My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss. En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka


Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen. Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  Han är en klok man, den gode terapeuten. Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt! Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

2016 > 03

Det var en gång en varg. Han hade gått hungrig i dagar, så ont om mat var det. Medan morgonsolen sken över skogen och vårblommorna som börjat titta fram var världen aldrig så vacker. Men Vargen kunde inte njuta av något av det då hungern rev och slet i hans vargmage. Då plötsligt såg han något rödaktig längs stigen. Det var flickan som kallades Rödluvan, ända sedan hon fått en röd luva av sin mormor och vägrat ta den av sig. Vargen närmade sig.

”God morgon Rödluvan”, sa Vargen.
”God morgon varg”, svarade Rödluvan. Tydligen hade ingen berättat för Rödluvan om hur farliga rovdjur ibland kan vara, ty hon verkade inte ett dugg rädd.
”Vart är du på väg så här tidigt på morgonen?” frågade Vargen. Vår varg var nämligen en listig varg. En taktiker.
”Jag är på väg till min mormor med den här korgen med godsaker. Hon är sjuk och behöver det här för att bli bättre.”
”Bor din mormor här i skogen?”
”Ja, en bit in, i den stora dungen.”
”Hmmm.”
 
Vargen väntade bara en sekund, för att samla kraft till det stora språnget. Sedan flög han på Rödluvan och slukade henne i ett nafs, innan hennes skrik hann lämna hennes läppar. Hon var ung, rultig och ljuvlig men det var knappt att Vargen hann njuta ordentligt, så hungrig var han. De unga var friska och goda, men så små att de sällan mättade tillräcklig för en vargmage som hungrat i dagar. Med förnyade krafter for Vargen genom skogen, mot dungen som Rödluvan beskrivit. Väl där nosade han och kunde identifiera en gammal människa och ingen mer. Han kastade sig över dörren, såg sig om i stugan och hittade den gamla människan. Han slukade även henne, medan hon ännu såg förvånad ut. Den gamla var inte lika god som Rödluvan, men vad gjorde väl det när det mättade gott. En svältande har inte råd att vara kräsen. Mätt och belåten för första gången på länge, gav sig Vargen av. Ty varför skulle man krångla till det?
 
Slutet gott, allting gott!


 

En berättelse av Catharina O

Läs hela inlägget »