Catharina Sanjay

f. 1983

Poet, magdansös och skolbibliotekarie.

 
Catharina  Sanjay debuterade 2011 som poet med sina känsliga och påfallande raka dikter som pendlar mellan det nära nuet och sagan. Tillsammans med Björn Rosendal gav hon då ut diktsamlingen Kättaren och faunen. 2016 gav hon tillsammans med sin man Daniel Sanjay ut konstboken Penseldrag - en bok om konstnären Kirke Ralph och 2019 kom diktsamlingen Vilddjur och vardagsromantik, med målningar av Halmstadkonstnären Anna Fransisca Nilsson.

Utöver arbetet med poesin är hon engagerad i magdansgruppen La Shakers, som kombinerar traditionell orientalisk dans med västerländska influenser. Hon drar sig inte för att prova olika kreativa projekt när möjligheterna dyker upp, och har därför arbetat som underklädesmodell i Köpenhamn och Stockholm samt spelat med i Parmiddag i ett kommentarsfält av Linus Lundberg, en kortfilm som på ett humoristiskt sätt tar upp hur det digitala samtalsklimatet ser ut idag.

 

Catharina arbetar som skolbibliotekarie i Halmstads kommun och är sedan 2019 ledamot i Svensk Biblioteksförenings Plakettjury. Hon föreläser även tillsammans med sin man Daniel Sanjay - Kulturvärden om konst i olika sammanhang, samt om kulturarbete i realiteten. Hon har en fil.kand. i konstvetenskap och har varit verksam som museipedagog på Teckningsmuseet i Laholm. Hon har även arbetat som utredare, kultur för barn och unga, på uppdrag av Region Halland och skrivit rapporten Kultursubventioner för de halländska skolorna

I samband med utgivningen av den senare prisbelönta Penseldrag - en bok om konstnären Kirke Ralph startade paret Sanjay Kirke Ralphs minnesfond, som tillsammans med Knutsgillet i Laholm årligen ger ut ett stipendium för konstnärer i alla åldrar.
 

Läs mer om Catharinas utgivningar här.

När Catharina inte arbetar slappnar hon som bäst av med en god bok, som en boknörd hon är. Samt roar sig med heminredning tillsammans med Daniel och njuter av hans goda mat. Hon tycker inte lika mycket om att laga mat, men hon älskar att äta. 

 

Och plötsligt vände
den 
medelåldres prinsessan sig om
Bort från sin glupske riddare
med ölmage
och såg genom fönstret Honom
Draken med den skimrande hyn
och de djupa, vackra ögonen
Han hade väntat där i många år
Hon såg återigen på sin gamle riddare
och de tusende skrikande barnen
Och så vände hon sig om
och kom aldrig mer tillbaka.

 

Vad är viktigt i livet? Kan det få vara ljudet av snö under skorna och synen av stora, mäktiga råkor som rart burrar upp sig i kylan? Ljudet av stillhet, av steg bland lövhögar under hösten. Fågelkvitter om våren och en snigels strävan. 🐌 Skratt med vänner över en god middag och en flaska vin eller två. 🍷 De näras glada ansikten, varma kramar eller trygga tröst på avstånd. Din älskades varma kropp sovandes brevid dig. Det här decenniet har inlett med att utmana oss. Vi vet inte om det kommer fortsätta så, men livet är vad det är. Det har gjort oss sårbara, så sårbara. Och någonstans i det sorgsna och sårbara har det öppnat upp möjligheten att värdesätta det enkla och det lilla, på ett sätt som är nytt för många av oss. 2019 avslutades för min och Tekannans del med optimism och jävlar anamma.🦸‍2020 lärde mig att ibland räcker inte det. Företagandets väg är hård och knagglig, hur mycket driv och optimism du än har. Det lärde mig nyfikenhet och att prova nya lösningar - och det lärde mig att släppa taget om det som inte ger tillräckligt. (Tekniskt sett var det min man som lärde mig det, och gör det fortfarande, men det låter lite mäktigare att 2020 lärde mig det...) Det lärde mig också att känna tacksamhet över det jag har, trots saknad av annat. Det lärde mig det rimliga i att känna motstridiga känslor som vemod och tacksamhet samtidigt, utan att känna sig splittrad. Det lärde mig acceptans över sakernas tillstånd (till viss del). 🙏 2021 lärde mig fruktan. Att tappa fotfästet och hur ofantligt många saker det är som inte spelar någon som helst roll i det stora hela. Året inleddes med att Daniel fick läggas in akut med hjärnhinneinflammation, och tack och lov komma hem en vecka senare. 2021 har påmint mig om hur lindrande det är att skapa och hur otroligt viktigt det är med berättelser. Hur den bästa sorten kan bli en livboj när allt runtomkring stormar.📚 Det påminde mig om hur viktigt det är med relationer. Med familj, vänner och kollegor. För trots allt, som kören Cantemus sjöng när jag och Daniel gifte oss, så har vi bara varandra. Och det är inte så lite. Faktum är att det är allt. Tack för att ni tog er tid att läsa. #2020 #2021 #viktigt #livet
"Sure, it's Christmas once more." Det är annorlunda, mysigt och vemodigt. Men jul är det. 🎄 En annan låt jag kommer att tänka på att det fina körarret av Di Levas "Vi har bara varandra" som jag och Daniel hade som utgångsmusik när vi gifte oss. I år är det bara jag och Daniel i jul. Men just i år, mer än alla andra år, har vi alla på något sätt varandra. Allihopa. God jul och ta hand om varandra. ❤️ #itsbeginningtolookalotlikechristmas #covid19 #coronatider #annorlunda #mysigt #vemodigt #jul #viharbaravarandra
I dessa tuffa tider känns det extra bra att få vara med och sprida glädje. När JCI Halmstads initiativ "Julklappsprojektet" firade tio år fick dessa forna medlemmar förfrågan om att tomta på Barnavdelningen på Halmstad sjukhuset. 🎅 🤶 Till skillnad från tidigare år kunde vi inte tomta inne på avdelningen, utan spankulerade runt på Galgberget så barnen kunde vinka från fönstren. Och inte bara barnen - lika glada var personalen som från olika fönster vinkade; kökspersonal och sjuksköterskor med mask. 👩‍⚕️ Tack JCI Halmstad och projektledaren Rebecca Horvarth Sundén för att vi fick vara med och ge glädje till de som kämpar så! ❤️ #geglädje #kämpar #halmstadsjukhus #barnavdelning #allaharrättattfirajul #personal #sjuksköterskor #läkare #hjältar #julklappsprojektet #jcihalmstad #jci @jcisweden #tomtar #letitsnow