My therapist insist that I read

"Jag tror att vi ska läsa böcker som sårar oss och genomborrar oss.
En bra bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss. "

Franz Kafka

Den här bloggen handlar till stor del om hälsa. Om hälsa från fåtöljen.
Ibland behöver man pausa lite.  Pausa i livet för att orka, för att må bra. Det tänker jag hjälpa till med, genom att komma med boktips för dig och för familjen. Min terapeut insisterar faktiskt på att jag ska läsa mycket och tillåta mig den nedvarvningen.  
Han är en klok man, den gode terapeuten.

Om du mot all förmodan tröttnar på boktips (jag vet, blotta tanken är helt barock!) kan du även ta del av samhällsfrågor och följa mina härligt knaggliga vägar till utgivning av olika bokprojekt. Låt dig inspireras eller få ett gott skratt!
Så gör det bekvämt för dig med en kanna te
(eller kaffe då, om du absolut måste) och gör dig redo för läsning.
Nu jäklar ska vi vara hälsosamma!


/Catharina Sanjay

Boktips

Den där tomhetskänslan när man läst ut en riktigt bra bok... Känslan av att sakna en värld att återkomma till, karaktärer att träffa och livsöden man vill följa. Möten man inte känner sig färdig med, trots att berättelsen är slut. Jag hade väldigt länge sett fram emot att läsa Marissa Meyers Hjärtlös och blev inte besviken! Vi får här läsa om bakgrundshistorien till Hjärter Dam i Alice i Underlandet, och lära oss varför hon blev en så mordisk och kylig härskare. Noggrant mejslar Meyers fram livsöden för oss att våndas och glädjas med. Jag är näst intill besatt av allt som har med Alice i Underlandet att göra, och det har ibland kunnat bädda för besvikelser. Inte här.

Läs hela inlägget »

"Den struntförnäma Verity visade sig vara allra bäst på att dansa, något som var lite synd, men det är sådant som händer."  

Eva Ibbotson. Det finns ingen som hon. Hon har J. K. Rowlings torra brittiska humor och färgstarka karaktärer, och C. S. Lewis' mjuka tilltal till läsaren och finstämda känsla för allt underbart att upptäcka i världen omkring oss.  I Flykten från Berganien  har Ibbotson lämnat spöken och häxor därhän och istället är det vanliga barn det handlar om. Eller vanliga och vanliga - Tally är en ovanligt omtänksam och bestämd flicka (vars farmor minsann tvättade Londons luffares strumpor) och Karil är en ung prins och ovillig blivande kung i ett land Hitler vill marschera genom. Med oändligt mycket värme, flertalet färgstarka karaktärer och den oemotståndliga, torra, signifikativa humor för Ibbotson läsaren bort från den sköna fåtöljen och låter oss njuta av en frisinnad internatskola, snötäckta berg och ett underbart engelskt landskap. Läs och njut.

Läs hela inlägget »

När jag var liten var min favoritfilm  Trollkarlen från Oz  (eller Karlssons nos som jag, som det intelligenta barn jag var, trodde att den hette). Eftersom jag verkligen gillar när böcker och/eller tv-serier går in i en klassiker och ändrar om hejvilt blev jag synnerligen glad blir jag dök på Danielle Paiges Dorothy must die. I den hamnar Kansastjejen Amy Gumm med sitt rosafärgade hår och sin tamråtta Star i ett Oz helt annorlunda från vad hon läst om. Dorothy har blivit en galen diktator, Fågelskrämman en sadistisk vetenskapsman, Plåtmannen ledare för en läskig armé och Lejonet mordiskt. Inget är som ett ska och ingen kan man lita på. Fenomenalt bra och knasigt, inte minst när man redan är ett fan av Oz och dess invånare. Emellertid hade jag inte fattat att den var en serie och blev sur när jag på sista sidan förstod att jag blev snuvad på upplösningen jag väntat på. Nåväl, jag antar att det är positivt att jag har fler historier att gå lös på. Inom sinom tid, först väntar en annorlunda twist på Alice i Underlandet! 

Läs hela inlägget »

"De nordiska gudasagorna är sagor från köldens rike med långa, långa vinternätter och sommardagar utan slut..."  My God, Neil Gaiman. You had me at page 12.

Synd bara att språket - eller kanske översättningen - sedan sviker ända fram till historien om Ragnarök. Men jag njuter ändå, inte bara av berättelserna om våra forna gudar, utan även av en sommarkväll, svenska blomdofter och säsongens första myntate, i sällskap av en katt.

Läs hela inlägget »
En påse grön vind

Få böcker har så starkt och självklart lyft med mig till en annan del av världen som Gesine Schultz berättelse om Lucy som till en början motvilligt reser till Irland under sommarlovet. Genom Lucy's ögon har jag sett den ljuvliga trädgården täckt med tusenskönor och den lilla viken där hon samlade snäckor. Jag har känt den friska havsdoften från stranden där hon letade drivved och det irländska lätta regnet som kommer och går. Jag har smakat varm choklad och äppelpaj, jag har känt Lucy's passion för stickning och njutit av garnens vackra färger. Lånet av En påse grön vind visade sig vara en billig resa som kommer stanna med mig länge.
 
Om En påse grön vind, från Liebel Litteraturförlags hemisda:
Planen var att Lucy och hennes mor skulle resa till USA på sommarlovet. Men nu ska mamman semestra med sin nya kille istället och tänker skicka Lucy till Irland. Ensam. Till en ö där det alltid regnar – och till en moster som hon inte ens känner. Och så har ju alla där rött hår. Lucy vill absolut inte dit, men hon har inget val. I ren protest färgar hon håret rött, flyger till Irland – och upplever en sommar som hon aldrig kunnat föreställa sig!
En vacker berättelse om vänskap, om den gröna ön Irland och om att allt inte alltid blir som man har tänkt sig.

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

"Att gräla vilt om ingenting är något som man bara kan göra när man vet att ens hem kommer att finnas kvar i morgon."

Ibbotson slår till igen! Denna gången är det emellertid inte bara Eva Ibbotson som står bakom guldet, utan hon gör det i samarbete med sin son, Toby Ibbotson. Baserad på Eva Ibbotsons idé har sonen färdigställt Spökskolan i Mountwood. Som alltid när Ibbotson är i farten kan vi räkna med färgstarka, charmiga och udda karaktärer, annorlunda magihistorier som är till alla spökens fördel och ett strössel av förtjusande och brittiskt torra citat (jag menar, apropå en flicka som gift med en dålig karl; "och eftersom hon var en rådig tös hade hon mekat lite med bromsarna på hans Land Rover.") Nu tycker jag mig dessutom se ytterligare en förbättring när berättelsen är i händerna på Toby. Det finns mer vass men subtil samhällskritik. Bonus också för den vackra beskrivningen av den äldre Mrs. Wilder. Det är alltför sällan man får bli bortskämd med en fördomsfri och poetisk beskrivning av en äldre människas utseende, inte minst i böcker för barn och unga. Sammanfattningsvis, allt som någon som heter Ibbotson rör vid blir guld. Well done, mother and son.

Läs hela inlägget »

"Englands rika historia fanns i husens tegelväggar, städernas namn och i de väderutsatta människornas bleka ansikte."

Det är så vackert formulerat att jag vill tatuera in det på min kropp. Gareth P. Jones gör underbara böcker för barn runt 10-13 års åldern. Om man inte låter sig hämmas av sådana petitesser som ålder ska man med glädje hänge sig dem. De växlar i att handla om övernaturliga saker i sekelskiftets London (favoriten just nu, Trettons sällskap) till humoristiska, lätt makabra deckare i brittisk herrgårdsmiljö (andra favoriten Tvillingarna Thornthwaites testamente). Färgstarka karaktärer, spännande historier och med ett språk man sällan dyker på i böcker för den åldern. Läs och njut.

Läs hela inlägget »

"Tänk ändå vad pengar förmådde - det var som trolleri. De förvandlade tankar till ting, önskningar till åtgärder."
Nog är det ofta så. Fast ibland räcker kreativitet och ett jävlar anamma långt, men då är det kanske inte längre en fråga om magi. Något annat än pengar som kan hjälpa en lässugen en bra bit på vägen är det bibliotek. Där var äntligen Huset Longbourn av Jo Baker ledigt och gladde mig över jul. Som alla andra böcker som flörtar med Jane Austens verk är den aldrig lika bra som originalet, inte minst var gäller språket, men inte desto mindre en källa till glädje. Dessutom bjuder just den här på nya perspektiv där bakgrundsarbetarnas hårda liv får stå i centrum. Samt ett och annat nyttigt perspektiv om livet i sig;
"Visst hade hon så länge hon kunde minnas önskat innerligt att få se något av världen utanför Longbourn, men nu tänkte hon att hon skulle ha varit mer grannlaga i sina önskningar. Hon skulle ha önskat sig glädje att se den i."  

Läs hela inlägget »

Damn it! En bok ska inte vara så bra att man blir lipig i slutet, bara för att det är en så bra historia. Inte sorglig eller överväldigande - bara riktigt, riktigt bra. Kanske är det även avundsjuka som märkligt nog lockar fram tårar. Avundsjuka i en ny och märklig kombination med njutning av en välskriven bok. Det är som att Holly Black gått in i mitt huvud och hämtat inspiration, samtidigt som hon ligger otaliga steg före mig. Jag är frustrerad över att inte vara först med denna typ av historia, men glädjs ändå åt hur bra det är. Som om någon skräddarsytt en berättelse med dess upplägg och karaktär bara för mig. Sedan har vi då författarens tack. Jag har ju en soft spot för det och dedikationer. Så avslutningsvis är det jag själv som säger tack, till Holly Black för att hon gör så inspirerande och insiktsfulla tacktal! (Och givetvis tack för att hon skrev den oemotståndliga boken Den mörkaste delen av skogen.)

Läs hela inlägget »

Våra kemiska hjärtan. Den här (ljud)boken har jag dragit ut på. Den har varit så bra att jag inte velat att den skulle ta slut. Med fantastiska karaktärer och gudomligt rolig dialog berättar Krystal Sutherland en underbart vacker och tragisk kärlekshistoria. Man vet att det är bra är man även skrattar högt åt författarens dedikationer, som jag ju har en soft spot för. Sen är det svenska omslaget så vackert att man vill ha det på väggen där hemma. Det finns mycket guld i boken, men for obvious reasons väljer jag såklart att dela med mig av dialogen om Harry Potter. 

Från Bonnier Carlsens hemsida:
Henry Page är en obotlig romantiker! Han har bara aldrig upplevt den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp, för stora pojkkläder och duscha verkar inte stå högst på hennes att göra-lista, vet han att det är på väg att ändras. För alltid. 

Det här är inte den vanliga ”pojke möter flicka och blir kär-historien”. Våra kemiska hjärtan är en stark påminnelse om den första bitterljuva kärleken och insikten om att livet trots allt, så småningom, går vidare. Bara inte med varandra. 

Läs hela inlägget »

Nu har jag äntligen avslutat en massivt tråkig bokcirkelbok. (Nej, bokälskare älskar inte alla böcker.) Förutom att vara dödens tråkig var den dessutom sjukt lång och det kändes länge som att den aldrig skulle ta slut. Döm om min förvåning när slutet var nästan mind blowing intressant! De sista kapitlen gjorde att berättelsen som helhet ändå blev filosofisk och tankeväckande, otippat nog. Metro 2033 hade ändå mått bra av att vara hälften så lång, fast jag skyr ju långa beskrivningar som pesten. Det är lite för mycket George R. R. Martin över det hela. Av samma anledning kan nog väldigt många tilltalas av den här boken. Kan tänka mig att man får ut extra mycket av den om man gillar gaming, det är ganska mycket spelkänsla över världarna - och det finns dessutom ett datorspel som bygger på romanen. Vidare kan jag meddela att jag diskuterat boken med flertalet som tyckte  den var hur bra som helst - inte minst en av högstadiekillarna i bokcirkeln.

Läs hela inlägget »

"Det finns inget som kan få en att känna sig så dekadent som att påbörja en ny bok i södra Frankrike."

Jag måste erkänna att jag gillar att läsa dedikationer och författarens tack. Och en författare är verkligen KICK ASS när hen kan få läsaren att bli rörd/road/helt till sig av formuleringar i hens tack. Holly Black's Den kallaste flickan i Coldtown är på många sätt som alla andra vampyrböcker. Och på andra sätt inte alls. Den är strösslad med härliga formuleringar och filosofisk gällande monstret inom oss. Läs och njut.

Läs hela inlägget »
Boktips

Idag boktipsar jag inte bara på Tekannan Förlags hemsida, utan passar på att göra det via Bostad & Co:s blogg, som jag så fint fick möjligheten till! I "Tips för fåtölj och bokhylla!" tipsar jag om böcker för hela familjen, nu när hösten smyger sig på och man kan kura ordentligt! 

BOKTIPSEN FÖR ATT KURA SKYMNING FRÅN TEKANNAN FÖRLAG
Vi har förnämligt fått lite lästips inför kommande lässäsong, av ingen mindre än bibliotekarien, författaren och förläggaren Catharina Sanjay – som du kanske känner igen sedan tidigare t ex här i bloggen (Hemma i paret Sanjays kök) eller som en av våra referenser ”nöjd köpare och säljare” i vår marknadsföring! Jag bad om lästips till hela familjen och det är precis vad jag har fått! Kura upp dig i läshörnan, själv eller med ett eller flera barn i knät, med en av nedan böcker!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Jag känner mig oändligt tacksam över Diana Lavessons boktips på Bokhandeln Laholm. Hon tipsade mig om Sara Paborns Blybröllop och vilken läsupplevelse! Paborn är även poet, vilket verkligen märks i denna förtjusande, humoristiska och makabra berättelse. Jag känner att jag måste gå lös på alla Paborns böcker nu.

"Så jag njuter. Rimmad poesi. En natthimmel prickig av stjärnor. Fåglarnas lockrop i skogen. Känslan i att repa loss en näve kryddor ur kryddlandet och sedan dofta på handen. Libbsticka. Timjan. Rosmarin. Isop. Det kräver inget, förutom förmågan att njuta. Förmågan att ta emot. Kanske är det för att jag börjat skriva i den här anteckningsboken som de gamla minnena börjat röra på sig som nyväckta urtidsdjur?" 

Det är så vackert att man baxnar.

Från Brombergs hemsida:

Irene Hussvig är bibliotekarie och sedan trettionio år gift med kabeldragaren Horst. Hon har alltmer tröttnat på hans uppblåshet och ständiga spydigheter om hennes intresse för litteratur och trädgårdsskötsel. 

Så av en händelse hittar hon en bortglömd kista med blytyngder i källaren och plötsligt står allting klart: hon ska en gång för alla göra sig av med sin man.  Med stor entusiasm och uppfinningsrikedom påbörjar Irene sin resa från tyst mus till amatörkemist med dödlig kunskap om gifter. 

Blybröllop är en komedi med mörka undertoner och en sanslös skildring av ett äktenskap i upplösning. Med bitande humor skildrar den en mogen kvinnas minst sagt överraskande väg till frihet.

Läs hela inlägget »

Man vet att ens underbara, mest fantastiska man är gift med en bibliotekarie när han tittar på ens tårfyllda ansikte och den stängda boken bredvid och kärleksfullt säger "Åh älskling, har du läst?" och genast går tvärsöver rummet för att ge en trösterik kram. Påskens omvälvande lästips är Golden boy av Abigail Tarttelin. 

Från Bonnier Carlsens hemsida:
Det här är berättelsen om Max Walker och hans hemlighet, en familj i kris, likväl som en rasande uppgörelse kring vilka vi är, vilka vi blir och vilka vi tillåts vara.  En tonårsroman som är omöjlig att värja sig ifrån. 

Max Walker är lagkapten i skolans fotbollslag, populär bland vännerna och tjejernas drömkille.  Det här året fyller han 16 och det bubblar mellan tjejerna och killarna i skolan. Men Max håller sig utanför, går aldrig längre än kyssar och avslutar relationer innan de blir för seriösa. Han har nämligen en hemlighet som ingen någonsin får veta.  Han är född intersex, alltså både kille och tjej. Eller varken eller. 

Den enda utanför familjen som känner till hemligheten är barndomsvännen Hunter. Och det visar sig få konsekvenser som Max aldrig kunnat föreställa sig. En kväll när Max föräldrar bjudit hem Hunters familj på middag så tränger sig Hunter in i Max rum. Tyst, och på bara några minuter, går Max och Hunter från att vara barndomsvänner, till att vara offer och förövare.

Läs hela inlägget »

Den vackraste bok om kärlek som skrivits, för att göra en parafras på en vacker dikt. Den är inte ljuv och söt. Den är bitterljuv, humoristisk och stark. En starkare och mer igenkännande historia än av Romeo och Julia-slaget, då hinder inte är av yttre karaktär med släktingar, klass och principer, utan helt består i den vardagliga, komplicerade, känsliga och råa mänskligheten. Annabel Pitcher, varför måste du alltid krossa mitt hjärta?

Från Rabén & Sjögrens hemsida:

Femtonåriga Zoe har en fruktansvärd hemlighet som hon inte kan berätta för någon. Men så hör hon talas om en dödsdömd fånge i Texas. Han måste veta allt om hemligheter, lögner och skuld. Och mord.

Med brustet hjärta och vass penna börjar Zoe skriva brev till Stu, mannen i fängelse - en historia om kärlek, svek och ond bråd död.

En romantisk bladvändare av Annabel Pitcher vars signum är att skriva om allvarliga ämnen med mycket humor och värme och med en osannolik tonsäkerhet.

Läs hela inlägget »

”Kan vi prata?” sa han.
Det var trettioen dagar sedan vi hade pratat med varandra. Eller också var det mycket längre än så. Det beror på vad man menar med att prata. Det är ju inte bara ord. Det är mycket mer – mycket, mycket mer.
 

Hemlös av Sarah Lean. En finstämd och väldigt vacker berättelse om Cally, en frejdig och stökig flicka som en tid efter sin mammas bortgång slutar prata. Det finns en subtil poesi i Leans språk, samtidigt som boken är lätt att plöja igenom. Det är inga storslagna saker som händer i den, ändå vill jag bara läsa vidare. En bok för 9 – 12 år, eller avancerade läsare i lågstadiet.

Läs hela inlägget »

Jag började jobba som skolbibliotekarie för nästan två år sedan. Tänk att det dröjt så länge för mig att läsa Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Den, i likhet med några fler böcker som tagit mig med storm, har en ung pojke i huvudrollen. (Någon gång snart måste jag nog börja inse att jag verkligen gillar böcker med unga pojkar i huvudrollen och sluta undvika dem. Det är bara det att jag tror att jag inte kommer kunna relatera till huvudpersonen alls.)

Berättelsen börjar med att den unge Bruno kommer hem och får reda på att familjen måste flytta, då hans pappa kommendanten fått ett nytt viktigt uppdrag och ”furiren har stora planer för honom”. De flyttar till ett hus i ”Allt Svisch” och med ett barns ögon upplever Bruno världen omkring honom. Det faktum att han inte förstår vad som egentligen händer och hur hemskt det är, gör boken oerhört stark. Man sitter med facit i hand och anar att det inte kommer kunna sluta bra, trots Brunos ganska oemotståndliga sätt att resonera och se på världen. Språket är suveränt och Bruno är alldeles bedårande.
 
Andra bra böcker med unga pojkar i huvudrollen:
Min syster är i tusen bitar av Annabel Pitcher
Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman
Harry Potter av J.K. Rowling

Läs hela inlägget »

Livet och företagandet

Vi måste prata om "hårda tag". Om sex och makt. Vi måste prata om det nyanserat. Och vi måste prata om den omtalade Netflixfilmen 365 days. 

Den har fått mycket (befogad) kritik, bland annat om att den skulle romantisera övergrepp - inte minst i Fredrik Lagnetofts välformulerade och humoristiskt vassa recension, så jag tycker nu det är på sin plats att diskutera den utifrån en annan sida.

Filmen har fått kritik för att den romantiserar övergrepp och Stockholmssyndromet. (För er som inte känner till den, i korthet: rik maffiaboss blir förälskad kvinna som han kidnappar och ger henne 365 dagar på sig att bli kär i honom. Blir hon inte det släpper han henne fri. För att vinna hennes hjärta glider han runt med sin muskulösa kropp och tar med henne på dyra shoppingrundor. Kidnappad kvinna har hett temperament och varierar tillvaron med att ibland skälla ut sin kidnappare och ibland reta honom med sin nakenhet och sitt sätt att äta glass.)

Läs hela inlägget »

Så vackert att jag baxnar.
 
Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer
en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen
i rörelse. Vi är inte utan hopp.

 
Här hittar du en intressant (och lättbegriplig!) analys av Tomas Tranströmers dikt ”Madrigal”. Det kan vara rasande spännande att ta del av analyser, och vidga sin förståelse och sina perspektiv. För några år sedan gick jag en lyrikläsecirkel på Stadsbiblioteket, och när vi skulle presentera oss om varför vi var där sa en av deltagarna att: 

”jag lyssnar ibland på Dagens dikt på radion och förstår inte. Jag känner mig utesluten då jag inte förstår. Därför gick jag med i den här lyrikläsecirkeln, jag vill förstå.”
 

Är inte det ett föredömligt sätt att se på livet? Att inse att man KÄNNER sig utesluten när man inte förstår, inte att man faktiskt ÄR det. Och att istället för att då bli en hater eller ett nättroll, se till att då försöka förstå. Att aktivt förändra sin position. Imponerande inställning.
 

Läs hela inlägget »

Jane Austen-nördar, se hit! Jag behöver akuthjälp.
I mitten av mars skulle jag och Daniel sett Teater Hallands Stolthet och fördom: eller The Story of Mr Darcy, Mr Bingley, Mr Wickham, Mr Collins & Mr Bennet .

Jane Austen, jämställdhetsdiskussion och nya perspektiv – det är ju drömmen för en nörd som undertecknad. Jag hade sett fram emot det sedan jag fick det som julklapp av tidernas mest magiska make. MEN eftersom jag hade en vag hint av förkylning – eller corona, man vet ju aldrig – vid tillfället ville vi såklart inte gå dit och riskera att sprida smitta. Tur i oturen skulle föreställningen gå vid senare tillfälle, så allt var inte förlorat (och biljetterna lyckades vi sälja). MEN otur i turen så har det blivit framskjutet till år 2022 pga. corona. Hur ska jag kunna vänta i hela två år innan jag får ta del av denna kulturupplevelse? Detta handlar alltså inte om att ”fight for my right to a night at the opera”, att jag som en liten i-landsprinsessa blir kinkig om jag inte får lyxa till det med teater. Jag kan försäkra er om att det går djupare än så.
 

Läs hela inlägget »

Ironin när jag glatt kastat mig över 2020 med tankar på ”det glada tjugotalet”. Full av framtidstro för vår värld (och tankar på 20-talsfester då och då). Det blev ju inte riktigt så. Istället blev det en pandemi av oro och covid-19. Oro över sina nära och kära som är i riskgrupper, oro över sina medmänniskor vars verksamheter nu går på knäna. Oro över hur vårt samhälle ska hantera återgången när det här är över. Hur ekonomin ska klara en eventuell massarbetslöshet. Jo, så att eh…
 
Är jag optimistisk eller bara dum i huvudet när jag försöker tänka att 20-talet hade depressionen och stora ekonomiska svårigheter? Att det var en världskris (världskrig) som föranledde glädjen? Att detta är vår stora utmaning, att det är covid-19 som kommer binda oss samman och göra att kommande år präglas av ohämmad lättnad och glädje? Eller är det en bisarr cykel, en loop vi hamnat i? #metoo har jag liknat vid kvinnlig rösträtt och det kanske är flera saker som i olika kläde kommer upprepa sig. Därför kommer snart ännu ett världskrig och mänskligheten kommer bara göra om och göra om det som skett. Wierd.

westworld
Läs hela inlägget »

Det finns en bild av hur arbetet som skolbibliotekarie fungerar. En vanligt förekommande bild. Jag vill att du ser det framför dig nu, föreställ dig hur en vanlig arbetsdag för en bibliotekarie ser ut. Ser du det? (Är den en trivsam och lugn bild av en bibliotekarie som sitter och läser, med en tekopp i handen? Bra. Mysigt.) Nu vill jag att du kör en Anslagstavlan över den bilden, du vet informationsfilmerna från nittiotalet. Poff, bort med allt! Behåll en tiondel av den bilden.  (Behåll tekoppen, den kommer vi behöva.)

Läs hela inlägget »

Nu händer något riktigt coolt. Vi har lämnat 2019 och får uppleva ”the Roaring Twenties”! Förstår ni hur häftigt det är? Hur vi än vrider och vänder på det är det en av mina absoluta favoritepoker och en jag hade besökt om jag hade tillgång till en tidsmaskin. Så jag planerar frossa i det kommande decenniet och flörta så mycket med det gamla jag bara kan.
 

Jag medger att nörden i mig fastnat huvudsakligen i musiken, uttrycken, spänningen med förbudstiden (mest för att jag älskar filmen Some like it hot med Marilyn Monroe, Jack Lemmon och Tony Curtis). Men tänk så mycket som har hänt sedan dess, hur mycket vi i våra samhällen utvecklats – och ibland gått bakåt – och hur mycket vi skulle kunna inspireras av igen.

På Wikipedia kan vi läsa detta:
”Det "glada tjugotalet" präglades av en ekonomisk, social, konstnärlig och kulturell dynamik. Ofta var det de ekonomiska framgångarna som bäddade för framsteg på andra plan, till exempel teknik, vetenskap, konst och litteratur. På engelska kallas tidsepoken Roaring Twenties, Golden Twenties eller Happy Twenties, och på franska kallades de även "années folles" ("galna åren") och på tyska "Goldene Zwanziger".

Även om bråk och oroligheter förekom på många håll i världen, till exempel i Asien, Centralamerika och Östeuropa, klassas perioden ofta som framgångsrik i mänsklighetens historia, och innehöll även medicinska och vetenskapliga framsteg, samt kommunikationsförbättringar. Kvinnornas roll i samhället blev större, de blev mindre bundna till hemsysslorna och fick rösträtt. Flappern framstod som en modern, frigjord kvinna. Många länder hade samtidigt infört allmän rösträtt för både män och kvinnor; i USA fick kvinnor i samtliga delstater rösta från 1920, i Sverige från 1921.”

Kommer vi kunna se tillbaka på vårt 20-tal så? Kommer vi trots oroligheterna i världen kunna se det som en framgångsrik tid? Det är redan mycket vi kommer ta med oss in som är sig likt, spännande nog. De medicinska och vetenskapliga framstegen är fantastiska och kommunikationsmöjligheterna upphör inte att utvecklas. Det är till och med så att många börjar gå tillbaka till något annat, att backa från kommunikationsverktygens möjligheter. Kommer det bli något som växer under kommande decennium?

Läs hela inlägget »

Kaos.
Det sammanfattar nog det hela bra. Ibland rullar saker och ting på, på ett alldeles förtjusande sätt, men inte alltid. Så är livet och det vet vi alla. Hjälper den vetskapen när de mörka molnen och kaoset rullar in i huvudet? Inte alls. Hjälper det att veta att många upplever samma sak? Inte egentligen. Ibland hjälper det, men oftast känner jag att det inte förändrar någonting för mitt bråkiga huvud och min stormiga själ. Så hur kan det se ut, när kaoser växer? Låt mig illustrera. Notera att detta inte är tankar över en vecka, utan tankar som trängs under en och samma dag, under några veckors tid.

Läs hela inlägget »

Vad gör man när ens eminenta mentor blir sjuk samma dag som vi ska hålla gemensam presentation på Nyföretagarevent på Halmstad slott? Man blir nervös som tusan och kör hårt! Riktigt rolig kväll med härliga, intressanta människor - även om jag saknade Sara Ohlsson. Alltid givande att vidga sin egen komfortzon - när den apläskiga känslan släppt. Då kan man njuta av att tala inför folk och sen höra att man var "ett riktigt vitaminpiller"! 

Jag gillar att vidga min komfortzon. Eller det gör jag inte, jag hatar det. Men jag tänker att det ingår. Annars är det redan inom min komfortzon och då har jag inte vidgat den. Det är något visst med att känna hur man har växt med varje jobbig ny grej. Eller jobbig och jobbig, jag trivs verkligen med att tala inför folk. Det var nog därför Daniel var förvånad över att se mig så nervös innan. Men jag har problem med att sälja in mig själv och om att prata om mitt. Jante är stark inom mig, den lymmeln. Och sammanhanget, slottet, var något i särklass. Det går inte att komma ifrån. 
 

Läs hela inlägget »

Intervjuas med min partner in crime på P4 Halland av Per Brolléus, om relationer, ensamhet och tvåsamhet, med avstamp från min diktsamling "Vilddjur och vardagsromantik". Roligt! Lyssna här!

Läs hela inlägget »

Vilken magisk kväll!! Poesi, konst, musik och bubbel - och en massa underbara människor! Jag svävar fortfarande som på moln! Tack Hotel Continental Relax och Spa för att vi fick använda er vackra plats och suveräna personal, tack Anna Fransisca Nilsson som med sin utställningen gjorde bokreleasen ännu vassare och A little party som spred extra glamour, tack Casper Påhlsson för fantastisk musik och du formidabla formgivare Petter Honk som var med och firade, tack alla ni som kom och spred kärlek och inte minst tack Daniel - "min skäggiga manliga musa" som gör event och vardagsliv tusen gånger bättre! ❤️ Ni gjorde alla  bokreleasen för min tredje bok till något i särklass!! ❤️

Foto av Hotel Continental, Daniel Sanjay, Jessika Nilsson och Helena Ohlsson
 

Läs hela inlägget »
Konstvandring Laholm Konstvandring Laholm

Är det en enklare variant av Ghostbusters som intagit Gamleby i Laholm? Nej, det är ju Solfångarna från P4 Halland!  Igår fick jag, Daniel och Linus Lundberg  glädjen av att gå en promenad och snacka bio och konst i en härligt avspänd intervju med Rebecca Sellergren och Henrik Martinell!


Intervjun hittar du i här, eller letar upp den manuellt: 14 augusti i Förmiddag i P4 Halland på Sveriges Radios hemsida, ca 1h20 min in.
 

Läs hela inlägget »

Det här, mina kära vänner, är inte bara synen av "gudars, var ska jag göra av alla dessa stora, tunga lådor som nu upptar en stor del av mitt hem?", utan framförallt synen av drömmar som inte fick stanna som drömmar, utan som blev verklighet. Boksläpp på gång!

Det har varit en lång resa med utgivningen av min andra diktsamling - lång och ofta frustrerande, men så stolt jag är över resultatet! Save the date! Bokrelease-Afterwork i Halmstad den 30:e augusti! Dikter om det underbara och svåra med att leva i en relation. Texterna ackompanjeras av Anna Fransisca Nilssons suggestiva och sensuella konstverk. Superb formgivning av Petter Honk. Missa inte!

 

Läs hela inlägget »

Idag ägnar jag tacksamma tankar åt tre personer; mig själv, min hjälte och make Daniel och vår underbara kompis Karolina. De senaste veckorna har det varit väldigt mycket att hinna med på förlagsfronten. Det har varit aningens överväldigande, så där som det kan bli när man betar av och betar av och det ändå inte tar slut. Eftersom det inte bara är jag själv som drabbas om det blir stopp i maskineriet utan alla de författare vi arbetar med, kan jag inte heller "unna mig" att vara ineffektiv och överväldigas av alla göromål till den grad att jag istället inte gör något alls. Det är rasande knepigt att vara egenföretagare när det annars är en så kallad lösning jag ofta vänder mig till. Det hela toppades av att tre timmars arbete på datorn igårkväll bara försvann. Puts väck. Det var en stirrig och uppgiven undertecknad som gick och lade sig sent igårkväll. Tack och lov lyckades min hjälte till make idag hitta de försvunna filerna! Alltså lättnaden!


Jag är även massivt tacksam för Karolina som tidigare i veckan så lugnt och harmoniskt delade med sig av visdomsord hon fått av sin mamma, när göromålen hopar sig och uppgivenheten med dem; "bara börja". Genom att bara börja någonstans skulle hjärnan sluta noja över allt som finns kvar, och istället få energi av att vara på gång - och ta mig tusan det fungerar! Sen är jag även enormt tacksam över mig själv, för att jag är så kickass på att jobba på och samtidigt varva med extremt viktig vila. Vilket även gör mig tacksam för mina föräldrar som drog iväg mig på en härlig Helsingörsutflykt och till min syster och hennes familj som tidigare gav mig en rejält bra bok att varva ned med! 

Läs hela inlägget »

DAG 1
Jag har sett fram emot den egentid jag ska ha i Stockholm när jag inte jobbar. Det har känts välbehövligt att landa lite, när tankarna och själen varit i varv en del på sistone. Men jag tänkte inte på att det kan bli problematiskt med egentid när det egna sällskapet inte är så... trevligt längre. När det inte är lämpligt att umgås med någon som är väldigt kritisk, när man själv är i en alldeles för osäker fas. Knepiga perioder, sådana. Det är smidigare att fly från problemen och distrahera sig, trots att jag är en varm anhängare av att man ska våga gräva i sig själv och ta tag i problemen. Lyssna in vad det är kroppen och själen verkligen vill säga. Men ska man egentligen lyssna in sig själv i sådana här lägen, när man bara är kritisk? När den psykiska ohälsan är den som är mest högljudd, då kanske det är smart att försöka att inte lyssna, för man lyssnar på fel saker. Eller?
 

Läs hela inlägget »

Nu har de här kulturarbetarna varit ute och rest! Ett av mina drömresmål har varit den irländska landsbygden.  Som den levde upp till förväntningarna! Det var som om Englands lummighet  möter Skottlands karga berg. Vi började i Dublin och njöt sedan av den vackra och inspirerande naturen. Och av det alltid lika avkopplande sällskapet av djur. Jag är som lyckligast på resor när jag får lära känna nya djur. På gården till det Air bnb vi hyrde fanns det två förtjusande åsnor, Tulip och Bessie. När vi bekantat oss med dem kom de alltid och mötte oss när vi klev in i hagen, och kliade sin mule mot mina ben så jag kände mig som en telefonstolpe eller trädstam. Oemotståndligt.

Minnet av naturen kommer jag nog för alltid bära med mig, som fastetsat i hjärnan och själen. Det var en märklig och magnifik känsla att befinna sig i en så storslagen natur. Man känner sig så härligt liten. Liksom underlägsen naturens mäktighet men samtidigt som ett med den. Som att man existerar i samklang med den, väl medveten om att det är naturen som är den största, inte jag.

Läs hela inlägget »
Hovrätten friar man i våldtäktsmål Hovrätten friar man i våldtäktsmål

Ska vi försöka få igenom en ny lag? En lag där för varje man som frikänns i ett uppenbart våldtäktsfall måste en annan man lämna sin post som vd/chef/etc. Det hade väl varit lämpligt, eftersom det förstnämnda visar att män inte anses vara kapabla att ta ansvar för sina handlingar och tänka förnuftigt.  Då kan vi inte heller begära att de ska vara kapabla att hantera maktpositioner och viktiga chefsroller. 

Mannen som måste lämna sin post behöver inte ha ett dugg med den frikända våldtäktsmannen att göra – precis som för oss kvinnor ska alla män behöva oroa sig över att ”det hände någon annan och samhället bara såg på, då kan det precis när som helst hända mig också.” Precis som för oss ska de aldrig kunna känna sig helt trygga eller känna att rättsväsendet står bakom dem.

In med en sån här kontroversiell lag, så kanske äntligen fler män sluter upp och kräver att män ska hållas ansvariga för sina handlingar de också.
 

Hovrätten friar man i våldtäktsmål
Läs hela inlägget »
Idag är det Världspoesidagen, härligt! Då bjuder jag på en av mina favoriter av Björn Rosendals dikter ur Kättaren och Faunen. Denna mjuka, varma och ömsinta dikt. Sådant vi behöver mer av i världen.
Har du någon favoritdikt som betytt extra mycket? Sen är det ju ännu en viktig dag idag, Rocka sockorna!

Unesco skriver så här: Världspoesidagen uppmärksammas den 21 mars varje år, syftet med dagen är att uppmuntra till att läsa och skriva poesi. Poesi finns överallt, både vid glada och festliga tillfällen som midsommar och jul men även på sorgliga dödsannonser och är en stor del av våra liv, det gör att poesin behöver uppmärksammas.
Läs hela inlägget »

Numera delar jag inte enbart ut kulturstipendiet från Kirke Ralphs Minnesfond som jag och Daniel har arbetar fram - i egenskap av skolbibliotekarie har jag nämligen blivit invald som som ledamot i Svensk Biblioteksförenings Plakettjury! Plakettjuryn ger årligen ut utmärkelser till den illustratör som framställt den bästa svenska bilderboken för barn, till den författare som skrivit bästa barn- eller ungdomsboken, samt till de som framställt bästa faktaboken för barn eller ungdomar. Plakettjuryn ger även ut andra utmärkelser, men det är dessa tre jag kommer arbeta med. Det känns helt fantastiskt att få vara så involverad i att lyfta andra kulturarbetare, helt freakin' awesome! 

Följande böcker är nominerade till Carl von Linnéplaketten (Bästa faktabok för barn och unga), Elsa Beskowplaketten (Bästa bilderbok) samt Nils Holgerssonplaketten (Bästa barn- och ungdomsbok):

Läs hela inlägget »

Det är med stor stolthet och glädje vi presenterar årets stipendiat till vårt kulturstipendium ur Kirke Ralphs Minnesfond i samarbete med St Knutsgillet i Laholm - Linus Lundberg!

Linus Lundberg arbetar som skribent, illustratör och filmskapare och motiveringen för utmärkelsen lyder:
 

Att på ett lättsamt och underhållande sätt förmedla historia, fakta och samhällsskildringar är något som utmärker en särdeles skicklig kommunikatör och kulturskapare, egenskaper som Linus Lundberg besitter. "På ett ytligt plan vill jag underhålla, men på ett djupare plan vill jag bevara ett kulturarv. Skrönor innehåller historiska nycklar och berättar något om människorna i Laholm". Linus Lundbergs konstnärliga öga och öra släpper fram den enskilda personens berättelse. Hans stora intresse för bygden tar med oss på en resa genom vår historia och våra traditioner. Linus Lundberg får 2019 års stipendium för hur han med beska och sälta bevarar vårt kulturarv och levandegör det på ett synnerligen charmerande sätt.

Grattis Linus!

Läs mer här och här!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Outside
the calming sound of crows
Inside
Small birds in the ceiling
A woman in yellow
is singing softly
and by the door
a cat with all knowing eyes
is guarding
A sick and malnourished boy
is now a strong, beautiful
and ambitious man
next to me.


Dikt till min mjuka och starka make Daniel, som är adopterad från Mumbai och Asha Sadan Rescue Home. Vi inledde det nya året med hans första återbesök till staden och barnhemmet. Det var ett väldigt fint möte, personalen var så trevlig och de tog verkligen hand om alla små liven i olika åldrar där.
 

Läs hela inlägget »
Bilder används under Creative Commons från Arenamontanus