My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss. En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka


Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen. Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  Han är en klok man, den gode terapeuten. Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt! Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

2012

Jag hittade en gammal lapp i en väska när jag städade. Oerhört spännande, tyckte jag! Jag brukar anteckna namn på bra artister och låtar som jag hör när jag är ute och cirkulerar. Jag kände inte alls igen namnet, vilket gjorde det hela ytterligare lite mer spännande inför googlingen. Hade jag otur kunde det i och för sig vara någon smink- eller hårprodukt, men jag beslöt mig för att hoppas på det bästa.

 

Det var en hostmedicin. Antiklimax av rang. Men om ni känner av rethosta så här i kommande förkylningstider ska tydligen Cocillana etyfin vara bra...

Läs hela inlägget »

Häromdagen kom jag av någon anledning som jag nu inte minns att tänka på en diskussion som jag hade med en kompis för många år sedan. Vi satt i min soffa i min gamla lägenhet och diskuterade religion. Vi hade olika trosuppfattningar, men det var inget hinder för att ha ett hur trevligt samtal som helst. Den här goda vännen bidrog till många härliga stunder under studietiden - vi brukade dansa loss och få igång hur många dansgolv som helst - men det var sällan vi satt i en soffa och diskuterade religion.

Läs hela inlägget »

Det här är en låt som envisas med att göra väldigt starkt intryck på mig. Den skrevs efter att sångerskans mormor/farmor gått bort efter en tids alzheimers. Även fast -tack och lov - ingen närstående drabbats av det går det att relatera till kärnan av låten och empatins kranar i kroppen vrids vidöppna i princip var gång jag lyssnar. Den knäckte mig på ett ljuvligt sätt de första gångerna jag hörde den. (Då var jag förvisso i ett ganska känsligt tillstånd.) Jag skulle gärna göra den live, men misstänker att jag skulle börja storgråta mitt bland folk. Man har sina knappar som utomstående ibland lätt kan trycka på.

 

Amy Macdonald 'Left that body long ago'

http://www.youtube.com/watch?v=QQoqHS7bxyw

Läs hela inlägget »

Jag ifrågasätter normen. Enligt människans normer i dagens samhälle skall man sträva efter beroenden. Man ska bland annat vara beroende av sitt arbete, sin ekonomi och sin partner. Utan en enda pusselbit fallerar tillvaron. Men detta är helt befängt. Folk som strävar efter makt kan utnyttja detta väldigt enkelt genom att skapa ett beroende för en annan människa och därefter utöva sin makt för att behålla beroendet. Det är så systemet ser ut idag.

 

Det krävs både träning och kunskap för att komma förbi den spärren som säger att vi måste följa normer och maktutövare. Med det sagt menar jag inte att jag förespråkar anarki, men vi måste tänka i våra egna tankespår. Människan är lat av naturen och vill ofta inte förändra det som inte är absolut nödvändigt och därmed har ett allmänt tankespår formats i samhället. Följer du detta tankesätt så kommer din vardag att klaras utan större bekymmer. Men det finns ingen personlighet och inget som är unikt i detta tankesätt. Men framför allt så finns det inget som är vackert.

 

Det allmänna tankespåret är utformat som en maskin som är gjord för att fungera, inte för att vara vacker. De som vandrar längs med det allmänna tankespåret vet egentligen inte vad livet har att erbjuda och hur storslaget det faktiskt är. Ibland kan dock ljusglimtar falla ner mellan de mörka bergshällarna, och vissa individer hittar också ut i friheten.

 

Det är för många dock väldigt skrämmande att hitta ut, för när man väl börjar vandra sin egen väg så är man plötsligt helt ensam, och det finns inte längre någon att skylla på.

 

 

Rikard Ahlin

Läs hela inlägget »
Etiketter: rikard ahlin, ensamhet, norm

Att vårt personliga bagage och tingens energi påverkar oss med jämna mellanrum fick jag erfara igår i samband med Den Stora Skrivbordsplanen. Planen i sig var riktigt bra och var avsedd att vara en sån där boost till mig själv; jag ville byta ut mitt vackra lilla skrivbord till ett vackert större, och på så vis skapa mig en inspirerande och välförtjänt skrivarhörna! Jag vill så gärna ta mig tid till skrivandet och skapande enbart för mig själv, men lyckas aldrig riktigt. Vardagsgöromål m.m tenderar att komma emellan. Men om jag fixade en riktigt fin hörna som dessutom sätter ned foten och tar plats i rummet, då markerar jag för mig själv vad jag förtjänar. Ni vet, så där i stil med nyskilda kvinnor som byter frisyr och bil och mår fantastiskt efteråt (i filmvärlden i varje fall - jag är lite osäker på hur det funkar i verkligheten).

Läs hela inlägget »

Proportioner är hur allt och allting förhåller sig till varandra. Hur stor är t.ex. tekoppsfatet i förhållande till tekoppen. Det kan vara stort eller litet men ändå mäts det i förhållande till koppen. Man kan uppleva det som stort eller litet eller som att det passar perfekt. Men det perfekta är inget absolut mått. Och det finns inget "rätt" eller "fel". Det är här känslan kommer in. Det är när man uppfattar det som att fatet och koppen passar ihop som man upplever det som rätt proportioner. Hur kommer man då fram till vad som man upplever som "rätt" proportioner? Ibland kan det handla om estetik och funktion sammantaget och ibland är det bara känslan eller funktion var för sig som bestämmer vad du tycker är fint.

 

Det intressanta med proportioner är att olika människor oftast är ganska eniga om vad som anses passa ihop och vad som inte gör det. I många stycken kan det vara inlärt och inbyggt i en kultur du lever i, men även om man betraktar liknande företeelser i olika kulturer tycks känslan för proportioner vara väldigt lika. Förhållandet mellan tekoppen och fatet förefaller att vara ungefär lika överallt i världen. Det här påståendet grundar jag inte på någon vetenskaplig undersökning utan bara på mina egna iakttagelser. Om fatet är lite för stort känns det som att fatet och koppen inte hör ihop och på samma sätt om det är för litet. Här handlar det inte om funktion eftersom varken det mindre och det större fatet inte behöver begränsa funktionen. På liknande sätt förhåller det sig med proportioner mellan allt och allting. Och det här klarar vi inte av utan att blanda in känslor, om vi inte har lärt oss hur förhållandena fungerar. Då behöver vi inte känna efter vid skapandet för då vet vi att det blir bra om man gör på ett visst sätt.

 

För att förstå vilken betydelse proportioner kan ha skulle jag vilja återgå till tekoppen och fatet. Om du t.ex. serverar te i tekoppar med "för stora" fat, i ett för övrigt välproportionerligt rum så är det något du lägger märke till. Det känns inte rätt. Det skapar en disharmoni i rummet och påverkar helheten, och rummet utstrålar inte den harmoni som man upplevde innan de "störande" tekopparna kom in i rummet. En bagatell kan man tycka. Alla upplever inte detta på samma sätt men bara det att någon eller några upplever detta som störande innebär att det har en påverkan. Och som jag ser det så har det en påverkan på alla. En del är mindre känsliga för just detta fenomen och andra är mer känsliga. Vi pratar här om störande element vilket innebär att vi bygger in negativa energier i vår livsmiljö som påverkar alla. Och då menar jag alla. Och jag menar att alla människor mår bättre i den välproportionerliga miljön även om alla inte har förmågan att se eller förstå varför det förhåller sig på det sättet. Det bara är så. En känsla av positiva energier som byggs in i rummets proportioner. Och där har även de små tingen sin betydelse.

 

 

Ted Rosendahl

Läs hela inlägget »