My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss. En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka


Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen. Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  Han är en klok man, den gode terapeuten. Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt! Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

2015 > 10

"Min syster Rose bor på spiselkransen. I alla fall en bit av henne. Tre av hennes fingrar, hennes högra armbåge och hennes ena knäskål är begravda på en kyrkogård i London."

I Min syster är i tusen bitar  av Annabel Pitcher får vi lära känna tioåriga Jamie, som är bokens berättare. Hans ena storasyster Rose gick bort i ett terrordåd i London för flera år sedan och kvar finns nu föräldrarna som skiljt sig och Rose tvillingsyster Jasmine. Jamie lever ihop med sin kvarvarande syster och pappan, som blivit alkoholiserad och rasist efter terrordådet. Jamie saknar inte Rose, då han knappt minns henne. Jasmine är desto viktigare för honom, samt hans frånvarande mamma och inte minst hans katt. Med oemotståndlig charm betraktar han världen omkring sig, med allt vad svårigheter och glädjeämnen det innebär.

I Clara Henrys Ja jag har mens, hurså? försöker hon i ett kapitel se det positiva med PMS. Hon menade att de starka känslosvängarna kan förstärka redan starka upplevelser i livet och oj vad rätt hon har! När jag närmade mig slutet grät och hulkade jag som jag aldrig förut gjort till en bok. Så högt grät jag att Daniel oroligt kom ned och undrade vad som hände. Jag ville absolut läsa färdigt boken, men kom fram till att det var bättre att göra det i sängen med min man i närheten. Om det skulle bli så där jobbigt igen. SPOILER: För er som inte gillar sorgliga böcker kan jag avslöja så mycket som att den samtidigt är väldigt fin. Vid slutet började jag gråta igen, men nu på grund av de fina sakerna, som beskrivs på ett så varmt och enkelt sätt. Boken krossade mitt hjärta, på ett underbart sätt. Jag har aldrig gillat sorgliga böcker innan, men jag inser att när de blandas med värme kan det bil något underbart. Trots allt är det ju en positiv bok om att hitta tillbaka till sin familj efter en traumatisk händelse.

Läs hela inlägget »