Catharina Sanjay

f. 1983

Poet, magdansös och skolbibliotekarie.

 
Catharina  Sanjay debuterade 2011 som poet med sina känsliga och påfallande raka dikter som pendlar mellan det nära nuet och sagan. Tillsammans med Björn Rosendal gav hon då ut diktsamlingen Kättaren och faunen. 2016 gav hon tillsammans med sin man Daniel Sanjay ut konstboken Penseldrag - en bok om konstnären Kirke Ralph och 2019 kom diktsamlingen Vilddjur och vardagsromantik, med målningar av Halmstadkonstnären Anna Fransisca Nilsson.

Utöver arbetet med poesin är hon engagerad i magdansgruppen La Shakers, som kombinerar traditionell orientalisk dans med västerländska influenser. Hon drar sig inte för att prova olika kreativa projekt när möjligheterna dyker upp, och har därför arbetat som underklädesmodell i Köpenhamn och Stockholm samt spelat med i Parmiddag i ett kommentarsfält av Linus Lundberg, en kortfilm som på ett humoristiskt sätt tar upp hur det digitala samtalsklimatet ser ut idag.

 

Catharina arbetar som skolbibliotekarie i Halmstads kommun och är sedan 2019 ledamot i Svensk Biblioteksförenings Plakettjury. Hon föreläser även tillsammans med sin man Daniel Sanjay - Kulturvärden om konst i olika sammanhang, samt om kulturarbete i realiteten. Hon har en fil.kand. i konstvetenskap och har varit verksam som museipedagog på Teckningsmuseet i Laholm. Hon har även arbetat som utredare, kultur för barn och unga, på uppdrag av Region Halland och skrivit rapporten Kultursubventioner för de halländska skolorna

I samband med utgivningen av den senare prisbelönta Penseldrag - en bok om konstnären Kirke Ralph startade paret Sanjay Kirke Ralphs minnesfond, som tillsammans med Knutsgillet i Laholm årligen ger ut ett stipendium för konstnärer i alla åldrar.
 

Läs mer om Catharinas utgivningar här.

När Catharina inte arbetar slappnar hon som bäst av med en god bok, som en boknörd hon är. Samt roar sig med heminredning tillsammans med Daniel och njuter av hans goda mat. Hon tycker inte lika mycket om att laga mat, men hon älskar att äta. 

 

Och plötsligt vände
den 
medelåldres prinsessan sig om
Bort från sin glupske riddare
med ölmage
och såg genom fönstret Honom
Draken med den skimrande hyn
och de djupa, vackra ögonen
Han hade väntat där i många år
Hon såg återigen på sin gamle riddare
och de tusende skrikande barnen
Och så vände hon sig om
och kom aldrig mer tillbaka.

 

Blogg: Livet och företagandet
 

2018

Eftersom en död fågel fick symbolisera deppet när jag helt tappade tilltron till mina ambitioner och mitt företag, får nu ett gäng levande symbolisera återkomsten! Tack vare fantastiska vänner och bekanta som ryckte in med stöd, pepp och handfasta råd är jag på banan igen. Och tack vare mig själv förstås, eftersom jag tillåter mig att haverera men inte ger upp. Jag har förvisso insett att jag behöver modifiera vägarna för att nå fram till mina mål, men det kan också bli bra. Bra och spännande. Igår hade jag möte med den underbara Johanna Sundberg på NyföretagarCentrum, som på ett utmärkt vis hjälpte mig att strukturera upp mina kommande tillvägagångssätt. Otroligt bra att kommunen tillhandahåller den sortens hjälp för nyföretagare!

Läs hela inlägget »

Jag låg i en trasig liten hög på golvet igår kväll, medan mina förlagsdrömmar låg skadeskjutna en bit bort. Kanske är det här en sån där tyngre svacka man oundvikligen hamnar i, som jag kan se tillbaka på senare. Eller så är det nu det slutar, som det upphör vara den stora dröm jag hade. Kanske det modifieras och blir något annat, kanske får jag nöja med att ha siktat mot stjärnorna för att nå en sunkig trädtopp.
 
Verkligheten suger. Jag förstår att den är bra för somliga att ha med sig parallellt hela tiden som man utvecklar ett projekt, men för somliga av oss – vi som är väldigt försiktiga, som är realistiska på gränsen till tragiska och som själva har fått arbeta upp ett driv för att ens våga satsa stort – behöver hålla oss undan verkligheten ett tag, medan drömmen får växa till sig och bli mer konkret. Först därefter kan man anpassa den till verkligheten, om inte verkligheten då kommer först och slaktar drömmen med en machete.
 
Någonstans mitt i orkeslösheten är jag fortfarande bisarrt, nästan hånfullt, optimistisk. Kanske är det en okuvlig vilja och styrka som finns där, kanske är det för att jag bara är dum som ett spån och vägrar greppa verkligheten. Kanske jag behöver se liket av drömmen innan jag kan acceptera att den är död. I morse dundrade en koltrasthona in i fönsterrutan där hemma. Lyckligtvis hör det till ovanligheterna; det var första gången sedan vi flyttade in för tre år sedan som en fågel tjongar in i rutan. Jag tittade till den där den låg bland murgrönan och såg förskräckt ut. Jag beslöt mig för att ge den en stund till återhämtning alternativt dö i lugn och ro, innan jag letade fram kartong och övriga grejer som behövs till Projekt Fågelräddning. När jag senare kom ut var den död. Poetiskt ironiskt?

Läs hela inlägget »

Det är längesedan jag skrev dikter. Åtminstone sedan jag skrev något riktigt bra. Det har mest varit konstgjord andning en lång tid nu, bara för att hålla det något sånär i gång. Sedan jag började med antidepressiva, för ca 8 år sedan, har jag inte skrivit lika mycket poesi. Det har inte fallit sig naturligt. Det är en förhållandevis låg dos jag gått på, men den har varit tillräcklig för att, tillsammans med bra terapeuter, kunnat hjälpa mig. Det har varit skönt att ha känt sig ganska balanserad. Helt balanserad blir man väl aldrig som människa, men kaoset inom en lägger sig och den oförklarliga sorgen slutar överväldiga en. Mestadels. Ibland vill den komma, men då har dessa nämnda terapeuter och andra fascinerande människor och författare gett mig så bra redskap att jag kunnat identifiera farorna i tid. Jag har kunnat undvika dem och, när det inte gått, kunnat hantera de ganska annorlunda. Det har varit ljuvligt. För drygt ett halvår sedan kände jag mig tillräckligt redo att sluta med tabletterna. Nedtrappningsprocessen har varit långsam, så som den ska. Allt ska gå så fort idag, hela tiden ska vi vara effektiva. Långsamhet har nästan blivit ett skällsord i verkliga livet, men banne mig. Vissa saker ska ta tid. Det är svårt ändå.

Läs hela inlägget »

Efter att väldigt länge och väl planerat att pimpa min eminenta pärm med recept, gjorde jag äntligen slag i saken. Av någon outgrundlig anledning tyckte inte Daniel att min kontorspärm passade in i vårt snygga kök, och länge har jag nostalgiskt sparat papper och lappar i ambitionen att göra utsidan värdig dess insida. Så tack vare en meny jag snodde när jag och Daniel var i Stockholm på kungamiddag, en meny jag gjorde till mitt Fairy tale murder mystery kalas för något år sedan (ja, i vuxen ålder), en omtänksam och informativ lapp från mamma och bröllopstårtinformation och julklappspynt från en kär vän blev min kontorspärm vackrare än väntat! Fattas bara en lapp från pappa om stekt fläsk som som jag tyvärr städat bort, men jag har sparat utrymme tills den dyker upp.
 

Läs hela inlägget »

När Daniel var av med mig på Ica Maxi hade jag fullt upp med att vara så här glad över min genialiska midsommaraftonsidé! Istället för vara helt utan snaps (eftersom jag kör, då jag är sjukt hälsosam och inte pallar cykla till Holm) går jag all in på sundhetstänket och sippar på en ingefärsshot! (nej, jag ska såklart inte svepa en massa sådana heller.) Ingenious, ropade jag glatt till mig själv inombords!
#midsommar #alkoholfritt #ingefärsshot#gingershot #allin

Läs hela inlägget »

"Snart kommer tårarna", som den gode Jakob Hellman sjöng. I fredags var det skolavslutning och mina kära stammisar slutade nian. Sedan jag började jobbet för fyra år sedan har de hängt i bibblan i princip varje rast och diskuterat tunga och lätta ämnen och skrattat med mig. De har varit med i bokcirkeln nästan sedan den startade och med sina ovanligt mogna tankar och sköna humor har de varit en källa till glädje. Nog för att jag kommer få mer gjort nu, men gudars så saknade de godingarna kommer vara! På skolavslutningen fick jag en bukett rosor av den ena (vars mamma dessutom berättade hur mycket biblioteket och bokcirkeln gjort för hans trivsel - samt om hans märkbart ökade läsintresse och förbättrade skrivförmåga). En av de andra killarna gav mig en ros med jättefin text om vad vår vänskap och tiden i biblioteket betytt för honom. Tårarna kom många gånger om för mig den dagen.
 

Läs hela inlägget »

Tidernas mest underbara make kom till undsättning när jag i sociala medier beklagat mig över bristen på mitt dagliga äpple när hungern rev som värst. Som om jag inte blev överlycklig nog när han oväntat dök upp i bibblan - när han dessutom hade äpple med sig, ja ingen sagohjälte hade kunnat göra en större insats! (Han hade egentligen två äpple med sig, men det ena klapp jag direkt så bara ett fick vara med på bild.) Som tack för dagens insats får han inte bara  Dagens ros utan även mitt livs första bokryggspoesi. För det ska han ha.
 

Hjälten
Underbar och älskad av alla
Den hungriga prinsessan
Tusen gånger starkare

Läs hela inlägget »

Dagens feelgood! Ett gäng elever i åk 5 brukar få leta "förstöringsböcker" som de säger, det vill säga hjälpa mig att gallra genom att plocka fram böcker de vill ha till pyssel, som jag ändå ska göra mig av med. (Busenkelt för mig - de får en sektion att gå lös på under vissa förutsättningar och sen behöver jag bara säga ja eller nej när de kommer med sitt urval.) Nu hade en av tjejerna gjort ett #blackoutpoetry inspirerat verk till mig, med ett underbart meddelande! Hur rörd blir man inte!

Läs hela inlägget »

Häromkvällen flamsade jag och Daniel, som så ofta, som små barn innan vi somnade. Vid ett tillfälle lade han sig fnissande i fosterställning för att undkomma mina kittlingar. Det slog mig då hur otroligt absurt och fullkomligt tragiskt det är att denna människa legat i en kvinnas livmoder och inte varit efterlängtad. Någon har burit denna underbara människa i sin kropp och förmodligen inte känt den kärlek och längtan en blivande mamma kan känna. Någon har förlöst denna människa, med allt vad fysisk ansträngning det innebär, och kanske inte lagt sin nyfödda son mot sin barm och varit sprickfärdig av kärlek.

Den brist på längtan och kärlek denna man kanske upplevt som foster och under sina första två år kompenserades han för med råge av sina föräldrar, sina svenska skånska föräldrar. De överöste honom med kärlek, stöttning och trygghet. Men det är inte de lyckliga adoptivföräldrarna detta inlägg handlar om. Det handlar om ett avsevärt mer egoistiskt perspektiv än så – mitt eget. Om denna makalösa man fått den längtan och kärlek han förtjänat redan från start hade han inte befunnit sig här, bredvid mig. Och då hade mitt liv sett helt annorlunda ut.

Läs hela inlägget »
Stort grattis @alex.bennheden för superbra recension i Expressen! Vi kan inte annat än att hålla med om att det är stort att jämföras med filmen ”Mitt liv som hund”. Fler och fler får upp ögonen för boken och recensionerna pekar spikrakt uppåt. 🤩 Vi på förlaget är stolta som tuppar över dig! 🙌🏻😘 #expressen #ladanbrannochmorsandansadetilllrickymartin #alexbennheden #tekannanförlag #falkenberg #halland #falkenbergsnäringsliv #nostalgi #bok #recension #boktips
Tack och lov för ljudböcker! Vilka läsupplevelser det är ❤️ "Ladan brann och morsan dansade till Ricky Martin" av @alex.bennheden #ladanbrannochmorsandansadetilllrickymartin #alexbennheden #författare #ljudbok #storytel #sommar #sommarstad #falkenberg #kuststad #90tal #nostalgi #ungdom #tonåring #läsupplevelse #boktips #tekannanförlag #tekannan #förlag #entreprenör #småföretagare#femaleentrepreneur
Juryarbete at it's finest. Det är snudd på överväldigande att vi har så många makalösa konstnärer i Laholms kommun! Vi är hedrade över att fått in så många starka förslag! Traditionsenligt kombinerade vi arbetet med god mat och dryck. @ulle_traff bjöd på Skummeslövsstrands bryggpilsner från @wessingekallabrygghus - vilken pärla! Tänk att jag missat den. Kvällen avslutades på @hotell_strandpensionatet, som jag och @danielsanjay äntligen testade sedan de nya ägarna tagit vid. Rekommenderas! #juryarbete #jury #konstnärer #penseldrag #stipendium #workworkwork #matochdryck #pilsner #skummeslövsstrand #strandpensionatet