My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss. En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka


Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen. Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  Han är en klok man, den gode terapeuten. Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt! Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

2017 > 07

Bild från: http://maxpixel.freegreatpicture.com/Furrow-Fear-Woman-Crack-Scratches-Notch-Threat-615989 Bild från: http://maxpixel.freegreatpicture.com/Furrow-Fear-Woman-Crack-Scratches-Notch-Threat-615989

Låt oss tala om livet. Eller rättare sagt, livet för somliga av oss som befolkar denna jord. Låt oss börja genom att tala om PMS. Eller PMDS, som det är ännu värre fall. Vad fan? Jag älskar att vara kvinna. Så är det. Jag skulle för allt i världen inte vilja byta. Jag tycker det är så fantastiskt och något att vara så stolt över att jag i en herrans massa år trodde att Simone de Beauvoir med sitt bevingade uttryck “Man föds inte till kvinna, man blir det” inte syftade till kön som en social konstruktion, utan menade att konceptet att vara kvinna -  med allt vad fantastiskt och gudomligt det innebar - inte var något att man per automatik fick med sig bara för att man råkade födas till flicka, utan var något som livet och erfarenheten formade. Jag hade inte rätt, men det gör inget.
 
Jag älskar alltså att vara kvinna trots att det innebär en massa saker som är alldeles förvridet i vårt samhälle. Det finns emellertid några saker som jag inte med den mesta välviljan världen kan uppskatta, varav en är oss av naturen given. PMS/PMDS. På riktigt, naturen, hur tänkte du där? Hur, HUR, kan det rimligtvis vara okej att utsätta en stor del av jordens befolkning för månatliga hard core depressioner? Mensvärk kan jag gå med på, även när den ibland är så brutal att det känns som att kroppen håller på att gå av vid svanken. Jag kan då rulla ihop mig till en liten boll och mildra det hela med en värmekudde och värktabletter. (I skrivande stund blir det dock tydligt att det inte är en lyx alla har, i alla delar av världen. Kvinnor i flyktingläger t.ex. Kvinnor som sitter utanför ICA och tigger.) Men ångesten, obalansen, känslan av total hopplöshet, frustrationen, oförmågan, sorgen m.m. På riktigt? Behöver vi VERKLIGEN det för att vara en del av vårt reproduktionssystem? Bara de människor (notera; människor, inte bara kvinnor) som någon gång levt med depression kan förstå hur det kan kännas. Själv har jag “lyxen” av att ha upplevt båda delarna, även om depressionen sedan några år tillbaka blivit avsevärt mer hanterbar då jag till slut tog hjälp av läkare, medicinering och terapeut.

Läs hela inlägget »