My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss.
En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka

Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen.
Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  
Han är en klok man, den gode terapeuten.

Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt!
Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

Den där tomhetskänslan när man läst ut en riktigt bra bok... Känslan av att sakna en värld att återkomma till, karaktärer att träffa och livsöden man vill följa. Möten man inte känner sig färdig med, trots att berättelsen är slut. Jag hade väldigt länge sett fram emot att läsa Marissa Meyers Hjärtlös och blev inte besviken! Vi får här läsa om bakgrundshistorien till Hjärter Dam i Alice i Underlandet, och lära oss varför hon blev en så mordisk och kylig härskare. Noggrant mejslar Meyers fram livsöden för oss att våndas och glädjas med. Jag är näst intill besatt av allt som har med Alice i Underlandet att göra, och det har ibland kunnat bädda för besvikelser. Inte här.

Läs hela inlägget »

"Den struntförnäma Verity visade sig vara allra bäst på att dansa, något som var lite synd, men det är sådant som händer."  

Eva Ibbotson. Det finns ingen som hon. Hon har J. K. Rowlings torra brittiska humor och färgstarka karaktärer, och C. S. Lewis' mjuka tilltal till läsaren och finstämda känsla för allt underbart att upptäcka i världen omkring oss.  I Flykten från Berganien  har Ibbotson lämnat spöken och häxor därhän och istället är det vanliga barn det handlar om. Eller vanliga och vanliga - Tally är en ovanligt omtänksam och bestämd flicka (vars farmor minsann tvättade Londons luffares strumpor) och Karil är en ung prins och ovillig blivande kung i ett land Hitler vill marschera genom. Med oändligt mycket värme, flertalet färgstarka karaktärer och den oemotståndliga, torra, signifikativa humor för Ibbotson läsaren bort från den sköna fåtöljen och låter oss njuta av en frisinnad internatskola, snötäckta berg och ett underbart engelskt landskap. Läs och njut.

Läs hela inlägget »

När jag var liten var min favoritfilm  Trollkarlen från Oz  (eller Karlssons nos som jag, som det intelligenta barn jag var, trodde att den hette). Eftersom jag verkligen gillar när böcker och/eller tv-serier går in i en klassiker och ändrar om hejvilt blev jag synnerligen glad blir jag dök på Danielle Paiges Dorothy must die. I den hamnar Kansastjejen Amy Gumm med sitt rosafärgade hår och sin tamråtta Star i ett Oz helt annorlunda från vad hon läst om. Dorothy har blivit en galen diktator, Fågelskrämman en sadistisk vetenskapsman, Plåtmannen ledare för en läskig armé och Lejonet mordiskt. Inget är som ett ska och ingen kan man lita på. Fenomenalt bra och knasigt, inte minst när man redan är ett fan av Oz och dess invånare. Emellertid hade jag inte fattat att den var en serie och blev sur när jag på sista sidan förstod att jag blev snuvad på upplösningen jag väntat på. Nåväl, jag antar att det är positivt att jag har fler historier att gå lös på. Inom sinom tid, först väntar en annorlunda twist på Alice i Underlandet! 

Läs hela inlägget »

"De nordiska gudasagorna är sagor från köldens rike med långa, långa vinternätter och sommardagar utan slut..."  My God, Neil Gaiman. You had me at page 12.

Synd bara att språket - eller kanske översättningen - sedan sviker ända fram till historien om Ragnarök. Men jag njuter ändå, inte bara av berättelserna om våra forna gudar, utan även av en sommarkväll, svenska blomdofter och säsongens första myntate, i sällskap av en katt.

Läs hela inlägget »
En påse grön vind

Få böcker har så starkt och självklart lyft med mig till en annan del av världen som Gesine Schultz berättelse om Lucy som till en början motvilligt reser till Irland under sommarlovet. Genom Lucy's ögon har jag sett den ljuvliga trädgården täckt med tusenskönor och den lilla viken där hon samlade snäckor. Jag har känt den friska havsdoften från stranden där hon letade drivved och det irländska lätta regnet som kommer och går. Jag har smakat varm choklad och äppelpaj, jag har känt Lucy's passion för stickning och njutit av garnens vackra färger. Lånet av En påse grön vind visade sig vara en billig resa som kommer stanna med mig länge.
 
Om En påse grön vind, från Liebel Litteraturförlags hemisda:
Planen var att Lucy och hennes mor skulle resa till USA på sommarlovet. Men nu ska mamman semestra med sin nya kille istället och tänker skicka Lucy till Irland. Ensam. Till en ö där det alltid regnar – och till en moster som hon inte ens känner. Och så har ju alla där rött hår. Lucy vill absolut inte dit, men hon har inget val. I ren protest färgar hon håret rött, flyger till Irland – och upplever en sommar som hon aldrig kunnat föreställa sig!
En vacker berättelse om vänskap, om den gröna ön Irland och om att allt inte alltid blir som man har tänkt sig.

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

"Att gräla vilt om ingenting är något som man bara kan göra när man vet att ens hem kommer att finnas kvar i morgon."

Ibbotson slår till igen! Denna gången är det emellertid inte bara Eva Ibbotson som står bakom guldet, utan hon gör det i samarbete med sin son, Toby Ibbotson. Baserad på Eva Ibbotsons idé har sonen färdigställt Spökskolan i Mountwood. Som alltid när Ibbotson är i farten kan vi räkna med färgstarka, charmiga och udda karaktärer, annorlunda magihistorier som är till alla spökens fördel och ett strössel av förtjusande och brittiskt torra citat (jag menar, apropå en flicka som gift med en dålig karl; "och eftersom hon var en rådig tös hade hon mekat lite med bromsarna på hans Land Rover.") Nu tycker jag mig dessutom se ytterligare en förbättring när berättelsen är i händerna på Toby. Det finns mer vass men subtil samhällskritik. Bonus också för den vackra beskrivningen av den äldre Mrs. Wilder. Det är alltför sällan man får bli bortskämd med en fördomsfri och poetisk beskrivning av en äldre människas utseende, inte minst i böcker för barn och unga. Sammanfattningsvis, allt som någon som heter Ibbotson rör vid blir guld. Well done, mother and son.

Läs hela inlägget »

"Englands rika historia fanns i husens tegelväggar, städernas namn och i de väderutsatta människornas bleka ansikte."

Det är så vackert formulerat att jag vill tatuera in det på min kropp. Gareth P. Jones gör underbara böcker för barn runt 10-13 års åldern. Om man inte låter sig hämmas av sådana petitesser som ålder ska man med glädje hänge sig dem. De växlar i att handla om övernaturliga saker i sekelskiftets London (favoriten just nu, Trettons sällskap) till humoristiska, lätt makabra deckare i brittisk herrgårdsmiljö (andra favoriten Tvillingarna Thornthwaites testamente). Färgstarka karaktärer, spännande historier och med ett språk man sällan dyker på i böcker för den åldern. Läs och njut.

Läs hela inlägget »

"Tänk ändå vad pengar förmådde - det var som trolleri. De förvandlade tankar till ting, önskningar till åtgärder."
Nog är det ofta så. Fast ibland räcker kreativitet och ett jävlar anamma långt, men då är det kanske inte längre en fråga om magi. Något annat än pengar som kan hjälpa en lässugen en bra bit på vägen är det bibliotek. Där var äntligen Huset Longbourn av Jo Baker ledigt och gladde mig över jul. Som alla andra böcker som flörtar med Jane Austens verk är den aldrig lika bra som originalet, inte minst var gäller språket, men inte desto mindre en källa till glädje. Dessutom bjuder just den här på nya perspektiv där bakgrundsarbetarnas hårda liv får stå i centrum. Samt ett och annat nyttigt perspektiv om livet i sig;
"Visst hade hon så länge hon kunde minnas önskat innerligt att få se något av världen utanför Longbourn, men nu tänkte hon att hon skulle ha varit mer grannlaga i sina önskningar. Hon skulle ha önskat sig glädje att se den i."  

Läs hela inlägget »

Damn it! En bok ska inte vara så bra att man blir lipig i slutet, bara för att det är en så bra historia. Inte sorglig eller överväldigande - bara riktigt, riktigt bra. Kanske är det även avundsjuka som märkligt nog lockar fram tårar. Avundsjuka i en ny och märklig kombination med njutning av en välskriven bok. Det är som att Holly Black gått in i mitt huvud och hämtat inspiration, samtidigt som hon ligger otaliga steg före mig. Jag är frustrerad över att inte vara först med denna typ av historia, men glädjs ändå åt hur bra det är. Som om någon skräddarsytt en berättelse med dess upplägg och karaktär bara för mig. Sedan har vi då författarens tack. Jag har ju en soft spot för det och dedikationer. Så avslutningsvis är det jag själv som säger tack, till Holly Black för att hon gör så inspirerande och insiktsfulla tacktal! (Och givetvis tack för att hon skrev den oemotståndliga boken Den mörkaste delen av skogen.)

Läs hela inlägget »

Våra kemiska hjärtan. Den här (ljud)boken har jag dragit ut på. Den har varit så bra att jag inte velat att den skulle ta slut. Med fantastiska karaktärer och gudomligt rolig dialog berättar Krystal Sutherland en underbart vacker och tragisk kärlekshistoria. Man vet att det är bra är man även skrattar högt åt författarens dedikationer, som jag ju har en soft spot för. Sen är det svenska omslaget så vackert att man vill ha det på väggen där hemma. Det finns mycket guld i boken, men for obvious reasons väljer jag såklart att dela med mig av dialogen om Harry Potter. 

Från Bonnier Carlsens hemsida:
Henry Page är en obotlig romantiker! Han har bara aldrig upplevt den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp, för stora pojkkläder och duscha verkar inte stå högst på hennes att göra-lista, vet han att det är på väg att ändras. För alltid. 

Det här är inte den vanliga ”pojke möter flicka och blir kär-historien”. Våra kemiska hjärtan är en stark påminnelse om den första bitterljuva kärleken och insikten om att livet trots allt, så småningom, går vidare. Bara inte med varandra. 

Läs hela inlägget »

Nu har jag äntligen avslutat en massivt tråkig bokcirkelbok. (Nej, bokälskare älskar inte alla böcker.) Förutom att vara dödens tråkig var den dessutom sjukt lång och det kändes länge som att den aldrig skulle ta slut. Döm om min förvåning när slutet var nästan mind blowing intressant! De sista kapitlen gjorde att berättelsen som helhet ändå blev filosofisk och tankeväckande, otippat nog. Metro 2033 hade ändå mått bra av att vara hälften så lång, fast jag skyr ju långa beskrivningar som pesten. Det är lite för mycket George R. R. Martin över det hela. Av samma anledning kan nog väldigt många tilltalas av den här boken. Kan tänka mig att man får ut extra mycket av den om man gillar gaming, det är ganska mycket spelkänsla över världarna - och det finns dessutom ett datorspel som bygger på romanen. Vidare kan jag meddela att jag diskuterat boken med flertalet som tyckte  den var hur bra som helst - inte minst en av högstadiekillarna i bokcirkeln.

Läs hela inlägget »

"Det finns inget som kan få en att känna sig så dekadent som att påbörja en ny bok i södra Frankrike."

Jag måste erkänna att jag gillar att läsa dedikationer och författarens tack. Och en författare är verkligen KICK ASS när hen kan få läsaren att bli rörd/road/helt till sig av formuleringar i hens tack. Holly Black's Den kallaste flickan i Coldtown är på många sätt som alla andra vampyrböcker. Och på andra sätt inte alls. Den är strösslad med härliga formuleringar och filosofisk gällande monstret inom oss. Läs och njut.

Läs hela inlägget »
Boktips

Idag boktipsar jag inte bara på Tekannan Förlags hemsida, utan passar på att göra det via Bostad & Co:s blogg, som jag så fint fick möjligheten till! I "Tips för fåtölj och bokhylla!" tipsar jag om böcker för hela familjen, nu när hösten smyger sig på och man kan kura ordentligt! 

BOKTIPSEN FÖR ATT KURA SKYMNING FRÅN TEKANNAN FÖRLAG
Vi har förnämligt fått lite lästips inför kommande lässäsong, av ingen mindre än bibliotekarien, författaren och förläggaren Catharina Sanjay – som du kanske känner igen sedan tidigare t ex här i bloggen (Hemma i paret Sanjays kök) eller som en av våra referenser ”nöjd köpare och säljare” i vår marknadsföring! Jag bad om lästips till hela familjen och det är precis vad jag har fått! Kura upp dig i läshörnan, själv eller med ett eller flera barn i knät, med en av nedan böcker!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Jag känner mig oändligt tacksam över Diana Lavessons boktips på Bokhandeln Laholm. Hon tipsade mig om Sara Paborns Blybröllop och vilken läsupplevelse! Paborn är även poet, vilket verkligen märks i denna förtjusande, humoristiska och makabra berättelse. Jag känner att jag måste gå lös på alla Paborns böcker nu.

"Så jag njuter. Rimmad poesi. En natthimmel prickig av stjärnor. Fåglarnas lockrop i skogen. Känslan i att repa loss en näve kryddor ur kryddlandet och sedan dofta på handen. Libbsticka. Timjan. Rosmarin. Isop. Det kräver inget, förutom förmågan att njuta. Förmågan att ta emot. Kanske är det för att jag börjat skriva i den här anteckningsboken som de gamla minnena börjat röra på sig som nyväckta urtidsdjur?" 

Det är så vackert att man baxnar.

Från Brombergs hemsida:

Irene Hussvig är bibliotekarie och sedan trettionio år gift med kabeldragaren Horst. Hon har alltmer tröttnat på hans uppblåshet och ständiga spydigheter om hennes intresse för litteratur och trädgårdsskötsel. 

Så av en händelse hittar hon en bortglömd kista med blytyngder i källaren och plötsligt står allting klart: hon ska en gång för alla göra sig av med sin man.  Med stor entusiasm och uppfinningsrikedom påbörjar Irene sin resa från tyst mus till amatörkemist med dödlig kunskap om gifter. 

Blybröllop är en komedi med mörka undertoner och en sanslös skildring av ett äktenskap i upplösning. Med bitande humor skildrar den en mogen kvinnas minst sagt överraskande väg till frihet.

Läs hela inlägget »

Man vet att ens underbara, mest fantastiska man är gift med en bibliotekarie när han tittar på ens tårfyllda ansikte och den stängda boken bredvid och kärleksfullt säger "Åh älskling, har du läst?" och genast går tvärsöver rummet för att ge en trösterik kram. Påskens omvälvande lästips är Golden boy av Abigail Tarttelin. 

Från Bonnier Carlsens hemsida:
Det här är berättelsen om Max Walker och hans hemlighet, en familj i kris, likväl som en rasande uppgörelse kring vilka vi är, vilka vi blir och vilka vi tillåts vara.  En tonårsroman som är omöjlig att värja sig ifrån. 

Max Walker är lagkapten i skolans fotbollslag, populär bland vännerna och tjejernas drömkille.  Det här året fyller han 16 och det bubblar mellan tjejerna och killarna i skolan. Men Max håller sig utanför, går aldrig längre än kyssar och avslutar relationer innan de blir för seriösa. Han har nämligen en hemlighet som ingen någonsin får veta.  Han är född intersex, alltså både kille och tjej. Eller varken eller. 

Den enda utanför familjen som känner till hemligheten är barndomsvännen Hunter. Och det visar sig få konsekvenser som Max aldrig kunnat föreställa sig. En kväll när Max föräldrar bjudit hem Hunters familj på middag så tränger sig Hunter in i Max rum. Tyst, och på bara några minuter, går Max och Hunter från att vara barndomsvänner, till att vara offer och förövare.

Läs hela inlägget »

Den vackraste bok om kärlek som skrivits, för att göra en parafras på en vacker dikt. Den är inte ljuv och söt. Den är bitterljuv, humoristisk och stark. En starkare och mer igenkännande historia än av Romeo och Julia-slaget, då hinder inte är av yttre karaktär med släktingar, klass och principer, utan helt består i den vardagliga, komplicerade, känsliga och råa mänskligheten. Annabel Pitcher, varför måste du alltid krossa mitt hjärta?

Från Rabén & Sjögrens hemsida:

Femtonåriga Zoe har en fruktansvärd hemlighet som hon inte kan berätta för någon. Men så hör hon talas om en dödsdömd fånge i Texas. Han måste veta allt om hemligheter, lögner och skuld. Och mord.

Med brustet hjärta och vass penna börjar Zoe skriva brev till Stu, mannen i fängelse - en historia om kärlek, svek och ond bråd död.

En romantisk bladvändare av Annabel Pitcher vars signum är att skriva om allvarliga ämnen med mycket humor och värme och med en osannolik tonsäkerhet.

Läs hela inlägget »

”Kan vi prata?” sa han.
Det var trettioen dagar sedan vi hade pratat med varandra. Eller också var det mycket längre än så. Det beror på vad man menar med att prata. Det är ju inte bara ord. Det är mycket mer – mycket, mycket mer.
 

Hemlös av Sarah Lean. En finstämd och väldigt vacker berättelse om Cally, en frejdig och stökig flicka som en tid efter sin mammas bortgång slutar prata. Det finns en subtil poesi i Leans språk, samtidigt som boken är lätt att plöja igenom. Det är inga storslagna saker som händer i den, ändå vill jag bara läsa vidare. En bok för 9 – 12 år, eller avancerade läsare i lågstadiet.

Läs hela inlägget »

Jag började jobba som skolbibliotekarie för nästan två år sedan. Tänk att det dröjt så länge för mig att läsa Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Den, i likhet med några fler böcker som tagit mig med storm, har en ung pojke i huvudrollen. (Någon gång snart måste jag nog börja inse att jag verkligen gillar böcker med unga pojkar i huvudrollen och sluta undvika dem. Det är bara det att jag tror att jag inte kommer kunna relatera till huvudpersonen alls.)

Berättelsen börjar med att den unge Bruno kommer hem och får reda på att familjen måste flytta, då hans pappa kommendanten fått ett nytt viktigt uppdrag och ”furiren har stora planer för honom”. De flyttar till ett hus i ”Allt Svisch” och med ett barns ögon upplever Bruno världen omkring honom. Det faktum att han inte förstår vad som egentligen händer och hur hemskt det är, gör boken oerhört stark. Man sitter med facit i hand och anar att det inte kommer kunna sluta bra, trots Brunos ganska oemotståndliga sätt att resonera och se på världen. Språket är suveränt och Bruno är alldeles bedårande.
 
Andra bra böcker med unga pojkar i huvudrollen:
Min syster är i tusen bitar av Annabel Pitcher
Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman
Harry Potter av J.K. Rowling

Läs hela inlägget »