My therapist insist that I read

Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen. Ibland behöver man pausa lite. Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen. Han är en klok man, den gode terapeuten. Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt! Så gör det bekvämt för dig med en kanna te (eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning. Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!

/Catharina Sanjay

Kaos.
Det sammanfattar nog det hela bra. Ibland rullar saker och ting på, på ett alldeles förtjusande sätt, men inte alltid. Så är livet och det vet vi alla. Hjälper den vetskapen när de mörka molnen och kaoset rullar in i huvudet? Inte alls. Hjälper det att veta att många upplever samma sak? Inte egentligen. Ibland hjälper det, men oftast känner jag att det inte förändrar någonting för mitt bråkiga huvud och min stormiga själ. Så hur kan det se ut, när kaoser växer? Låt mig illustrera. Notera att detta inte är tankar över en vecka, utan tankar som trängs under en och samma dag, under några veckors tid.

Läs hela inlägget »

Vad gör man när ens eminenta mentor blir sjuk samma dag som vi ska hålla gemensam presentation på Nyföretagarevent på Halmstad slott? Man blir nervös som tusan och kör hårt! Riktigt rolig kväll med härliga, intressanta människor - även om jag saknade Sara Ohlsson. Alltid givande att vidga sin egen komfortzon - när den apläskiga känslan släppt. Då kan man njuta av att tala inför folk och sen höra att man var "ett riktigt vitaminpiller"! 

Jag gillar att vidga min komfortzon. Eller det gör jag inte, jag hatar det. Men jag tänker att det ingår. Annars är det redan inom min komfortzon och då har jag inte vidgat den. Det är något visst med att känna hur man har växt med varje jobbig ny grej. Eller jobbig och jobbig, jag trivs verkligen med att tala inför folk. Det var nog därför Daniel var förvånad över att se mig så nervös innan. Men jag har problem med att sälja in mig själv och om att prata om mitt. Jante är stark inom mig, den lymmeln. Och sammanhanget, slottet, var något i särklass. Det går inte att komma ifrån. 
 

Läs hela inlägget »

Intervjuas med min partner in crime på P4 Halland av Per Brolléus, om relationer, ensamhet och tvåsamhet, med avstamp från min diktsamling "Vilddjur och vardagsromantik". Roligt! Lyssna här!

Läs hela inlägget »

Vilken magisk kväll!! Poesi, konst, musik och bubbel - och en massa underbara människor! Jag svävar fortfarande som på moln! Tack Hotel Continental Relax och Spa för att vi fick använda er vackra plats och suveräna personal, tack Anna Fransisca Nilsson som med sin utställningen gjorde bokreleasen ännu vassare och A little party som spred extra glamour, tack Casper Påhlsson för fantastisk musik och du formidabla formgivare Petter Honk som var med och firade, tack alla ni som kom och spred kärlek och inte minst tack Daniel - "min skäggiga manliga musa" som gör event och vardagsliv tusen gånger bättre! ❤️ Ni gjorde alla  bokreleasen för min tredje bok till något i särklass!! ❤️

Foto av Hotel Continental, Daniel Sanjay, Jessika Nilsson och Helena Ohlsson
 

Läs hela inlägget »
Konstvandring Laholm Konstvandring Laholm

Är det en enklare variant av Ghostbusters som intagit Gamleby i Laholm? Nej, det är ju Solfångarna från P4 Halland!  Igår fick jag, Daniel och Linus Lundberg  glädjen av att gå en promenad och snacka bio och konst i en härligt avspänd intervju med Rebecca Sellergren och Henrik Martinell!


Intervjun hittar du i här, eller letar upp den manuellt: 14 augusti i Förmiddag i P4 Halland på Sveriges Radios hemsida, ca 1h20 min in.
 

Läs hela inlägget »

Det här, mina kära vänner, är inte bara synen av "gudars, var ska jag göra av alla dessa stora, tunga lådor som nu upptar en stor del av mitt hem?", utan framförallt synen av drömmar som inte fick stanna som drömmar, utan som blev verklighet. Boksläpp på gång!

Det har varit en lång resa med utgivningen av min andra diktsamling - lång och ofta frustrerande, men så stolt jag är över resultatet! Save the date! Bokrelease-Afterwork i Halmstad den 30:e augusti! Dikter om det underbara och svåra med att leva i en relation. Texterna ackompanjeras av Anna Fransisca Nilssons suggestiva och sensuella konstverk. Superb formgivning av Petter Honk. Missa inte!

 

Läs hela inlägget »

Idag ägnar jag tacksamma tankar åt tre personer; mig själv, min hjälte och make Daniel och vår underbara kompis Karolina. De senaste veckorna har det varit väldigt mycket att hinna med på förlagsfronten. Det har varit aningens överväldigande, så där som det kan bli när man betar av och betar av och det ändå inte tar slut. Eftersom det inte bara är jag själv som drabbas om det blir stopp i maskineriet utan alla de författare vi arbetar med, kan jag inte heller "unna mig" att vara ineffektiv och överväldigas av alla göromål till den grad att jag istället inte gör något alls. Det är rasande knepigt att vara egenföretagare när det annars är en så kallad lösning jag ofta vänder mig till. Det hela toppades av att tre timmars arbete på datorn igårkväll bara försvann. Puts väck. Det var en stirrig och uppgiven undertecknad som gick och lade sig sent igårkväll. Tack och lov lyckades min hjälte till make idag hitta de försvunna filerna! Alltså lättnaden!


Jag är även massivt tacksam för Karolina som tidigare i veckan så lugnt och harmoniskt delade med sig av visdomsord hon fått av sin mamma, när göromålen hopar sig och uppgivenheten med dem; "bara börja". Genom att bara börja någonstans skulle hjärnan sluta noja över allt som finns kvar, och istället få energi av att vara på gång - och ta mig tusan det fungerar! Sen är jag även enormt tacksam över mig själv, för att jag är så kickass på att jobba på och samtidigt varva med extremt viktig vila. Vilket även gör mig tacksam för mina föräldrar som drog iväg mig på en härlig Helsingörsutflykt och till min syster och hennes familj som tidigare gav mig en rejält bra bok att varva ned med! 

Läs hela inlägget »

Den där tomhetskänslan när man läst ut en riktigt bra bok... Känslan av att sakna en värld att återkomma till, karaktärer att träffa och livsöden man vill följa. Möten man inte känner sig färdig med, trots att berättelsen är slut. Jag hade väldigt länge sett fram emot att läsa Marissa Meyers Hjärtlös och blev inte besviken! Vi får här läsa om bakgrundshistorien till Hjärter Dam i Alice i Underlandet, och lära oss varför hon blev en så mordisk och kylig härskare. Noggrant mejslar Meyers fram livsöden för oss att våndas och glädjas med. Jag är näst intill besatt av allt som har med Alice i Underlandet att göra, och det har ibland kunnat bädda för besvikelser. Inte här.

Läs hela inlägget »

DAG 1
Jag har sett fram emot den egentid jag ska ha i Stockholm när jag inte jobbar. Det har känts välbehövligt att landa lite, när tankarna och själen varit i varv en del på sistone. Men jag tänkte inte på att det kan bli problematiskt med egentid när det egna sällskapet inte är så... trevligt längre. När det inte är lämpligt att umgås med någon som är väldigt kritisk, när man själv är i en alldeles för osäker fas. Knepiga perioder, sådana. Det är smidigare att fly från problemen och distrahera sig, trots att jag är en varm anhängare av att man ska våga gräva i sig själv och ta tag i problemen. Lyssna in vad det är kroppen och själen verkligen vill säga. Men ska man egentligen lyssna in sig själv i sådana här lägen, när man bara är kritisk? När den psykiska ohälsan är den som är mest högljudd, då kanske det är smart att försöka att inte lyssna, för man lyssnar på fel saker. Eller?
 

Läs hela inlägget »

Nu har de här kulturarbetarna varit ute och rest! Ett av mina drömresmål har varit den irländska landsbygden.  Som den levde upp till förväntningarna! Det var som om Englands lummighet  möter Skottlands karga berg. Vi började i Dublin och njöt sedan av den vackra och inspirerande naturen. Och av det alltid lika avkopplande sällskapet av djur. Jag är som lyckligast på resor när jag får lära känna nya djur. På gården till det Air bnb vi hyrde fanns det två förtjusande åsnor, Tulip och Bessie. När vi bekantat oss med dem kom de alltid och mötte oss när vi klev in i hagen, och kliade sin mule mot mina ben så jag kände mig som en telefonstolpe eller trädstam. Oemotståndligt.

Minnet av naturen kommer jag nog för alltid bära med mig, som fastetsat i hjärnan och själen. Det var en märklig och magnifik känsla att befinna sig i en så storslagen natur. Man känner sig så härligt liten. Liksom underlägsen naturens mäktighet men samtidigt som ett med den. Som att man existerar i samklang med den, väl medveten om att det är naturen som är den största, inte jag.

Läs hela inlägget »
Hovrätten friar man i våldtäktsmål Hovrätten friar man i våldtäktsmål

Ska vi försöka få igenom en ny lag? En lag där för varje man som frikänns i ett uppenbart våldtäktsfall måste en annan man lämna sin post som vd/chef/etc. Det hade väl varit lämpligt, eftersom det förstnämnda visar att män inte anses vara kapabla att ta ansvar för sina handlingar och tänka förnuftigt.  Då kan vi inte heller begära att de ska vara kapabla att hantera maktpositioner och viktiga chefsroller. 

Mannen som måste lämna sin post behöver inte ha ett dugg med den frikända våldtäktsmannen att göra – precis som för oss kvinnor ska alla män behöva oroa sig över att ”det hände någon annan och samhället bara såg på, då kan det precis när som helst hända mig också.” Precis som för oss ska de aldrig kunna känna sig helt trygga eller känna att rättsväsendet står bakom dem.

In med en sån här kontroversiell lag, så kanske äntligen fler män sluter upp och kräver att män ska hållas ansvariga för sina handlingar de också.
 

Hovrätten friar man i våldtäktsmål
Läs hela inlägget »

"Den struntförnäma Verity visade sig vara allra bäst på att dansa, något som var lite synd, men det är sådant som händer."  

Eva Ibbotson. Det finns ingen som hon. Hon har J. K. Rowlings torra brittiska humor och färgstarka karaktärer, och C. S. Lewis' mjuka tilltal till läsaren och finstämda känsla för allt underbart att upptäcka i världen omkring oss.  I Flykten från Berganien  har Ibbotson lämnat spöken och häxor därhän och istället är det vanliga barn det handlar om. Eller vanliga och vanliga - Tally är en ovanligt omtänksam och bestämd flicka (vars farmor minsann tvättade Londons luffares strumpor) och Karil är en ung prins och ovillig blivande kung i ett land Hitler vill marschera genom. Med oändligt mycket värme, flertalet färgstarka karaktärer och den oemotståndliga, torra, signifikativa humor för Ibbotson läsaren bort från den sköna fåtöljen och låter oss njuta av en frisinnad internatskola, snötäckta berg och ett underbart engelskt landskap. Läs och njut.

Läs hela inlägget »
Idag är det Världspoesidagen, härligt! Då bjuder jag på en av mina favoriter av Björn Rosendals dikter ur Kättaren och Faunen. Denna mjuka, varma och ömsinta dikt. Sådant vi behöver mer av i världen.
Har du någon favoritdikt som betytt extra mycket? Sen är det ju ännu en viktig dag idag, Rocka sockorna!

Unesco skriver så här: Världspoesidagen uppmärksammas den 21 mars varje år, syftet med dagen är att uppmuntra till att läsa och skriva poesi. Poesi finns överallt, både vid glada och festliga tillfällen som midsommar och jul men även på sorgliga dödsannonser och är en stor del av våra liv, det gör att poesin behöver uppmärksammas.
Läs hela inlägget »

Numera delar jag inte enbart ut kulturstipendiet från Kirke Ralphs Minnesfond som jag och Daniel har arbetar fram - i egenskap av skolbibliotekarie har jag nämligen blivit invald som som ledamot i Svensk Biblioteksförenings Plakettjury! Plakettjuryn ger årligen ut utmärkelser till den illustratör som framställt den bästa svenska bilderboken för barn, till den författare som skrivit bästa barn- eller ungdomsboken, samt till de som framställt bästa faktaboken för barn eller ungdomar. Plakettjuryn ger även ut andra utmärkelser, men det är dessa tre jag kommer arbeta med. Det känns helt fantastiskt att få vara så involverad i att lyfta andra kulturarbetare, helt freakin' awesome! 

Följande böcker är nominerade till Carl von Linnéplaketten (Bästa faktabok för barn och unga), Elsa Beskowplaketten (Bästa bilderbok) samt Nils Holgerssonplaketten (Bästa barn- och ungdomsbok):

Läs hela inlägget »

Det är med stor stolthet och glädje vi presenterar årets stipendiat till vårt kulturstipendium ur Kirke Ralphs Minnesfond i samarbete med St Knutsgillet i Laholm - Linus Lundberg!

Linus Lundberg arbetar som skribent, illustratör och filmskapare och motiveringen för utmärkelsen lyder:
 

Att på ett lättsamt och underhållande sätt förmedla historia, fakta och samhällsskildringar är något som utmärker en särdeles skicklig kommunikatör och kulturskapare, egenskaper som Linus Lundberg besitter. "På ett ytligt plan vill jag underhålla, men på ett djupare plan vill jag bevara ett kulturarv. Skrönor innehåller historiska nycklar och berättar något om människorna i Laholm". Linus Lundbergs konstnärliga öga och öra släpper fram den enskilda personens berättelse. Hans stora intresse för bygden tar med oss på en resa genom vår historia och våra traditioner. Linus Lundberg får 2019 års stipendium för hur han med beska och sälta bevarar vårt kulturarv och levandegör det på ett synnerligen charmerande sätt.

Grattis Linus!

Läs mer här och här!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Outside
the calming sound of crows
Inside
Small birds in the ceiling
A woman in yellow
is singing softly
and by the door
a cat with all knowing eyes
is guarding
A sick and malnourished boy
is now a strong, beautiful
and ambitious man
next to me.


Dikt till min mjuka och starka make Daniel, som är adopterad från Mumbai och Asha Sadan Rescue Home. Vi inledde det nya året med hans första återbesök till staden och barnhemmet. Det var ett väldigt fint möte, personalen var så trevlig och de tog verkligen hand om alla små liven i olika åldrar där.
 

Läs hela inlägget »

Eftersom en död fågel fick symbolisera deppet när jag helt tappade tilltron till mina ambitioner och mitt företag, får nu ett gäng levande symbolisera återkomsten! Tack vare fantastiska vänner och bekanta som ryckte in med stöd, pepp och handfasta råd är jag på banan igen. Och tack vare mig själv förstås, eftersom jag tillåter mig att haverera men inte ger upp. Jag har förvisso insett att jag behöver modifiera vägarna för att nå fram till mina mål, men det kan också bli bra. Bra och spännande. Igår hade jag möte med den underbara Johanna Sundberg på NyföretagarCentrum, som på ett utmärkt vis hjälpte mig att strukturera upp mina kommande tillvägagångssätt. Otroligt bra att kommunen tillhandahåller den sortens hjälp för nyföretagare!

Läs hela inlägget »

Jag låg i en trasig liten hög på golvet igår kväll, medan mina förlagsdrömmar låg skadeskjutna en bit bort. Kanske är det här en sån där tyngre svacka man oundvikligen hamnar i, som jag kan se tillbaka på senare. Eller så är det nu det slutar, som det upphör vara den stora dröm jag hade. Kanske det modifieras och blir något annat, kanske får jag nöja med att ha siktat mot stjärnorna för att nå en sunkig trädtopp.
 
Verkligheten suger. Jag förstår att den är bra för somliga att ha med sig parallellt hela tiden som man utvecklar ett projekt, men för somliga av oss – vi som är väldigt försiktiga, som är realistiska på gränsen till tragiska och som själva har fått arbeta upp ett driv för att ens våga satsa stort – behöver hålla oss undan verkligheten ett tag, medan drömmen får växa till sig och bli mer konkret. Först därefter kan man anpassa den till verkligheten, om inte verkligheten då kommer först och slaktar drömmen med en machete.
 
Någonstans mitt i orkeslösheten är jag fortfarande bisarrt, nästan hånfullt, optimistisk. Kanske är det en okuvlig vilja och styrka som finns där, kanske är det för att jag bara är dum som ett spån och vägrar greppa verkligheten. Kanske jag behöver se liket av drömmen innan jag kan acceptera att den är död. I morse dundrade en koltrasthona in i fönsterrutan där hemma. Lyckligtvis hör det till ovanligheterna; det var första gången sedan vi flyttade in för tre år sedan som en fågel tjongar in i rutan. Jag tittade till den där den låg bland murgrönan och såg förskräckt ut. Jag beslöt mig för att ge den en stund till återhämtning alternativt dö i lugn och ro, innan jag letade fram kartong och övriga grejer som behövs till Projekt Fågelräddning. När jag senare kom ut var den död. Poetiskt ironiskt?

Läs hela inlägget »

Det är längesedan jag skrev dikter. Åtminstone sedan jag skrev något riktigt bra. Det har mest varit konstgjord andning en lång tid nu, bara för att hålla det något sånär i gång. Sedan jag började med antidepressiva, för ca 8 år sedan, har jag inte skrivit lika mycket poesi. Det har inte fallit sig naturligt. Det är en förhållandevis låg dos jag gått på, men den har varit tillräcklig för att, tillsammans med bra terapeuter, kunnat hjälpa mig. Det har varit skönt att ha känt sig ganska balanserad. Helt balanserad blir man väl aldrig som människa, men kaoset inom en lägger sig och den oförklarliga sorgen slutar överväldiga en. Mestadels. Ibland vill den komma, men då har dessa nämnda terapeuter och andra fascinerande människor och författare gett mig så bra redskap att jag kunnat identifiera farorna i tid. Jag har kunnat undvika dem och, när det inte gått, kunnat hantera de ganska annorlunda. Det har varit ljuvligt. För drygt ett halvår sedan kände jag mig tillräckligt redo att sluta med tabletterna. Nedtrappningsprocessen har varit långsam, så som den ska. Allt ska gå så fort idag, hela tiden ska vi vara effektiva. Långsamhet har nästan blivit ett skällsord i verkliga livet, men banne mig. Vissa saker ska ta tid. Det är svårt ändå.

Läs hela inlägget »

När jag var liten var min favoritfilm  Trollkarlen från Oz  (eller Karlssons nos som jag, som det intelligenta barn jag var, trodde att den hette). Eftersom jag verkligen gillar när böcker och/eller tv-serier går in i en klassiker och ändrar om hejvilt blev jag synnerligen glad blir jag dök på Danielle Paiges Dorothy must die. I den hamnar Kansastjejen Amy Gumm med sitt rosafärgade hår och sin tamråtta Star i ett Oz helt annorlunda från vad hon läst om. Dorothy har blivit en galen diktator, Fågelskrämman en sadistisk vetenskapsman, Plåtmannen ledare för en läskig armé och Lejonet mordiskt. Inget är som ett ska och ingen kan man lita på. Fenomenalt bra och knasigt, inte minst när man redan är ett fan av Oz och dess invånare. Emellertid hade jag inte fattat att den var en serie och blev sur när jag på sista sidan förstod att jag blev snuvad på upplösningen jag väntat på. Nåväl, jag antar att det är positivt att jag har fler historier att gå lös på. Inom sinom tid, först väntar en annorlunda twist på Alice i Underlandet! 

Läs hela inlägget »
Bilder används under Creative Commons från Arenamontanus