My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss.
En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka

Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen.
Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  
Han är en klok man, den gode terapeuten.

Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt!
Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

Boktips

2016

”Kan vi prata?” sa han.
Det var trettioen dagar sedan vi hade pratat med varandra. Eller också var det mycket längre än så. Det beror på vad man menar med att prata. Det är ju inte bara ord. Det är mycket mer – mycket, mycket mer.
 

Hemlös av Sarah Lean. En finstämd och väldigt vacker berättelse om Cally, en frejdig och stökig flicka som en tid efter sin mammas bortgång slutar prata. Det finns en subtil poesi i Leans språk, samtidigt som boken är lätt att plöja igenom. Det är inga storslagna saker som händer i den, ändå vill jag bara läsa vidare. En bok för 9 – 12 år, eller avancerade läsare i lågstadiet.

Läs hela inlägget »

Jag började jobba som skolbibliotekarie för nästan två år sedan. Tänk att det dröjt så länge för mig att läsa Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Den, i likhet med några fler böcker som tagit mig med storm, har en ung pojke i huvudrollen. (Någon gång snart måste jag nog börja inse att jag verkligen gillar böcker med unga pojkar i huvudrollen och sluta undvika dem. Det är bara det att jag tror att jag inte kommer kunna relatera till huvudpersonen alls.)

Berättelsen börjar med att den unge Bruno kommer hem och får reda på att familjen måste flytta, då hans pappa kommendanten fått ett nytt viktigt uppdrag och ”furiren har stora planer för honom”. De flyttar till ett hus i ”Allt Svisch” och med ett barns ögon upplever Bruno världen omkring honom. Det faktum att han inte förstår vad som egentligen händer och hur hemskt det är, gör boken oerhört stark. Man sitter med facit i hand och anar att det inte kommer kunna sluta bra, trots Brunos ganska oemotståndliga sätt att resonera och se på världen. Språket är suveränt och Bruno är alldeles bedårande.
 
Andra bra böcker med unga pojkar i huvudrollen:
Min syster är i tusen bitar av Annabel Pitcher
Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman
Harry Potter av J.K. Rowling

Läs hela inlägget »

Livet och företagandet

2016

Det finns mycket jag älskar med Sverige. Till exempel älskar jag att jag en fredagsförmiddag kan räfsa ute längs häcken samtidigt som byggarbetare fixar med radhuset, utan konstigheter. Jag behöver ingen man som vakar över mig, utan kan helt fritt dona bland främmande män. Jag slipper även höra obsceniteter skrikas efter mig, eller objektifieras på annat vis. Det förekommer förvisso i Sverige det med, men vi har inte den "byggarbetare som hojtar efter kvinnor"-kulturen på samma sätt här som i en del andra länder i Västvärlden.  Det finns väldiga fördelar med en slags avsexualiserad neutralitet mellan könen. 

Sen älskar jag även med vårt land att vi kan vara så öppna och medmänskliga mot andra som har det svårt. Inte minst tänker jag på de kvinnor som kan få helt andra möjligheter här än i många andra länder. Vi tar emot flyktingar och flertalet kvinnor slipper således  användas som medel i beväpnade konflikter, genom brutala våldtäkter. 

Jag älskar även det faktum att jag har en så förbaskat bra läkare. Han är den bästa jag haft hitills och det hade jag inte haft ifall det inte varit för invandringen och det faktum att man inte behöver bli förvisad till arbetslösheten eller taxichaufför som välutbildad invandrare. 

Jag älskar även det faktum att vi inte är överpatriotiska här och besatta av vår flagga, men just idag känner jag för att claima den från de högerextremister som länge lagt beslag på den.

Glad fredag, allesammans!

Läs hela inlägget »

Så här innan den 22:e maj ska jag passa på att rekommendera  en söndag jag upplevde för exakt en vecka sedan. Följande går med fördel att applicera på valfri veckodag utom måndag, då museivärlden ju håller stängt. 

Ta dig till Laholm. Ät glass med smaken ägglikör på Konditori Cecilias. Ja, jag vet - ägglikör! Det är så vansinnigt. Nästan alla andra smaker var vid tillfället slut och jag kände mig tillräckligt wild and crazy för att prova denna smak som jag med patos undvikit i alla dessa år. Till min oerhört stora förvåning var den riktigt god. Som gräddglass, fast gräddigare. Jag tror att det här betyder att jag officiellt är vuxen nu. 

Hur som helst. När glassen är avslutad, ta dig till Teckningsmuseet i Laholm och njut av den fantasifulla, märkliga, gäckande och detaljrika utställningen Down by the river med tre danska konstnärer. Riktigt, riktigt bra. Enjoy! 

Läs hela inlägget »

Det var en gång en varg. Han hade gått hungrig i dagar, så ont om mat var det. Medan morgonsolen sken över skogen och vårblommorna som börjat titta fram var världen aldrig så vacker. Men Vargen kunde inte njuta av något av det då hungern rev och slet i hans vargmage. Då plötsligt såg han något rödaktig längs stigen. Det var flickan som kallades Rödluvan, ända sedan hon fått en röd luva av sin mormor och vägrat ta den av sig. Vargen närmade sig.

”God morgon Rödluvan”, sa Vargen.
”God morgon varg”, svarade Rödluvan. Tydligen hade ingen berättat för Rödluvan om hur farliga rovdjur ibland kan vara, ty hon verkade inte ett dugg rädd.
”Vart är du på väg så här tidigt på morgonen?” frågade Vargen. Vår varg var nämligen en listig varg. En taktiker.
”Jag är på väg till min mormor med den här korgen med godsaker. Hon är sjuk och behöver det här för att bli bättre.”
”Bor din mormor här i skogen?”
”Ja, en bit in, i den stora dungen.”
”Hmmm.”
 
Vargen väntade bara en sekund, för att samla kraft till det stora språnget. Sedan flög han på Rödluvan och slukade henne i ett nafs, innan hennes skrik hann lämna hennes läppar. Hon var ung, rultig och ljuvlig men det var knappt att Vargen hann njuta ordentligt, så hungrig var han. De unga var friska och goda, men så små att de sällan mättade tillräcklig för en vargmage som hungrat i dagar. Med förnyade krafter for Vargen genom skogen, mot dungen som Rödluvan beskrivit. Väl där nosade han och kunde identifiera en gammal människa och ingen mer. Han kastade sig över dörren, såg sig om i stugan och hittade den gamla människan. Han slukade även henne, medan hon ännu såg förvånad ut. Den gamla var inte lika god som Rödluvan, men vad gjorde väl det när det mättade gott. En svältande har inte råd att vara kräsen. Mätt och belåten för första gången på länge, gav sig Vargen av. Ty varför skulle man krångla till det?
 
Slutet gott, allting gott!


 

En berättelse av Catharina O

Läs hela inlägget »