My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss.
En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka

Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen.
Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  
Han är en klok man, den gode terapeuten.

Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt!
Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

Boktips

2019 > 06

Den där tomhetskänslan när man läst ut en riktigt bra bok... Känslan av att sakna en värld att återkomma till, karaktärer att träffa och livsöden man vill följa. Möten man inte känner sig färdig med, trots att berättelsen är slut. Jag hade väldigt länge sett fram emot att läsa Marissa Meyers Hjärtlös och blev inte besviken! Vi får här läsa om bakgrundshistorien till Hjärter Dam i Alice i Underlandet, och lära oss varför hon blev en så mordisk och kylig härskare. Noggrant mejslar Meyers fram livsöden för oss att våndas och glädjas med. Jag är näst intill besatt av allt som har med Alice i Underlandet att göra, och det har ibland kunnat bädda för besvikelser. Inte här.

Läs hela inlägget »

Livet och företagandet

2019 > 06

DAG 1
Jag har sett fram emot den egentid jag ska ha i Stockholm när jag inte jobbar. Det har känts välbehövligt att landa lite, när tankarna och själen varit i varv en del på sistone. Men jag tänkte inte på att det kan bli problematiskt med egentid när det egna sällskapet inte är så... trevligt längre. När det inte är lämpligt att umgås med någon som är väldigt kritisk, när man själv är i en alldeles för osäker fas. Knepiga perioder, sådana. Det är smidigare att fly från problemen och distrahera sig, trots att jag är en varm anhängare av att man ska våga gräva i sig själv och ta tag i problemen. Lyssna in vad det är kroppen och själen verkligen vill säga. Men ska man egentligen lyssna in sig själv i sådana här lägen, när man bara är kritisk? När den psykiska ohälsan är den som är mest högljudd, då kanske det är smart att försöka att inte lyssna, för man lyssnar på fel saker. Eller?
 

Läs hela inlägget »