Gud upp och ner

av Björn Rosendal

 

Han har sin egen Gud. "En del säger att Gud inte finns och andra slår ihjäl varandra i Guds namn."

Så skriver Björn Rosendal som inför utgivningen av sin åttonde bok "Gud upp och ner" gick ur Svenska kyrkan.
-Jag kan inte ge ut den här boken och samtidigt vara med i kyrkan, säger han.

 

Jesus eller Gud – så som den kristna kyrkan traditionellt använder begreppen – äger inte någon plats i den Rosentaliska hemmet i Bölarp.

 

-Jag tror inte på en manlig Gud skapad som en avbild efter människan, en gud som är straffande och förtryckande mot kvinnan och som spritt en sådan förödelse i så många år. Se bara på den nya biskopen för kvinnoprästmotståndare. De ger sig aldrig, säger han och beskriver att han redan som barn och tonåring ställde sig frågande till tron på Gud.

-Jag höll käften när vi skulle rabbla trosbekännelsen. Jag trodde inte på det där och det skulle vara ett bedrägeri att rabbla med, säger han.

 

Men han är ändå ingen ateist. Han tror på att det finns en kraft av godhet och kärlek. Och kraftens själva centrum är det som han i sin värld vill kalla Gud. Det är en makt som inte utgår från någon allsmäktig figur på himmelsk tron, utan från människornas samlade kärlek. Ämnet berörde han i böcker redan på 1980-talet då han bland annat gav ut "Den känslomässiga intelligensen", De känslomässiga kraftfälten" och "Gud, barnet och mystiken".

 

Nu 17 år senare kommer det som han kallar den sista delen i serien – "Gud upp och ner". Och den här gången levereras tankar kring hur den gängse bilden av en allsmäktig Gud används och används i händerna på maktmänniskor och med syftet att föra en fientlig och krigisk världspolitik.

 

-Varför jag skriver det här just nu är för att jag är så vansinnigt trött på att öppna tidningen. Vi behöver bara gå till USA och se på Bush eller till Mellanöstern, jag tror vi har en tid framför oss nu då vi kommer att få se jätteupprörelser mellan islam och kristendom, säger han.

 

Han tycker egentligen inte att det är så konstigt att politik och religion ofta blandas samman.

-Politik vänder sig till känslorna, även om man försöker dölja det bakom saklighetens mantel, precis som religionen. Dessutom finns det både inom politik och religion starka hierarkiska system. Jag skriver någonstans i boken att maktmänniskor trivs inom dogmatiska staket. Det är samma människor som både är underdåniga makten och som utövar makten.

 

"Gudsbilden byggd på makt och lydnad har i årtusende spritt förödelse och gör det fortfarande", skriver han i boken och manar läsaren att vända det hierarkiska gudsbegreppet upp och ner.

-Jag vet inte alls hur boken kommer att tas emot. Det kan hända att den slår rot någonstans och då plötsligt kan det hända något."

 

 

Utgiven 2005, UFOKI förlag