Till hårda tags försvar

Filmen har fått kritik för att den romantiserar övergrepp och Stockholmssyndromet. (För er som inte känner till den, i korthet: rik maffiaboss blir förälskad kvinna som han kidnappar och ger henne 365 dagar på sig att bli kär i honom. Blir hon inte det släpper han henne fri. För att vinna hennes hjärta glider han runt med sin muskulösa kropp och tar med henne på dyra shoppingrundor. Kidnappad kvinna har hett temperament och varierar tillvaron med att ibland skälla ut sin kidnappare och ibland reta honom med sin nakenhet och sitt sätt att äta glass.)

Det har lyckligtvis och förhoppningsvis inte undgått någon att vi fått en ny lag, samtyckeslagen. Eller fått och fått – det är tack vare envetna och modiga människors hårda arbete som den drivits igenom. Samtyckeslagen bygger på något så självklart att sex ska vara ömsesidigt. Det är egentligen ett enda stort skämt att det ens behövs en så självklart lag, men helt uppenbart är det här med ömsesidighet och respekt väldigt svårt att förstå för somliga.

Vilket gör det fullt begripligt att romantiseringen av en kidnappning blir väldigt provocerande. Det säger jag inget om. Men till skillnad från en hel del andra filmgenrer och inte minst verkliga livets brottsfall, är huvudkaraktären tydlig med att han inte ”kommer göra något med huvudpersonen så länge hon inte själv vill det”. Trots att han är så tänd att han knappt vet var han ska bli av. Det här är ett resonemang som bör föras i våra svenska rättssalar. Där resoneras det ofta utifrån att män som blir så upphetsade att de vet varken ut eller in, inte kan hållas ansvariga för sina handlingar. Det är fullt rimligt att de inte kan hejda sig. Det måste vi tydligen förstå. Att om en man blir riktigt övertänd finns det ingen återvändo. Vi kan inte begära av honom att han ska ha empati och en förmåga att hejda sig. En förmåga att läsa av om kvinnan i fråga verkligen vill ha honom eller inte. Vi får ge filmens kidnappande huvudperson Massimo credd för att även om han må vara en besatt kidnappare, har han åtminstone grepp på det här med samtycke när det väl kommer till sex. Man ligger inte med sitt kidnappningsoffer om hon inte själv vill det, hur tänd man än är. Inte ens när hon själv börjar bli så tänd att hon blir osäker på vad hon vill. Man avvaktar, tills man vet säkert.

Sensmoral: samtyckeslagen gäller även kidnappare. Istället för att tvinga sig till sex är det bättre att försöka charma den man är intresserad av med vackra miljöer, god mat och shopping.
 

För att försvara filmen ytterligare handlar det såklart även om vad man ger sig in med för förväntningar. Om jag ska se en mjukporrfilm förväntar jag mig kanske inte ett manus värdigt en Oscarsvinnare. Även om den smart nog valt att behålla ursprungliga språk (italienska och polska) och inte låta HELA dialogen bestå av engelska med respektive brytning, förväntar jag mig kanske inte en europeisk kvalitetsfilm i stil med Amelie från Montmarte eller Livet är underbart (ja, jag tog tillfället i akt att namedroppa två av mina absoluta favoritfilmer).

Filmens målgrupp är kvinnor. Ska det vara så mycket begärt att ge kvinnor en lättsam erotisk film utan att kraven på dess kvalitet ska bli alldeles skyhöga? Varför kan vi inte få ha halvdan underhållning, vi också? Det finns massor med filmer som riktar sig till en manlig målgrupp med hur mycket som helst att diskutera vad gäller glorifiering av våld, endimensionella kvinnokaraktärer.

Nu blir den sortens groteska logik tack och lov svårare att luta sig mot, i och med samtyckeslagen. Men om vi likställer ”hårda tag om handleden och ett lätt tryck mot halsen där båda är överens och har koll på varandra och är uppmärksamma på var gränsen går” med ”gagging där målet är att kvinna inte ska få tillräckligt med luft utan svimma av den påtvingade avsugningen” har vi många obehagliga scenarion framför oss. Det kommer bli ännu svårare för de kvinnor som uppskattar hårda tag att få utlopp för sin njutning utan att riskera att deras sexpartners inte förstår skillnaden. Det blir svårare för en våldtagen kvinna att få rättvisa om hon utsätts för brutal gruppvåldtäkt om hon har historik kring att uppskatta ”hårdare tag”.
 
Det här för oss återigen in på hela Maddona-hora konceptet. Det vill säga att en kvinna är antingen en madonna eller en hora, och ska behandlas därefter. En madonna kan inte uppskatta fri sex, utan ska bara vara helig, medan horor kan man behandla hur respektlöst som helst. Givetvis är ingen människa så ensidig. Känner ni till DISC-testen, med de olika personlighetstyperna baserat på färger? Där är det också tydligt att man kan ha en mer dominant färg, men ingen människa är enbart röd, grön, blå eller gul.

Om man inte tycker det är skäl nog att låta kvinnor (och deras eventuella preferenser) vara mer mångsidiga och mänskliga, kan man undvika ovan nämnda logik åtminstone för de stackars advokaterna och nämndemännens skull. Tänk så jobbigt det måste vara för deras små hjärnor att behöva omfamna det faktum att det är skillnad på lite hårda tag och på direkt misshandel och/eller förnedring. Det kommer de inte klara av om vi inte gemensamt arbetar för att ändra attityden. Det vore en helt orimlig begäran.
 

Jag avslutar med diverse bevismaterial, noggrant ihopsamlat av yours truely:
Går det att vara en dryg och överlägsen, och samtidigt het och (sedemera) respektera kvinnan man är intresserad av? Svar JA. Se bevisföremål ”Mr Darcy” 

Går det att få till hetta och passion, i tider av samtycke? Svar JA! Se bevisföremål som jag kallar ”awsome passionerad dans med Linnéa Claesson i Let’s dance 2019” 

Over and out.