig. Dåligt samvete.
  • Påfrestande med det sociala ibland och att hantera samarbetspartners när det blir konflikter.
  • Strängt att behöva göra en herrans massa praktiska saker, sammanställa och vara mellanhand och ha en massa social interaktion när jag egentligen helst bara vill sitta och skriva/planera/organisera på håll.  Uppstart roligt. Research och fullföljande tråkigt.
  • Oro över föräldrarnas hälsa.
  • Oro över kattens hälsa.
  • Frustration över att inte kunna njuta av nuet när alla mår bra, utan över att lägga så mycket energi på att oroa sig över vad som kan komma. Som Bo Kaspers Orkester så bra formulerade det; Det finns rädsla som växer in, in i den väv som är ens liv. Hatar ångest.
  • Frustration över att min fantastiska terapeut inte kan trolla bort min ångest.
  • Frustration över att min fantastiska terapeut inte kan trolla bort min inre kritiker, som gör att jag av någon FRUKTANSVÄRT STÖRIG ANLEDNING inte kan njuta av saker som går bra och den positiva respons jag får. Det fastnar inte, det bara glider av. Jag som är exhibitionist ska njuta av bekräftelse, det är den osmickrande dealen. Istället är jag en exhibitionist som inte klarar av att skörda frukterna av sitt arbete. Det suger.
  • Det visade sig vara omöjligt att förstå hur man bokför, trots att jag är så smart.
  • Det visade sig kräva massa telefonsamtal och mailkontakt för att koppla ihop sitt företagsbankkonto med bokföringsprogrammet, och ändå har jag inte fått ordning på det. För i helvete.
  • Ringer Skatteverket igen och när jag lade på luren denna gång insåg jag att jag (till skillnad från förra gången) inte förstått något alls. 
  • Måste få in tid att träna, jag märker att kroppen och själen mår sämre när jag inte tränar. Trots att jag inte gillar att träna. Stressen över att få in det i den fullspäckade vardagen.
  • Stressen över att inte ha välbehövlig tid till återhämtning. Märker att huvudet går så mycket att jag inte kan koncentrera mig på läsning lika självklart och länge som jag brukar, som annars är min absolut bästa återhämtning. Oroväckande!
  • Har tusentals idéer som jag bara vill genomföra. Varför kan inte min kropp och själ hänga med i min kreativa hjärnas fantastiska tempo?
  • Har för mycket i huvudet för att njuta av den magiska hösten. Älskar höst. Det är tid för kravlöshet och lugn och ro. Yeah right.
  • Det regnar och jag ska ut ikväll. Jobbigt.
  • Samvetskval över att vara negativ när jag har det så bra i livet.
  • Det känns hela tiden som att jag glömt något. 
  • Ska snart ha avslutningsmöte med terapeuten. Känner mig inte längre redo att avsluta, men min duktiga flicka vill stå fast vid vad jag sagt. Det känns pinsamt och som ett misslyckande att fortsätta, när jag gått med på att jag kan avsluta.
  • En annalkande låsning i ryggen växer. Smärtan tilltar och sprider sig till nacken som stelnar. Borde vara en duktig flicka och träna innan jag går till en massör igen. 
  • Vill kunna ändra perspektiv i hjärnan, se positivt på olika saker istället för att trycka ned mig själv. Oförmågan.
  • Har ordnat hjälp med bokföringen, äntligen en vändning!
  • Blir utskälld av min älskade men opedagiska pappa över att jag inte tagit tag i bokföringen när han erbjudit hjälp. Droppen som får den proppfulla bägaren som är min hjärna att rinna över.

Så där sitter jag, ihoprullad i en fåtölj där hemma och gråter ur mig all stress och oro. Den försvinner bara för stunden, jag har alltför mycket erfarenhet av tårar för att veta att de inte rensar ut något, inte egentligen. Men det hela lindras något av Daniel och Snus som kommer med omfamning, spinnande och tröst. Snus har tydligen envist krafsat på dörren sedan han hörde mig gorma och gråta, och nu kurar han ihop sig på mitt bröst och spinner allt vad han kan. Djur är fantastiska. Daniel håller om mig och pratar lugnande, försöker inte fixa eller lösa något. Han är en fantastisk man. 

Regnet tilltar och jag orkar skriva av mig och gå ut till tvättstugan. Där underhåller Daniel och låter alter egot "visselkungen Gregory Kenny från Kanada" bjuda på sina hits.  Ryggsmärtan sitter kvar, men huvudet lugnar sig. Imorgon är kanske min sprudlande och driftiga persona tillbaka.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Kix » Vargen och Rödluvan:  ”Tummen upp!”

  • Mikael » Negligerad skattebetalare:  ”Det framgår ju tydligt att det är Skattebetalarnas förening som avses vidare fic..”

  • Jo Gylling » Underbara illustrationer:  ”Jag minns vingmöss och kattelände från när jag var liten. Jag älskade den. Har f..”

  • Ulla-Britt » En dröm om mormor:  ”Åh, en sån fin dröm, jag blev nästan avundsjuk men samtidigt glad att drömde så...”

  • Daniel » En dröm om mormor:  ”Så fint skrivet! Jag drömmer som du vet om mamma ibland. Skillnaden är att hon s..”

Arkiv

Länkar

Etikettmoln